10. nov, 2013

Lösa hanhundsmöten

Vi undviker hanhundsmöten med Zack. Det är bara granntaxen som Zack får hälsa på och leka lite lätt med. Men vi har ännu inte sett nån tendens till att han inte skulle funka med andra hanar (konstigt nog) men det kan nog komma snart i den ålder han befinner sig nu, dryga 17 månader gammal. Så för säkerhets skull så undviker vi andra hanar, för att inte "väcka den björn som sover" så fint. Men när man är ute på prommis, så är det alltid risk för att det finns andra hanar lösa, som kommer fram till ens hund. Vi har varit förskonade från detta väldigt bra än så länge. Det kan uppstå väldigt svåra situationer om det kommer fram en annan lös hane till ens egna kopplade hund. Men det har ju att göra med sinnesstämningen hos den andra hunden, är den glad och busig eller finns det risk för att det blir bråk? Därtill är ju ens egna kroppsspråk viktigt, blir jag som förare spänd som en fiolsträng och skickar ut en massa orossignaler eller är jag lugn och trygg. Därtill kan man även lägga ens egna hunds försvarslust, är den stor eller liten? Det är många bitar som spelar in och som påverkar hur utgången av mötet ska bli. Det här är ju oxå en viktig del i ledarskapsrollen att ta hand om möten med andra hundar och förare. Så att inte ens hund känner sig tvungen eller manad att ta hand om det på sitt sätt. Min utgångsplan om det kommer en mötande hund är att vara lugn, trygg och positiv och med det hoppas jag berätta för Zack att här kommer det en annan fin hund som vill hälsa på oss. Givetvis förutsätter detta att den andra hunden ser ut att vilja oss väl. Om inte vet jag ärligt talat inte vad jag skulle göra, då hamnar man ju i ett försvars- och beredskapsläge, där det handlar om att om möjligt undvika bråk och skador och komma undan situation på ett någolunda bra sätt och framförallt försvara sin egen hund från den andra hunden. Då blir det ju en nödvärnssituation, där man får ta till det som situation kräver vilket ju är ett omdiskuterat ämne, för vad är det då? Ja detta är ett ämne man kan diskutera, och där det nog kan finnas lite olika åsikter. Sen har vi ju det strikta hundägaransvaret, som innebär att jag är ansvarig för allt som min hund gör. Ett exempel är ju den här sjuka situationen (som jag tycker i alla fall) om nån annan hundägare har sin hund lös och kommer fram hotfullt men utan att göra något till oss, varpå min hund som är kopplad går in i försvar och orsakar en skada på den andra hunden, så är det jag som åker dit för att min hund orsakat den andra hunden en skada. Jag kan tycka att en sån situation borde innebära lite förmildrande omständigheter, men som jag har förstått det så gäller det strikta hundägaransvaret fullt ut där. En lång inledning blev det, det jag tänkte komma till var att vi i helgen nu råkat för två lösa hanhundar som kommit fram till oss när vi varit ute på prommis. Men i båda fallen har det varit små och ganska snälla hundar, där jag innan mötet lyckats upprätta en kontakt med de andra hundägarna, som tack och lov varit vettiga, och där jag inte fick några dåliga vibbar av varken hund eller ägare. Så jag behöll lugnet och stod helt still bara i båda fallen medan jag talade lite tydligt till Zack att det i båda fallen var små fina hundar som kom fram. Och allt gick bra, medan de nosade av varandra. Det blev aldrig nån lek, eftersom de båda hundarna valde att pysa därifrån efter att de hälsat lite på Zack. Skönt att det gick bra, och nu hoppas jag att det dröjer innan nästa hundmöte av detta slag... Men man får försöka vara lugn och trygg och ta allt som det kommer...