30. okt, 2013

Brandbilarna i stan

http://www.jeandarksalming.se/130725680/1051347/posting/en-läskig-situation

 


 

Imorse kom det två brandbilar efter varandra, med en liten stunds fördröjning. Zack hade precis (tror jag han tänkte) "klarat av" den första brandbilen, och så kom det en till. Det var vid samma övergångsställe denna gång, som incidenten i våras, som man kan läsa om via ovanstående länk. Det som var positivt denna gång var att vi stod på ena sidan gatan, med mer utrymme jämfört med i våras, då vi stod i mitten av gatan med små marginaler, på mittrefugen så att säga. Där man inte kan ta vägen nånstans om det kommer bilar från båda hållen. Jag stod lugnt och stilla denna gång (precis som förra gången) och hade precis tagit in Zack vid min sida när ljudet av sirener uppstod några hundra meter bort, som närmade sig oss, och jag led redan där med Zack. Zack hörde ljudet och reagerade lätt för det, men inte så farligt som jag tolkade det. Så jag stålsatte mig tryggt och stilla, och stod stadigt medan jag inte gjorde nånting med Zack, som bara stod lugnt jämte mig. Jag tittade inte på honom, rörde honom inte och sa ingenting. Och han stod kvar fint efter den första brandbilen, men efter den andra hade passerat studsade han upp mig, då blev det lite jobbigt för honom tror jag, och då tog jag bara tillbaka honom lugnt och fint till sidan igen. Sen stod vi lugnt och stilla kvar en stund. Jag vill aldrig ha bråttom med Zack ifrån platser där det inträffat något som kan ha varit lite jobbigt, obekvämt eller läskigt. Så jag står som regel alltid kvar en stund lugnt och tryggt innan vi går vidare, för att samla ihop Zack lite (man får akta sig för omedvetet ömkande, jag blir därför nästan lite tvärtom i mitt beteende), få ögonkontakt, och ibland gör vi nån liten övning som sitt eller ligg. Det är lite olika. Imorse inväntade jag bara ögonkontakt från honom och till att det blev grönt ljus på nytt, sen gick vi lugnt över övergångsstället och vidare hem...