22. nov, 2013

Lite som en myndighetsperson!

Det finns vissa typer av människor, som jag alltid sett upp till på nåt sätt, till deras sätt att vara. Detta gäller både män och kvinnor, men nu tänker jag främst på män eftersom det är lättare att relatera till för mig som man. De här gubbarna (som jag kallar dem) utstrålar trygghet och lugn, är stabila på rösten med en lite lägre ton med lite bas i. Pratar lugnt och tydligt så det hörs, menar det de säger, med lite eftertryck i tonen på ett normalt och inte tillgjort sätt. De här männen har ingen brådska, de tar det som regel lugnt, och tar allting som det kommer. Backar sällan för något. De är fredliga och vänliga, men anser att saker och ting i dess omgivning ska ske på ett korrekt sätt, vilket de tydligt utstrålar. Går självsäkert, fotstegen är tunga som att de äger den mark de går på, ibland med händerna knutna naturligt bakom ryggen. Kroppshållningen är avslappnad med låg tyngdpunkt. De riktar deras trygga blick lugnt dit de ska, och har inget behov av att se sig om så mycket, som regel bara när så behövs. Om de byter riktning på promenaden t ex eller bara för att lite avslappnat kolla till omgivning. Detta är personer man lyssnar på när de säger nåt. De pratar inte i onödan, förmedlar saker och ting när så bör ske. De ska mycket till innan de blir rädda eller arga, för det behöver man inte bli om man är lugn, trygg och orädd. De har sinnesnärvaro och agerar tryggt, självsäkert och med lite bestämdhet om så behövs. Uppstår det oförutsedda händelser tar de situationen med ro utifrån det läget som är, och gör det bästa möjliga. Värnar om andra människor, som känner sig trygga i deras närvaro. I dessa människors närhet uppträder folk som regel korrekt, för att andra känner av ett outtalat krav att göra det, som ändå känns naturligt och bra. Detta är personer man gärna tar stöd av när det behövs. Dessa personer har naturliga ledaregenskaper.


Den här människotypen tycker jag är praktisk att krypa in i och vara för Zacks skull, mer eller mindre, som hundägare i vardagen och i storstaden. Detta är väldigt generellt nu, det finns givetvis massor av situationer och hundar som kräver mer (eller mindre) än så här. Och det finns givetvis andra typer av människor som hundar naturligt trivs med oxå, men som jag tror har vissa karaktärsdrag gemensamt med ovanstående beskrivning, men som för övrigt kanske inte alls stämmer in på detta. Men det här är ett exempel på goda förutsättningar och en bra grund för ett naturligt och bra ledarskap över sin hund, tror jag, och detta i vardagen vill jag påpeka! Där det om möjligt skall vara lite mer ordning och reda. När det gäller lydnadsträning med sin hund, så är det ju bra om man tar bort en del ”tyngd” och släpper loss lite mer i sin roll som förare, så att kroppsspråket blir mer glatt och med ett leende! Allt såklart beroende av vilken typ av hund man har…