4. okt, 2013

Nackdel med hund i stan

Häromkvällen blev jag påmind om en av nackdelarna med att äga och ha hund i stan. Detta råkade Rocky ut för mycket, så jag har erfarenhet av det och har tänkt mycket på det när jag är ute med Zack, och allt har gått bra så här långt. Peppar peppar. Med Zack har jag försökt undvika så många av stans fällor som möjligt (av det man vet att man kan hamna i), och med det menar jag att det är många situationer som kan vara svåra för hunden att hantera. Svåra situationer som man har tur i och som därmed går bra, kan ju stärka hunden också, men har man otur och råkar ut för situationer som gör hunden rädd eller osäker så är ju det mindre bra. Givetvis oxå beroende av hur föraren hanterar situationer som dyker upp. Det enda man kan göra då är ju att inte ömka, mest finnas där för hunden och utstråla trygghet och en känsla av att det som hände inte var nåt farligt (dvs vara som vanligt). Så att hunden åtminstone lär sig att husse/matte inte tog illa vid sig, så det kanske inte var nåt farligt då!? Men att aldrig reagera som förare inför sånt som händer i stan (eller på annan plats) är ju både omöjligt och omänskligt. Jag är ganska sävlig och seg av mig, och tar det som regel alltid lugnt när jag är ute, och jag reagerar sällan på saker som händer, vilket nog överförts lite på Zack i alla fall tror jag. Han är i alla fall ganska lugn ute (än så länge). Men nu börjar Zack bli lite större och kan teoretiskt reagera mer av sig själv inför händelser som inträffar ute. Han tycker nog inte att han är lika beroende av mig längre, vilket jag skall övertala honom att han är. Den nackdel/fälla jag tänker på nu är alla portar till alla fastigheter, som en del hundar vaktar eftersom det är ”deras” port, detta pga att de bor i fastigheten och passerar genom den dagligen. Porten blir ju då det som ytterst skiljer bostaden/reviret från allmän plats, och det måste ju bevakas och försvaras till varje pris. Givetvis beroende av hur stor hundens försvarslust är. En del hundar verkar väldigt känsliga för detta, och kan vakta sin port hårt och länge. Medan en del inte verkar bry sig eller så vågar de inte bry sig? Vad vet jag. Det kan kanske också ha sitt ursprung i (eller vara kombinerat med) att hunden nån gång blivit skrämd vid sin port av en annan hund, i ett överraskningsmoment, och att detta sedan har blivit lite situationsbundet till just porten. Hundar som har upplevt detta kanske lättare upplever rädsla i dessa situationer, som resulterar i aggression? Så när man är ute på kvällen när det är lite mörkt och kusligt, och passerar port efter port med sin hund så gäller det att vara med. Med Rocky gick jag i denna fälla några gånger tyvärr, vilket med tiden gjorde honom väldigt vaksam för ljudet av när en port öppnas. Det blev som ett ”klickerljud” för nåt hotfullt tyvärr, inte bra. Opraktiskt. Häromkvällen så hann jag se att det var nån/nåt på väg ut ur en port vi skulle gå förbi, så jag stannade till några meter innan för att vänta in det som skulle gå ut. Och tur var det, för ut ur porten flög en av Rockys gamla antagonister, en kopplad svart flatcoated retrieverhane, som gjorde ett riktigt utfall mot oss. Den utfallande hunden nådde inte ända fram, utan det blev en dryg meter kvar fram till oss vilket var tur, även om situationen var triggande och utmanande ändå. Jag stod helt still och gjorde inget, inte Zack heller, även om han höjde svansen och blev lite raggig på ryggen efter en liten stund. Men Zack sa eller gjorde inget, mer än att han tog ett kliv sakta framåt, och då började jag prata lite lugnande med honom. Sen väntade vi en stund, medan matten till hunden hade samlat ihop sig och sin hund lite och börjat gå bortåt. Jag började prata lite glatt med matten och den andra hunden i hopp om att visa att jag var lugn, obekymrad och inte fientligt inställd till dem, för Zacks skull. Sen gick vi framåt och förbi porten som hunden nyss hade kommit ut ur, och vidare framåt på vår promenad. Det här var faktiskt Zacks första upplevelse av en sån här situation, och jag hoppas nu att det dröjer till nästa…