23. nov, 2013

Två stora lösa hanar

Igår kväll, väldigt sent, var vi ut för sista korta prommisen för natten. Strax efter att vi kommit ut, är det en kvinna som är ute och går med sina två stora pudelliknande hundar, kastrerade hanar bägge två. Zack har hälsat på dessa när han var liten plutt, men eftersom Zack är större nu, kände jag inte för att dessa skulle hälsa på oss eller Zack. Och det här är svåra situationer tycker jag. Det är en viktig del i ledarskapsrollen, att ta hand om främmande möten med andra hundar, så att inte ens hund känner sig tvungen att gå in och ta ett ansvar den inte ska behöva. Men det är lättare sagt än gjort, och man har ju inte nån betänketid när väl situationen uppstår, då gäller det att agera. Jag tycker att det är klurigt med en annan lös hund, och två lösa hundar är ju dubbelt så svårt. Ja, och vad tror ni hände igår då? Jo så fort dessa hundar ser Zack, så väljer de att ta sikte på oss och kommer i full fart emot oss. Dessa hundar går lösa överallt i stan, och jag fick ur mig ett påstående till kvinnan (ingen fråga) "jag antar att de är snälla när de går lösa!" medan jag skickade upp handflatan mot hundarna som saktade ner farten och stannade till litegrann. Det visade sig att kvinnan var av den åsikten att alla hundar kan hälsa på varann. God dag yxskaft tänkte jag, och förmedlade nåt liknande till kvinnan, men behöll lugnet för Zacks skull. Sen blev det en kort hälsningsfrekvens som jag inte lyckades undvika, det kändes som att det var hundar överallt, för dessa hundar var båda två större än Zack. Nån av hennes hundar brummade till litegrann, Zack sa eller gjorde inget, sen hälsade de på varann nån sekund till. Därefter tog jag Zack lite fint intill mig vid min sida, utan att få det att verka för abrupt, och fick samtidigt putta bort en av hennes hundar innan hon själv fick tag i dem. Sen stod vi och snackade en stund jag och den äldre kvinnan, jag gillar att göra det för Zacks skull, för att inte fly från den situation som precis varit/inträffat. Det känns bättre att skapa lite kontroll och lugn och ro innan man går vidare. Detta samtal med denna kvinna kunde man ju annars ha varit utan kände jag. Situationen kändes i alla fall utredd utan några direkta problem.

 


 

Vi har haft tur och sluppit dessa situationer, bortsett från en del lugna småhundar den sista tiden som gått bra. Men dyker det upp hundar framöver, som man inte känner sig bekväm med att de kommer fram, så kommer jag framöver överväga att ta fram foten, och sparka/putta bort den främmande hunden. Detta om inte husse/matte kallar in sin hund eller om den främmande hunden inte förstår vinken med mindre medel än foten så att säga. Situationen igår kändes med lite eftertanke ganska ok ändå, utan att helt säkert veta, så tror jag inte Zack tog illa vid sig. Husse kan vara ganska petig och nojjig ibland efteråt med sånt som inträffat Zack. Där kanske husse har lite att jobba på oxå, för hundar går väl inte sånder så lätt mentalt, många upplevelser kanske kan ge positiv erfarenhet för hunden oxå. Detta tror jag har att göra med hundens grundtrygghet. Är det en grundtrygg hund, krävs det ganska mycket för att stjälpa tryggheten och är det en mindre trygg hund kanske det är viktigare att den inte utsätts för alltför mycket (lite enkelt uttryckt)?