Senaste nytt!

5. okt, 2018

Som liten var jag inne på Dobermann till att börja med, som även blev hundrasen nummer 1, det kommer alltid vara så. Men jag hade även under min ungdom en period med intresse för Vinthundar och Siberian Husky/Polarhundar. Och med åren har även Malinois och Vorsteh blivit väldigt intressanta t ex. Alltid olika hundraser som intresset utgick ifrån.

Med årens lopp har hundintresset utvecklats till att se individen oavsett ”skalet” så att säga. Jag har gått ifrån att gillar olika hundraser till att gilla hundar generellt kan man säga. Den utvecklingen har kommit starkt av alla hundar man träffat och umgåtts med från Hundstallet, där det är en hel del blandrashundar. Och inte minst av de olika hundar vi lånat hem och varit helgjourhem för samt även alla promenader och träningspass jag genomfört med olika hundar från Hundstallet.

Det är nuförtiden personligheten jag fastnar för och inte nödvändigtvis hundrasen.

Detta har medfört att jag fått upp ögonen för vissa nya raser, som man inte alltid hade ett lika gott öga till tidigare, tack vare vissa individer till hundar inom en viss hundras. Jag skulle idag kunna tänka mig att ha och äga en blandras till hund, något som var otänkbart för ett par år sedan.

Sen finns det givetvis rätt individer inom ens favorithundraser också som man fastnar för.

Ett praktexempel på det är vår kära Jean Dark Salming – Zack, som tyvärr inte finns med oss längre.

1. okt, 2018
1. okt, 2018

Rex

Vi lånade i helgen med oss Rex från Hundstallet. En fantastisk härlig och mysig hund som vi föll lite extra för. Kanske har det att göra med att Rex fortfarande känns liten och ung med sina 9 månader fyllda, samt att han behöver ledsagning i hur man uppför sig. Jämfört med Kalix och Kid som är mellan 1-2 år gamla, lite äldre och inte lika slyngelaktiga även om de också behöver träning.

Vi la ner mycket tid på Rex i helgen, han krävde det för att fungera. Promenader, spårläggning, kärlek, klapp och kel och inte minst träning i att varva ner. Han har mycket energi, lek och kamp som han behöver lära sig mer om hur han ska få ut det på rätt sätt, och att man inte kan kampa när, var och hur som helst.

På nåt sätt fäster jag mig ibland lite mer vid de individer som jag behöver lägga ner mer tid på, som har egenskaper som man behöver klura lite på hur de ska hanteras. Det är roligt och utvecklande och rentav fantastiskt när man känner att man kommer rätt på det. Tyvärr åstadkommer man inget varaktigt resultat under en helg. Det krävs fortsatt regelbunden träning.

Rex har ett stort hjärta och tillhör den här mysigaste sorten av hund, som jag lätt faller för. En riktig liten kelgris, när han varvats ner.

Med Rex tog jag mig igår friheten, efter att ha lärt känna honom i drygt ett dygn, att lägga mig ner på golvet på samma nivå som honom och busa och gosa. Enligt min erfarenhet bland det viktigaste som finns i att bygga tillit och relation till en hund - och bland det roligaste jag vet!! I leken, som man som husse/matte sätter upp reglerna för och som man utvecklar med tiden skapas närhet, kärlek och glädje som blir grundläggande för allt annat man gör med hunden. Givetvis måste hunden tycka att det är roligt! Men det gäller att vara med på noterna också - undvika en tass i ögat eller tand i näsan tex!

Detta busande, som jag saknat väldigt mycket sedan Zack gick bort, har jag inte gjort på länge. Och det var härligt att återigen få tillfälle att göra det. Jag gjorde det varje dag med Zack, men på slutet var Zack för dålig för att orka med det. Jag såg att han ville, men han visade samtidigt tydligt att han inte orkade. Så vi var tvungna att avstå det.

Jag hoppas innerligt att Rex kommer till rätt flock så snart som möjligt, hade vi haft möjlighet hade vi gärna tagit honom, för att jobba vidare med honom. En hund man smälter för!

