13. nov, 2013

Zack och grusunderlag!

Olika underlag kan ibland få Zack att börja ränna som en tok fram och tillbaka i kopplets längd. Jag kom på att han betedde sig så förra året när han var lite yngre också, just när vi kom till en liten lekpark med ett grusigt område, med lite djupare sand/grus i. Då kunde han börja ränna som en tok fram och tillbaka. Och då var han lös också, och hade mer yta att jaga upp sig på, och tokigheten ökade ju mer och längre han sprang runt runt eller fram och tillbaka. Det här var ett av få tillfällen där jag behövde lugna ner Zack litegrann, varva ner honom helt enkelt. För han kunde inte riktigt kontrollera det själv, annars har han ju varit som en filbunke i vardagen. Han kunde då även morra och brumma i sin tokighet/iver medan han sprang fram och tillbaka, för att plötsligt stanna och börja gräva intensivt i gruset. Och därefter fortsätta sitt rännande. Förra veckan passerade vi genom och i detta grustag igen, för första gången på länge, varpå han sköt iväg som en kanon i kopplets längd och sen tillbaka lika tokigt som förrut. Men han lugnade sig lite snabbare och mer av sig själv, men det var nog pga att han var i kopplet och inte hade lika mycket yta att jaga upp sig på. Han kunde inte ta ut svängarna lika mycket. Men rätt var det var hoppade han in i mig ganska kraftigt, vilket definitivt inte är ok. Men eftersom det inte hände nånting av det, tvärtom så stod jag bara still och dumförklarade honom med blicken, dessutom vid nästa inhopp i mig i knähöjd, slog han dessutom huvudet i mitt knä. Så synden straffade honom lite med detsamma kändes det som. Korrigeringarna skötte sig lite självt om man säger, det enda jag gjort var att lägga till en dumförklarande och fast blick. Men det slog mid ändå att det där måste vi träna lite på, att gå på detta djupt grusiga ställe, där hans tassar sjunker ner lite. Det är som lite miljö/underlagsträning, för han kan ju inte vara helt bekväm när han börjar fara och flänga på det där viset. Så nu varje gång vi tar den rutten, så går jag ner i grustaget, så att han får gå och gå där tills han lugnat sig. Först därefter går vi vidare. Och igår tog det inte så lång tid innan han började skärpa sig lite, men det är fortfarande som att han måste få ränna lite innan det är bra så att säga. Det slår mig att han uppträtt likadant ibland när vi kommit till kalla, frostiga och hårda gräsytor. Krävs lite underlagsträning där med tror jag…