15. aug, 2013

Zacks jaktlust

Zack har ju visat prov på jaktlust när vi är ute på våra lösprommisar, och det kommer smygande mer och mer nu, som sig bör i den åldern han befinner sig. Det gäller bara att försöka hänga med, och fostra honom, samt om möjligt vara steget före Zack. Det går generellt bra att ha honom lös i skog och mark på dagarna och på tomten på landet. Men på kvällarna byter ju Zack lite skepnad när det börjar mörkna, och när djuren kommer fram och ut lite mer. Han börjar vinda, spåra och blir mer ”på” vad gäller jaktinstinkten. Såklart, inget konstigt med det. Dagtid har den instinkten varit avslagen tidigare. Men i helgen nu på dagtid, så visade Zack prov på att vilja undersöka skogsmarkerna vi gick i lite mer. Han tog lite längre och vidare egna små turer i skogen, men återvände hela tiden för att se var jag var. Jag gjorde några inkallningar emellanåt, vilka han åtlydde och kom duktigt. Men nu gäller det att vara med, kommer han för långt bort, utom den ”täckning” jag har på honom, dvs dit det mentala/osynliga kopplet till Zack inte riktigt sträcker sig, så kan han försvinna i hans egna värld. Jag tror jag får ”korta kopplet” lite nu när han är lös i skog och mark, och kanske välja områden som är mindre riskfyllda än andra. För att om möjligt inte ge honom några jaktvinster, i vart fall så få, korta och tråkiga som möjligt. Även om det kan räcka med en ordentlig vinst (läs jakt) för Zack för att jaktdriften skall vara väckt till liv ordentligt. I lördags i skogen på landet, prasslade det till ordentligt ca 25 meter bort. Det var en rådjursmamma med ett litet kid, som förflyttade sig i skogen. Zack befann sig då mittemellan mig och rådjuren. Jag stod helt still och kände faktiskt ingen oro (även om jag kanske borde ha gjort det?). Men Zack låtsades inte riktigt höra det där och kom till mig, sen stod vi lugnt och stilla en stund för att sen gå vidare åt ett annat håll. Det var tredje gången vi mötte vilt på ganska nära håll, där jag dessutom är övertygad om att Zack uppfattade det. Första gången var vildsvin på 15 meter, andra gången ett rådjur på 15 meter, och nu två rådjur på 25 meter. Vid samtliga tillfällen har Zack kommit till mig och stannat där, utan att jag sagt något, vilket jag tror är en trygghetsgrej, han har inte haft nåt intresse och/eller riktigt mod för att undersöka dessa tre möten. I vart fall inte i samband med det direkta mötet. Vilket är jätteskönt såklart, men det där kan nog ändra sig innan han är färdigutvecklad. Som sagt, det gäller att vara med på noterna framöver. Vid två av dessa tre tillfällen har han stuckit till eller mot platsen för prasslet efter en stund, när djuren avlägsnat sig. Vilket tyder på ett visst intresse/nyfikenhet, som säkert kan öka framöver i takt med att han utvecklas, vi får se.