Otroligt vad snabbt jag fäster mig vid nya hundar, först Kalix, sen Kid och nu Rex. Det räcker med en helg, sen är det kört på nåt sätt. 

18. sep, 2018

På väg hem från en liten promenad med Kalix ute på landet i lördags, så ser jag en älgko stå och äta äpplen på en tomt vi strax ska passera. Hmm tänkte jag. Jag är fascinerad av älgar och gillar att skåda dem i naturen, men vet samtidigt att man ska ha respekt för dem. Jag har passerat ett flertal älgar med Zack, och det har alltid gått bra.

Jag vet inte om det var Kalix som triggade älgkon, eller mer troligt hade det att göra med de två årskalvar som jag för tillfället inte såg (men som dök upp en stund efter). Eller så var det en kombination av Kalix och årskalvarna, som triggade älgkon att attackera oss.

Vi stod först en stund och iakttog älgkon på håll, ca 25 meter. Och Kalix tittade noggrant på älgkon lugnt och sansat, han visade ingen intention att vilja närma sig älgen. Neutralt iakttagande vid min sida. Älgen smaskade äpplen i lugnan ro.

Med den positiva erfarenhet jag har av att gå förbi älgar med hund, så tänkte jag att vi provar att gå på vägen rakt fram, vilket strax skulle innebära att vi skulle passera älgen på ca 8-10 meters avstånd. Och då var det även smala träd och emellan älgen och oss. På tomten som älgen stod och åt äpplen på, så stod det även en mor och en dotter i dörröppningen till deras hus och iakttog älgen, som alltså befann sig på deras tomt.

Precis när vi passerat älgen, så började älgen att jogga framåt med sikte på oss. Den travade längs med buskarna fortfarande inne på tomten för att till slut nå ut på den grusväg jag och Kalix befann oss på. Och då var det inte längre något hinder alls mellan oss och älgen, som nu tog rejäl sats och verkligen kom farandes rakt emot oss! ”AKTAAAA!!!” hörde jag mamman och dottern skrika åt oss när de såg vad som var på väg att hända!

Jag hörde hur älgen närmade sig oss, och utan att hinna vända mig om i rädsla att förlora viktig tid, så upplevde jag på något sätt att den hade kommit ikapp oss. Då hade jag precis hunnit fram till gräsmattan på tomten mittemot. Och där vid tomtgränsen längs med grusvägen fanns räddningen i några träd som stod uppradade efter varandra, med lågt hängande grenar som kunde störa älgen i dennes framfart. Jag sprang lågt hukad slalom mellan träden under grenarna med Kalix efter mig, och föll efter ett tag framåt på gräset och landade mjukt, men livrädd för att jag skulle ha älgen på mig strax. Jag vände upp blicken till vänster och såg då älgen passera förbi mig framåt, den måste ha valt att avbryta attacken strax innan det att jag föll. Älgen stannade till en bit framför oss och tittade med en uppfordrande blick mot oss. Jag reste på mig och backade lite fint längre ifrån älgen, då fortsatte älgen sin väg framåt bort från oss. Strax därefter kom en älgtjur gående och ytterligare en stund därefter två årskalvar, som ju säkert var förklaringen till älgkons beteende när den valde att gå till attack emot oss. Kalix var väldigt följsam och fin i den situation som uppstod, och verkade i det närmaste oberörd av det som hänt. Själv blev jag påmind om vilka stora och kraftfulla djur älgar är. Jag och Kalix var en erfarenhet rikare.

18. sep, 2018

Återigen, för tredje gången i ordningen, så tog vi med Kalix en helg ut till landet. Och det är så roligt att se hur han tar för sig mer och mer. Han vågar anförtro sig åt oss mer nu jämfört med första helgen vi hade honom. Latjade lite fotboll med honom i helgen, och det är otroligt vilken fysik han har, han i det närmaste flyger fram emellanåt av glädje och entusiasm för fotbollen. Fascinerande att se hur snabbt han rör sig och tar sig fram och hur blixtsnabb han är när han företar sig något. Det blir jobbigare och jobbigare att lämna tillbaka honom till hundstallet för varje helg vi har honom.