Senaste nytt!

11. jan, 2019

Ingen egen hund, men det har varit full fart på hundfronten ändå under jul och nyårsledigheten. Endast ett fåtal dagar utan hund hemma. Fantastiskt kul att få vara en del av Hundstallets arbete och fantastiskt kul att få vara med hund.

Just nu är det även en del roligt arbete med att förbereda en kurs i ämnet hund! Och en del annat spännande rörande hund…

18. dec, 2018

Belöningsföreläsning av Tobias Gustavsson i söndags, hela dagen. Riktigt bra, lite gammalt och lite nytt. 

Har skrivit ner några minnesrader från lite av det vi pratade om i söndags (även om vi pratade om SÅ mycket mer).

 

Hunden måste förstå hur belöningssystemet är uppbyggt.

Variera belöningen, en skala med olika godisbelöningar, jobbigt att annars hela tiden behöva överträffa sig själv.

Försök se om hunden tycker belöningen är kul, kan vara svårt ibland att se/läsa exakt varför hunden är glad (kan vara glad i mycket runt omkring). Andra hundar, människor, olika fläckar mm…

Börja med jaktlek, en bit ifrån föraren, för att få bättre tryck i leken / fart på hunden. Gå med tiden över till kamplek. Man kan närma sig hunden försiktigt och låta jaktleken gå över i kamplek med tiden när hunden är redo.

Vissa hundar behöver ett bra avstånd från föraren i jaktleken till att börja med, som sen kan kortas ner med tiden. Så att hund och förare närmar sig varandra successivt.

Få hunden att ta för sig, så det är hunden som styr leken / tar initiativ. Viktigt!

Svårt (tar tid i alla fall) att ändra redan lydiga hundar – de har redan begränsat sig starkt i leken (om för mycket regler och begränsningar). Vilket medför att man inte har så mycket fart/initiativ att jobba med hos hunden. Vilket krävs för att jobba med den (lära den).

Bättre med en otränad / oslipad äldre hund i så fall… som inte har några begränsningar – istället en massa fart och energi, som går att omvandla / styra i rätt riktning.

Få hunden att inse att det är den som har att lösa träningssituationen (ta initiativ och försöka klura ut hur den ska bete sig).

Inga restriktioner för tidigt i uppbyggnad av lek hos hunden, det ska bara vara roligt innan motivationen infunnit sig ordentligt. Bygg upp lust först – sen restriktioner.

Lätta vinster för hunden i början med kamptrasan för att lära den att den för ta kamptrasan.

Låt hunden bli trygg med att ha leksaken i munnen. ”Det är ok!!”

Och den måste känna att det är ok att ha leksaken själv nära föraren. Bli trygg med det!

Bara för att man kör kamplekar med en fågelhund innebär inte det att den kommer att kampa med fågeln sen…

Vad som är oerhört intressant är det här nya sättet (skriver jag, även om det inte längre är nytt) att träna hund på, eller rättare sagt att berömma hund på, som går ut på att när hunden inte gör som det är tänkt så ger inte föraren något uttryck för besvikelse, istället sker nåt av följande:

-          Står tyst med armarna i kors, vilket innebär att hunden antingen för försöka igen (med en sämre belöning) eller komma till föraren för lite trygghet och kärlek/återhämtning.

-          Föraren säger ”Tokigt tokigt” med kärlek i rösten, vilket inte skapar nån stress hos hunden, men heller inte den avsedda belöningen. Och så får föraren ge hunden ytterligare en chans.

-          Sen kan man ju hitta sitt eget sätt utifrån ovanstående, göra nån slags mix av det, som känns bra… Det viktiga, själva andemeningen, är ju att det ska vara roligt att träna för både hund och människa och att även om hunden gör fel, ska det inte orsaka nån negativ känsla kring träningen för hunden.   

En fördel vid hundträning är ju om man själv kan lämna en del av sina känslor utanför träningen, för att inte riskera att fel känslor tar sig uttryck vid träningen som kan påverka hunden negativt. Blir det fel vid träningen, gäller det ju att rigga om övningen så att hunden klarar av den. Om man har huvudet på skaft och kan göra det direkt vid träningstillfället, eller går hem och funderar ut nåt nytt bra kvittar ju.

Och så stegringsplanen, som är så viktig för att komma framåt hela tiden, på ett bra sätt.

