7. okt, 2013

Helgen som var på landet, suck...

Under helgen som var på landet gav Zack oss smakprov på den period han är inne i. Jajemen, och det var inte roligt alls. Nu kommer jag vara väldigt försiktigt ett tag med att släppa honom, i vart fall tänka mig för innan jag gör det, så att vi är på en någorlunda lämplig plats. På tomten höll han sig jättebra till oss, och där var det inte ens nära att han drog. Och på lördagen funkade allt jättebra i skogen, han höll sig bra till mig och kom när jag ropade. Men på söndagen, under en förmiddagsprommis i skogen så drog han och sen var han borta. Det var till och med så att jag lämnade skogen och gick hem till tomten/stugan. Normalt har jag tidigare när detta inträffat stått kvar på samma plats och inväntat Zack, eller gömt mig i närheten. Men denna gång fick jag en kraftig känsla av att det inte var nån idé. Så jag gick tillbaka till tomten, och medan matte var kvar, så tog jag bilen för att åka runt lite på småvägarna i krokarna i hopp om att hitta Zack. Tanken for igenom mig, tänk om jag ser honom liggandes på vägen. Kontrollerat skräckslagen av den tanken fortsatte jag min bilfärd koncentrerad på att se honom komma springande nånstans ifrån.  Strax efter att jag åkt iväg så ringde matte och meddelade att han precis kommit tillbaka till tomten, och väl där hade matte lotsat in honom i stugan. Jag klockade då hans frånvaro till ca 30 minuter, vilket ju inte är nån lång tid egentligen (även om allt är relativt), men trots det kan ju mycket hända. Och han skakade enligt matte när han kom in i stugan, och han var blöt, kall och väldigt tacksam över att vara hemma. Tankarna for direkt iväg, och vi undrade vad han upplevt (utan oss)? Det tog mig bara nåt minut att köra tillbaka och när jag parkerat bilen på tomten och därefter gick mot stugan, såg jag hur Zack blev glad och viftade på svansen i glädje av att se mig igen genom fönsterrutan. Ett glädjerus sattes igång i min kropp som dock snabbt hamnade i konflikt med alla frågetecken som vi hade att försöka räta ut. Var han frisk, oskadd, mentalt tagen mm? Har han upplevt nåt som kommer att sätta sina spår mentalt? Som vi först senare kommer att upptäcka? Han var jätteglad att återförenas med oss, riktig tacksam att vara hemma igen, sådär tacksam att man spontant undrade om han skulle kunna göra likadant igen, att rymma vill säga? Och det slog mig direkt – det vet jag sen tiden med Rocky - att de kan göra om och om igen. Man får inte lura sig av att de tillfälligt är lite tacksamma över att komma hem till värme och kärlek. Så snart de är pigga och ordentligt på benen igen, så kan det (och kommer det att) inträffa igen. Envisa till max är de, och dessutom är det ju inte logiskt tänkande som styr, utan deras djuriska drifter. Speciellt i denna period när hormonerna säkert flödar i kroppen. Efter att lite snabbt ha funderat och oroats över vad han kan ha upplevt så var det dags att lägga sina händer om honom och besiktiga hans kropp. Något som han extra tacksamt gick med på, även om det aldrig brukar vara några problem. Ganska snabbt såg man sår på nosen, rivsårsliknande (se bilderna nedan). Jag fick för mig att han bråkat med en katt möjligen(?), utan att veta såklart. I övrigt var det bara en liten ärta/bula på sidan, ett litet skrapsår på benet samt en liten bula på nosryggen. Vi började undra över om rivsåren var något man borde uppsöka veterinär för? Teoretiskt kan det ju vara en massa bakterier i såret, allt beroende på vad han nu råkat ut för? Vilket vi ju inte visste, eller hade en aning om. Vi ringde och rådgjorde med Bagarmossens Djursjukhus som gav oss lugnande besked, det tyckte att det räckte om vi såg till honom ordentligt hemma och rengjorde hans nos, och andra sår, och därefter avvaktade nån dag, vilket vi gjort. Och han var lite nedstämd igår, lite fysiskt uttröttad, och lite orolig i kroppen men ville inget annat än att bara vila och ta det lugnt, även om han i början hade lite svårt att komma till ro. Men tidigt igår kväll somnade han ordentligt och sov sen varmt nerbäddad hela kvällen med matte, och idag är han lite piggare om än fortfarande lite fysiskt seg. Men det känns inte som att det är nåt fel på honom, utan tvärtom som att han börjar återhämta sig.