13. nov, 2013

Ungar

I stan kryllar det av barn, lite överallt som sig bör. Men som allt annat gäller det ju att ha lite koll på vad som händer i omgivningen och vad omgivningen hittar på, barn i det här fallet, så att inte ens hund om möjligt får en massa onödiga och svåra situationer att handskas med (det brukar ju bli en del såna ändå vare sig man vill eller inte). Blir det konstiga situationer, som är svåra att rå för, så försöker vi i första hand reda ut det så bra och smidigt som möjligt för Zacks del och/eller inte göra nån grej av det och hoppas att Zack ruskar av sig ett eventuellt obehag som han känt, och på så vis härdas på ett positivt sätt, och går vidare i livet utan mentala bestående men så att säga. Imorse inträffade en situation, som jag inte var nöjd med alls, men den uppstod plötsligt och var svår att påverka, och jag vet inte hur Zack tog det. Jag stod i alla fall kvar med Zack på platsen för det inträffade, och gjorde ingenting efteråt, mer än att vi tog det lugnt innan vi lugnt gick vidare på vår promenad. Det var en mamma med två ungar som kom gående lite slafsigt, varpå ungarna inför mötet med oss delar på sig (trodde jag) så att den ena går på vår ena sida och den andra ungen går om oss på den andra sidan. Men icke sa nicke, den ena ungen försvann då in i mobiltelefonernas värld (eller nåt liknande – de hon höll i handen) och gick rakt fram medan hon glömde bort oss, och nästan rätt in i Zack, för att kasta sig undan oss när hon var precis framme vid oss och då upptäckte den kollisionskurs hon hade tagit. Jag vet inte vem som blev mest tagen av situationen, ungen eller Zack? Både kastade sig lätt åt varsitt håll, ungen utbrast dessutom nånting. Det här gick så fort och jag trodde i min enfald att de bara skulle smita förbi på ett obehindrat sätt, så som de brukar göra, ibland ganska nära också. Och det brukar gå bra. Men det är tyvärr inte alltid så mycket plats i stan att vifta på. Så händelser av det här slaget kan, och kommer att, inträffa. Till saken hör att Zack är inne i en lite svajjig period nu, och reagerar lättare på saker och ting. Han har varit lite ruggig och låg senaste dagarna under vissa promenader. Och så har det varit tidigare under hans uppväxt också, jag tror att de har med deras mentala utvecklingsfaser att göra. Vet att han hade en sån i valpstadiet också när han överreagerade vid ett barn som kom emot oss, på ett sätt som han aldrig varken förr eller senare reagerat på. Såna reaktioner tror jag tillhör uppväxten och kan komma under vissa perioder. Zack reagerade inte väldigt mycket av detta, men situationen var lite påfrestande ändå för Zack tror jag. Barn är ju inget Zack är speciellt van vid, även om det funkat bra vid de få tillfällen vi träffat några. På avstånd är han ju väldigt van vid dessa, men som sagt inte lika van vid nära möten med dem…