14. dec, 2018

En svart schäfer vid namn Tessie lånade vi hem förra helgen från Hundstallet. En pigg, glad och trevlig brukshund. Med en riktigt charmig och mysig personlighet som man faller för. Återigen var man tillbaka in i ”brukshundsbubblan” med Fjällrävenkostymen på och sen var det bara ut i skog och mark och köra! Med en sån här härlig hund, som man uppslukas av, så spelar inte vädret så jättestor roll. Under hela förra helgen var det ”Sherlock Holmes väder”, men när man är ute med fokus på Tessie så gör inte grått väder så jättemycket faktiskt. Sen är det alltid skönt om man slipper regn och blåst, vilket vi gjorde.

Vi var ut och promenerade i skog och mark samt la spår både lördag och söndag.

Tessie kan emellanåt höras litegrann när hon är ute på prommis i stan, lite pga understimulering och även lite på schäfermanér. Som med många brukshundsindivider så gäller det att försöka hålla lite avstånd till andra hundar och ha med sig god belöning i fickan. Tessie är samarbetsvillig och intelligent, vilket medför (när man arbetat ur henne lite energi) att hon ändå lyssnar bra när förutsättningar för det ges.

Inomhus är hon som en dröm. Trevlig, kelig och tar det bara lugnt. Sen får man ju lite det man förtjänar efter att ha varit till skogs och jobbat med henne.

En urmysig hund, som jag håller tummarna för att det löser sig för snart!

12. dec, 2018

Ett starkt minne från min barndom är omslaget till en LP-skiva av Björn Skifs, som jag minns väldigt väl. Bilden på omslaget visar Björn Skifs sittandes på knä med en svart schäferhund vid sin sida.  Skivan var mina föräldrars, men som barn gillade även jag Björn Skifs som artist, och att se honom på omslaget med en vacker svart schäferhund väckte ett intresse för hundar. Jag kommer ihåg hur jag var helt uppslukad av denna bild på omslaget. Och det var hunden som upptog mitt största intresse.

Vi pratar nu alltså om en tid för länge sedan när inte internet fanns. Och utbudet över antalet tv-kanaler som visade djur eller hundprogram var oerhört begränsat. I en sån tid kunde att LP-omslag göra ett stort intryck, i brist på annat. Jag fick fantisera om denna svarta schäferhund, hur den rörde sig och förde sig gentemot Björn Skifs.

Denna bild gjorde ett väldigt starkt intryck på mig. Och för mig som litet barn blev det nog som en vision av framtiden, utan att jag förstod det då. Med åren framförallt som vuxen, så har jag ofta tänkt på denna bild. Konstigt nog har jag en inte googlat fram bilden eller ens sett den i verkligheten sedan jag var barn. Förrän idag. Och den stämmer väldigt bra med hur jag minns den.

Jag kom osökt in på detta, med tanke på den fina hund vi hade äran att ta omhand i helgen som var, vilket jag återkommer till!

23. nov, 2018

Svenska Dobermannklubben Stockholm

Rubricerad klubb har ju faktiskt ett tillhåll, en plats och en yta att vara på. Att träffas för att umgås med andra likasinnade samt träna hund ensam eller tillsammans med andra i det inhägnade området som tillhör klubben.

Denna klubb och denna plats har jag aldrig varit på trots så många år med rasen som det ändå blivit.

Men i lördags, efter att ha varit och hälsat på några av mina delägda travhästar i Sigtuna och Upplands Väsby, så slog det mig att jag nog var i krokarna. Så jag tog upp mobilen och googlade fram adressen varpå vi åkte dit.

Det var några andra bilar parkerade och några hundar i det inhägnade området. Vi klev ut och gick in innanför grindarna och fick träffa en matte till två dobbisar tillika uppfödare och några till, bl a Thord Byström som är ordförande i Svenska Dobermannklubben, som berättade hela historien om hur denna plats blev Dobermannklubbens en gång i tiden samt en del ytterligare info rörande rasen dobermann mm.

Kul att Svenska Dobermannklubben faktiskt har en egen plats med en liten stuga att enas vid och kring! Och nu vet vi var det ligger.

Vi får väl se i framtiden om det blir tillfälle att åka dit med en egen dobermann nån gång!?