Senaste nytt!

23. nov, 2018

Svenska Dobermannklubben Stockholm

Rubricerad klubb har ju faktiskt ett tillhåll, en plats och en yta att vara på. Att träffas för att umgås med andra likasinnade samt träna hund ensam eller tillsammans med andra i det inhägnade området som tillhör klubben.

Denna klubb och denna plats har jag aldrig varit på trots så många år med rasen som det ändå blivit.

Men i lördags, efter att ha varit och hälsat på några av mina delägda travhästar i Sigtuna och Upplands Väsby, så slog det mig att jag nog var i krokarna. Så jag tog upp mobilen och googlade fram adressen varpå vi åkte dit.

Det var några andra bilar parkerade och några hundar i det inhägnade området. Vi klev ut och gick in innanför grindarna och fick träffa en matte till två dobbisar tillika uppfödare och några till, bl a Thord Byström som är ordförande i Svenska Dobermannklubben, som berättade hela historien om hur denna plats blev Dobermannklubbens en gång i tiden samt en del ytterligare info rörande rasen dobermann mm.

Kul att Svenska Dobermannklubben faktiskt har en egen plats med en liten stuga att enas vid och kring! Och nu vet vi var det ligger.

Vi får väl se i framtiden om det blir tillfälle att åka dit med en egen dobermann nån gång!?

16. nov, 2018

Lite tankar och funderingar…

 

Som med allt man lägger ner tid och intresse på fördjupar man sig, både kunskapsmässigt och känslomässigt. Vid en bortgång av en hund så händer något i en, man sörjer och får sen tid att tänka, känna efter och reflektera.

 

Vid Rockys bortgång för drygt 6 år sedan uppstod sorg och saknad efter Rocky, och ganska snabbt en längtan efter en ny dobermannvalp. Det gick sedan 22 dagar till det att Zack kom och sköljde över oss med sin underbara charm som den härliga individ han var. Man kände att hundintresset hade tagit ordentlig fart tack vare Rocky, och vi ville i vår sorg och saknad fortsätta vår process via en ny valp, som skulle hjälpa oss igenom den jobbiga tid som följde efter Rockys bortgång. Nu föll det sig så att Zack fanns kvar för oss. Och han fick oss ganska snabbt med tiden att må bra igen medan Rocky fick leva vidare inom oss.

 

Tack vare Zack steg hundintresset mer och mer. Mitt intresse och min egen utvecklingskurva hade tagit fart med Rocky, och det fortsatta bara att stiga tack vare Zack. Och jag kände en ännu djupare kontakt med ett djur i vårat umgänge med Zack. En härlig känsla, som hade påbörjats med Rocky, men som tog riktig fart med Zack. Vilket dels hade med Zacks underbara personlighet att göra, men det kom sig även av att vi lärt oss så mycket mer om hundar generellt och träning av dem. Hur man skulle förhålla sig till dem, ge dem trygghet, aktivering och även bestämma över dem ibland.

 

Med facit i hand så gick allting väldigt bra med Zack. Vi fick till den relation (och mycket därtill) som vi hade strävat efter ända sedan han var valp. Hela hundägandet och umgänget med Zack landade i en djup kontakt och relation, vilket var riktigt häftigt, och överväldigande. Det var en mäktig känsla och något som upptog en stor del av tillvaron. Detta medförde en ny syn på hundar (som även spillt över på andra djur också), som öppnat upp för en ännu mer kärleksfull syn på hundar och andra djur.

 

Under den dryga månad (i dubbel bemärkelse) som gick i ren sorg och saknad efter Zack från det att han gick bort till det att vi lånade hem Kalix (Polarhundsblandning) över en helg, så fanns det förutom sorg och saknad även lite tid att känna efter vad man egentligen tycker och tänker om hundar samt inte minst känner för dem generellt? Att vi gillar hundar är det ju inget snack om, men till vilken nivå hade Zack fört mig vad gäller kärleken till hundar generellt? Vad vi känner för Zack - fortfarande och för evigt - råder det inget tvivel om. Men hur skulle vi känna för Kalix, som vi aldrig träffat tidigare? Kalix fick här representera hela hundsläktet, detta utan att vi förstod det när vi lånade hem honom över en helg. Det blev utan att vi tänkte på det som ett bekräftelsetest på vad hundar generellt hade kommit att betyda efter alla år med både Rocky och Zack. Kalix innebar den första lite mer stadigvarande kontakten (om än bara för en helg) med en hund för första gången sedan Zack lämnade oss.

 

Känslan av att återigen vara med hund igen var överväldigande, ta promenader – med hund(!), alla hemtrevliga läten och beteenden som bara djur gör, någon som kommer till en och behöver en samt bjuder på sig själv mm mm. Allt detta fyllde upp ett tomrum inom oss, som fick oss att känna oss hela igen som människor. Man mådde lite bra igen.

