18. nov, 2013

Märkligt beteende av en annan husse

Inte för att man är nån hundexpert själv, men man försöker åtminstone så gott man kan utifrån de man lärt sig om att träna och forma hunden rätt. Vad som är rätt och fel kan man ju sen diskutera. Och förståelse måste man ju ha för att vi alla är olika. Både raser, individer och hundägare samt att vi alla har olika förutsättningar, nybörjare, erfarna, ung, gammal, sjuk, frisk samt att vi tänker olika kring hundträning och fostran. Men trots denna ödmjukhet inför världens alla olikheter i hundvärlden, så tappar man ibland nästan hakan, vilket jag gjorde imorse ute på morronprommisen. Jag är fortfarande så fascinerad över denna hundägares beteende när jag tänker på det…

Vi var på väg hem från morronprommisen, hade precis vänt i riktning hemåt så att säga, och promenerar på i lugn takt som vi brukar. Vi var inte sådär på tårna än, dagen hade precis börjat och morgnar är varken husses eller Zacks bästa tid på dygnet. Det är lite av ett måste med morronprommisarna både för Zack och mig, även om det kan vara jättehärligt och fint när man väl är ute.

Plötsligt kommer det en hundägare och dennes hund springandes rakt emot oss, en man i 45 år åldern med sin lilla vita lurviga och skällandes hund, i full galopp mot oss. Alltså rakt emot oss, siktet var inställt på oss, Zack och mig. Mest Zack förstod jag ju närmare de kom. Jag behöll lugnet, men skickade utan att tänka på det upp min handflata i skyn mot dem och sa, ungefär ”vänta, lugn, du får stanna där…”. Sen hann jag inte säga mer, innan han tog över och började svara ”Hon vill, hon vill så gärna hälsa på din hund, hon såg er långt bort, och började skälla så…” Sa han lite stressat och stammandes med andan i halsen. Zack gjorde eller sa inget, men han undrade nog vad det var frågan om, men stod lugnt och stilla bredvid mig kände jag, utan att titta på honom. Situationen var plötsligt under kontroll, en tik dessutom, så jag lät Zack hälsa på den lilla vita hunden, som ganska snabbt tyckte att Zack var lite för stor att leka med. Husse envisades dock med att hans hund kunde prova att leka en stund till, men sen sa jag att vi får nog avbryta där, vilket den andra hussen höll med om.

Men att hans hund hade börjat skälla på oss från ett avstånd längre bort, hade husse tolkat som att hunden ville fram och hälsa, och så kan det ju vara. Men att han låter hunden få sin vilja igenom (om det nu var det den ville?) och i vart fall låter hunden dra sig fram till oss!! Springandes och skällandes dessutom. Hunden hetsades ju upp av detta, och var inte helt i balans när den kom fram och skulle hälsa. Nu var detta ingen kaxig typ av hund, tack och lov. Men det var ju fortfarande två för varandra helt okända hundar. Hur tror han att de hundägare och hundar han gör så här emot ska tänka? Förväntar han sig att okända människor ska tycka att detta är normalt eller ok? Tänk om min hund varit smittsamt sjuk eller aggressiv? Jättelyckat. Suck. Och vilka konstiga signaler skickar han inte ut till sin hund av att bete sig så här – om du (hunden alltså) börjar titta och bli lite exalterad av en annan hund, så får du gå fram till den, eller vänta förresten, då SPRINGER VI BORT TILL DEN ANDRA HUNDEN! Precis tvärtomtänk mot vad många andra (inklusive jag själv) strävar efter i alla fall - är du lugn och samlad (ens hund alltså) och tar kontakt med mig som förare, så kanske du får gå fram och hälsa på den andra hunden - vi får se, det är jag som husse som bestämmer. Ibland får du det, och ibland inte.

Efter en stund kröp det fram att denna man tidigare hade haft dobermann, så jag tror att det var han själv som ville hälsa på oss mer än hans hund…