3. okt, 2013

Helgen som var på landet

I helgen som var 28-29 sept var det landet som gällde, som vanligt, så länge det går att vara där pga av kylan som  kommer smygande. Förmodligen nån helg till kanske. Zack börjar bli en lite större herre, som tar för sig mer av omvärlden än tidigare, det är spännande att följa denna utveckling. I och med att han utveckas hela tiden och uppvisar en del nya beteenden då och då, så vet man ju inte exakt var man har honom och hur han skall bete sig, från en vecka eller helg till en annan. Man får ta det lite som det kommer hela tiden. Vi utgår från det senast uppvisade beteendet i olika situationer, men samtidigt är man beredd (och steget före omöjligt) på att Zack kan få för sig att hantera situationer på ett nytt sätt jämfört med tidigare. Vi försöker att vara beredda som husse/matte utan att skicka ut några orossignaler till Zack, vilket annars kan trigga igång beteenden som inte är önskvärda. Lugn och trygg gäller det att vara i så mångt och mycket det bara går, oavsett om han är lös eller kopplad. Kryddat med lite tydlighet och bestämdhet mellan varven. På landet i helgen som var, så var Zack lite och upp och ner. Lydnadsträningen gick bra, även om jag försöker få igång han lite mer. Men skogsprommisarna var av lite blandad sort om man säger. Han tar sig snabbt fram och börjar vidga sina små egna turer, ju piggare desto vidare. Men han stannar och kollar efter en som vanligt ändå mellan varven. Men tjong sa det vid vassen före viken (som jag tror är ett tillhåll för rådjuren, ett ganska ostört och lummigt område) där avvek han på 1 sekund från att ha verkat hålla sin linje längs med stigen. Plötsligt var han i vassen och höll på, sen prasslade det och brakade medan han tog sig fram i den vildvuxna terrängen, samtidigt som ljudet från honom minskade. Bara han inte försvinner ut i vattnet hann jag tänka. Därefter syntes han på andra sidan viken, men kom strax därefter och brakade sig fram i och genom vassen igen. Så där halvt okontaktbar, som man liksom aldrig sett honom. Som ett djur liksom ;-) Eller galen dobbis. Där nånstans fick jag tag i honom, tyst och lugn hantering, fram till ett träd där jag band honom så att han några meter ifrån mig fick lugna ner sig, och tvingades vara utan mig/flocken en stund. Och lugnar sig gör han fort i dessa lägen (trots att jag bara tillämpat detta nån enstaka gång), han vet att jag inte kommer förrän han är lugn. Så nåt annat lönar sig inte. Eftersom han var lite urflippad under denna prommis, så kopplade jag honom här efter en stund och så gick jag med honom i koppel medvetet förbi det här stället vid vassen, som han har en tendens att avvika till. Det har hänt några gånger, just vid det stället vid vassen före viken. Så nu gick vi förbi där, och så fort han började vinda och visa intresse för att vilja röra sig dit han brukar så kom förbudskommandot och därefter bra, duktig kille (eftersom han upphörde att intressera sig). Belöningen här var ”socialt” från min sida. Nån godis fick han även sen när han skötte sig bra. Sen passerade vi detta ställe flera gånger utan att Zack fick intressera sig för att avvika från stigen vi gick på. Och det gick bättre och bättre. Ska bli spännande att se nu till helgen om hans nyvunna erfarenhet sitter i, eller om vi får börja om där på stigen igen, när vi på nytt med en veckas uppehåll skall passera där igen till helgen. Sen gick skogsprommisarna bra emellanåt, vilket är skönt att se. Det brukar vara värst på fredag kväll och även lite lördag förmiddag, och sen bäst på söndag eftermiddag när han fått ur sig sin energi ordentligt.