 

Och trots att vi bara haft Kalix i två dygn så var det jobbigt att lämna ifrån sig honom. Vi har sedan dess haft Kalix hemma hos oss ytterligare två helger samt att jag träffat honom på Hundstallet regelbundet, senast igår igen faktiskt. Och det är så glädjande att se honom glad när han ser mig, och jättetrevligt att umgås med honom. En mysig hund, som fortfarande finns kvar för omplacering för övrigt. Mer info om honom finns att läsa på Hundstallets hemsida.

 

Efter första helgen med Kalix blev det ytterligare några hundar som vi tog med oss hem över helgen från Hundstallet, en åt gången, vilket jag skrivit om på denna hemsida. Trevliga bekantskaper allihop, och det finns lite - mer eller mindre - i bagaget hos dem allihop som gör att man får lägga ner tid på dem, vilket bara är ett rent nöje för mig.

 

För några veckor sedan hade jag även förmånen att få låna hem en dobermanntik över en helg vid namn Jackie, som ska omplaceras. Och det var överväldigande och pricken över i:et vad gäller bekräftelse på vad hundar och dobermann betyder för mig.

 

Zacks avtryck på oss går aldrig ur. Och Kalix fick bli den första hunden tillika bekräftelsen på det man anade att man kände för hundar generellt, men inte riktigt visste förrän man återigen var med hund, om än tillfälligt. Allt detta efter att vår drömhund Zack lämnat oss.

 

Hundar har kommit att bli en stor del av mig, och jag kommer för alltid ägna mig åt dem på något sätt, i någon form, så mycket jag kan.

30. okt, 2018

Vi har tackat nej till Jackie, och det känns riktigt tråkigt, en av de mysigaste hundar jag träffat.

29. okt, 2018
28. okt, 2018

Där jag bor och har Jackie just nu (matte är bortrest några veckor till) är det en hel del som händer, mest hela tiden. Det kommer hundar från höger och vänster, det kommer joggare, barnvagnar, cyklister, högljudda ungdomar mm mm. Det kan vara en svår miljö generellt att träna hund i och framförallt att vara hund i. Och är man en glad, pigg och vaken dobbis är det mycket att ha koll på om man säger så! 😊

Jag håller ju på att lära känna Jackie nu, och har så gjort sen i fredags eftermiddag.

Generellt för dobbisar och andra hundar med lite go´ i så gäller det ju att hitta ett sätt att förhålla sig till denna vardagsmiljö med allt vad det innebär. För när man är på landet sommarhalvåret eller skogen på helgerna så är det ju lugnt och skönt. Men vardag är det ju för det mesta i övrigt.

Jag har klurat lite – och håller fortfarande på och klurar - på vad som kan passa mig, matte och Jackie i vardagen, vilket upplägg av träning och aktivering som kan vara framgångsrikt och hållbart i längden för oss – med våra förutsättningar. I den miljö vi bor i. Återigen, för det fall att jag skulle komma fram till att Jackie är något för oss som ”team” – husse och matte. Vi är två hundintresserade personer med olika förutsättningar att ha hund. Jag har mina för och nackdelar, precis som matte.

Och sen har vi härliga Jackie med fart, fläkt och mycket energi samt världens gosigaste och keligaste hund.

Imorse tog vi en prommis vid 06-tiden, därefter frukost, sen gick vi in och la oss en stund till. Nån timme senare gick vi till garaget och där tränade jag lite med henne lös, jag lekte mig fram med godis, lite ögonkontakt, gående fritt vid sidan samt en leta-godis-övning (precis som igår). Och hon tycker det är kul och lär sig fort. Mycket av godisbelöningen fick hon springa efter och jaga efter att jag kastat iväg den. Försökte hitta en bra kombination av att hon fick röra på sig och framförallt hjärngympa. Och hon är ju "förig", kontaktsökande och rolig att jobba med!

Inomhus har jag vid nåt tillfälle satt mig ner med en godis i handen och belönat henne så fort hon bjudit på något beteende. Så roligt att se henne fundera och klura vad hon ska göra för att få godisen. Och så nöjd hon blir när hon gör något som resulterar i godis.

Utomhus har jag sen igår eftermiddag börjat belöna henne med gott godis så fort hon ser något av allt som finns att se på i stan, och det är ganska mycket att titta på 😊

Tänkte även idag lägga ett spår till henne, passa på innan jag ska lämna tillbaka henne till hennes riktiga husse idag senare på eftermiddagen. Tack för lånet – Jackie har förgyllt min helg!