25. nov, 2013

Zacks inträde!

Zack kom till oss för snart 16 månader sen, och gissa om husse och matte var sugna på ”revansch” (se historien om Rocky). Med lite andra förutsättningar denna gång, även om dobbisar är en generellt svår och krävande ras, vilket gjorde att svårighetsgraden fortfarande låg kvar ganska högt om man säger inför det att Zack skulle träda in i våra liv. Denna gång var avsikten att grunda rätt från början utifrån alla vunna erfarenheter under tiden med Rocky, såväl praktiska som teoretiska. Lägg därtill en del andra kunskaper man lagt sig till med, och eget klurande som lett fram till en lite mer klar bild (minst sagt) över hur man ska träna, forma och lägga upp sitt hundägande från början. Men ödmjukhet är det som gäller HELA tiden. För det finns fortfarande en massa luckor att fylla med kunskaper och erfarenheter. Och även om man inte gör om samma fel som med den förra/första hunden, så är ju ens andra hund en ny individ som man troligen gör nya fel med. Nu står vi inför en intressant period i Zacks liv, den mentala mognaden, som antagligen kommer att göra sig mer eller mindre påmind framöver. Inför denna period underlättar det nog en del om man lagt en bra grund, då den kan vara ganska krävande i sig. Men med snart 16 månader i bagaget med Zack, så kan vi summera dessa och vara ganska nöjda i alla fall. Vi har (peppar peppar ta i trä) sluppit en massa otur (t ex otäcka lösspringande hundar mm) och allt har rullat på ganska bra. Men givetvis finns det saker att förbättra och slipa på hos Zack:

 

En viss social osäkerhet i vissa sammanhang:

En tolkning är att jag inte alltid hunnit stoppa alla människor som helt på eget bevåg ska fram och hälsa på Zack, vilket har lett till att Zack fått ta vissa möten själv. En del (ganska många) har en uppfattning om att hundar är till för att hälsas på (hur som helst liksom) och gärna genom att man böjer sig framstupa och skickar fram händerna till hunden, speciellt vissa män tycker jag. Det här är ju en ledarskapsgrej också att den som håller i snöret husse/matte är den som styr mötet, och om hunden får hälsa eller inte på den mötande människan, hunden eller vad det är för nåt. Några missar av ovanstående slag har det blivit, men sedan länge är jag mer uppmärksam på detta och försöker numer styra mötena bättre. Det gäller ibland att förekomma såna situationer innan mötande person tar egna initiativ. Många möten har ju gått bra också, nu är jag lite kritisk när jag skriver detta.


 

Zacks jaktlust (som lös i naturen):

En grej vi har att pyssla med framöver. Zack har ju tyvärr fått nån ”jaktvinst” eftersom han några få gånger olovligt härjat fritt i skogen. Såna vinster sitter ju i, och även om vi har tränat mycket lösträning i skogen så är det en uppförsbacke vi har framför oss. Sedan en tid nu, så har vi tränat i långlina med Zack i skogen, och då har han lyssnat bra faktiskt. Förhoppningen är att vi så småningom kan börja korta linan lite, och till slut kanske bara ha stumpen kvar hängandes som en signal till Zack att han inte är fri, utan lös med ansvar.


 

Tävlingslydnaden:

Förbättra uthålligheten lite, öka på störningsgraden, i nuläget måste vi börja lägga på en massa hundar i närheten för vår träning. Så att Zack lär sig att BARA fokusera på husse i dessa situationer, lite av den träningen kör vi redan i vardagen när man ibland jobbar med Zack medan andra hundar finns i närheten. Och det går ganska bra ändå. Men vi måste verkligen ut till nån brukshundsklubb nu och fortsätta träna bland andra hundar. Själva momenten går också att slipa på lite här och där även om Zack känner till varje moment i lydnadsettan. Sen har vi smygit igång med framförgåendet och krypet litegrann, mest för att variera träningen lite, så att det blir lite roligare för Zack. Jag har även gått tillbaka till att köra lite kortare mer peppiga och roliga pass och slutat när det är som roligast, för att försöka höja Zacks intensitet i träningen. Och jag tycker att det varit lite mer drag i honom då. Ibland kör vi bara lugn koncentrationsövning och position med godis inomhus. I spåret är dock Zack som ett lokomotiv, där jag har nu ett arbete med att öka hans noggrannhet och få honom att sänka tempot lite.