4. dec, 2013

Grunderna i vårt upplägg med Zack!

Nån sa att det finns lika många skolor och teorier om att träna hundar som det finns hussar och mattar. Lite överdrivet kanske, men det säger nåt om att det finns flera olika sätt att ta hand om hundar, träna, fostra och forma dem. Utifrån våra erfarenheter och kunskaper har vi lagt upp det på följande vis för Zack i vardagen i stan. Detta försöker vi utifrån våra förutsättningar att följa fortfarande, och det är ju som en pågående process, som kan gå lite upp och ner. Men det är alltid mer envis än Zack som gäller.

  • Passivitet inne, tvångsmys (tvingar hunden tryggt och fint till lugn och ro i eller vid ens famn) När den är lugn och samlad får den gå, då är "övningen" klar. Detta har Zack lite inbyggt i sig, men vi har ändå velat underhålla denna egenskap.
  • Passivitet ute, tvångsmys som valp, och sen när han blev större, lägga sig ned och ta det lugnt på marken/golvet.
  • Miljöträning, passivitetsträning i olika miljöer (ute och inne)
  • Miljöträning, gå runt med Zack i nya miljöer utan att ha bråttom. Behöver han undersöka eller titta på nåt får han göra det i lugn och ro.
  • Ta lugna sköna prommisar i stan, som ju är som lite miljöträning hela tiden. Vi stannar och tittar på saker, eller undersöker det om det går. Stannar och pratar med andra hundägare och människor. Ibland får Zack hälsa ibland inte. Blir Zack lite ivrig eller intensiv och vill fram till nåt som han inte får/ska hälsa på, så tar jag lugnt tillbaka honom med händerna/kopplet och klappar honom lugnt, såja - nu är du duktig. Lite dovt röstläge och ton som hjälpmedel, tryggt och lite bestämt.
  • "Här" som position, som husse tränat in, som betyder att Zack ska vara vid husses sida. Detta använder vi mer och mer, lite beroende på Zacks förmåga att ta till sig detta, dvs hur svår är situationen? Behöver Zack lite hjälp för utföra momentet, eller kan jag kräva det utav honom? Tanken är att successivt kräva mer och mer i takt med att Zack mognar, lär sig och utvecklas. (Det tänket försöker vi för övrigt applicera på det mesta). Tanken med här är att det är en praktisk position för Zack att vara i vid många situationer. 
  • "Här" i aktiv form, innebär att Zack efter att han tagit sig till utgångsläget som är vid sidan av husse, skall promenera i slakt koppel bredvid husse. Detta tränar vi på och försöker försvåra situationerna där Zack skall klara detta. Givetvis får han hjälp om det behövs, och ibland ställer husse lite krav om så är skäligt.
  • Gå lugnt och säkert dit man ska, inte flacka med blicken som ett "villebråd" eller som om det finns farligheter runt omkring en, inte avvika eller ändra riktning för saker och ting, om man inte måste.
  • Inte skicka ut orossignaler. Inga höga spända axlar, armar eller spänt kroppsspråk överlag. Reagera inte för ljud och händelser i omgivningen. Titta inte onormalt mycket på allt som händer och sker, man hör som regel vad som händer, och det kan räcka så. 
  • Lugnt och tryggt kroppsspråk. Andas med magen, avslappnad och stadig i kroppen, låg tyngdpunkt osv.
  • Inte dra i kopplet. Detta har vi knappt behövt träna på tidigare, tidigare har det räckt med att man stannar till lite och inväntar ögonkontakt för att sen gå vidare. Men Zack utvecklas och har faktiskt börjat smådra lite i kopplet, det börjar alltså komma nu litegrann även i stan. På andra ställen, i vissa situationer, eller vid andra hundar kan Zack dra lite, men det orkar inte husse alltid bry sig om. Man får prioritera lite ibland.
  • Aldrig bli arg ute på promenader mot andra hundägare eller liknande, typ vad som än händer. Jag vill inte föra över några aggressioner på Zack och håller mig därför alltid cool ute (vilket inte är nån större uppoffring för husse). Har sett för många arga hundar pga andra arga hussar och mattar som reagerat på andra hundar för att  göra det misstaget. Lugn och trygg så länge det går helt enkelt. 
  • Aldrig bli arg på riktigt på Zack. Det är aldrig bra när folk tappar behärskningen på riktigt inför sina hundar (ganska självklart!), hundens förtroende till sin förare sjunker av detta tror jag. Ibland måste himlen falla ner, men så länge detta sker kontrollerat och väl avvägt har det en bra effekt. Förutsatt att hunden får chans att återförenas med föraren.  
  • Inte ha bråttom från situationer som inträffar. Reagerar Zack för nåt, eller behöver han titta på nåt, eller undersöka det om möjligt, för att uppleva att det inte är nåt konstigt, så försöker vi alltid ge Zack den möjligheten. När den/det konstiga passerat, så inväntar jag ögonkontakt, och sen går vi lugnt vidare. 
  • Ömka aldrig. Vad som än händer, så försöker jag aldrig berätta för Zack att det var farligt. Jag försöker som regel lugnt och tryggt stå vid Zack, utan att titta på honom eller prata med honom om nåt händer.
  • Ögonkontakt. Tränar jag på i de flesta situationer, både i allmänlydnaden och tävlingslydnaden. Det är mycket som ska gå via ögonkontakt med husse. Efter att Zack stannat till och luktat på en fläck, så inväntar jag ögonkontakt innan vi går vidare. Efter att Zack stått och tittat på en hund som gått förbi t ex, inväntar jag ögonkontakt innan vi går vidare. Likadant vid matskålen, hopp in och ut ur bilen, vid ytterdörren mm. Innan han ska hälsa på annan hund försöker jag invänta ögonkontakt (vilket dock inte alltid är möjligt, lite beroende på den andra hunden och hundägaren)
  • Zack Nej! Vårt förbudsord för att avbryta Zack i nåt han håller på med, som han inte ska. En del menar på att man inte ska blanda in hundens namn i sånt som är negativt, men vi har valt detta förbudsord. Men det går ju lika bra med nej, även om ordet nej kanske förekommer oftare i andra sammanhang utan att hunden har nåt med det att göra? Detta kommando funkar att avbryta Zack med i väldigt mycket, dock inte lös vid vilt (än). Men det tränar vi på med linans hjälp. Kort sammanfattat går det ut på att Zack ska avbryta det han håller på med direkt, OM INTE så blir husse KONTROLLERAT ARG, vilket Zack gärna undviker. Om jag (husse) behöver bli (kontrollerat) arg, så är ju inte det några problem, SÅ LÄNGE JAG SER TILL ATT VI BLIR KOMPISAR DIREKT EFTER NÄR ZACK BETT OM URSÄKT. Vi har byggt upp det till en början vid enklare situationer, och sen försvårat det med tiden, och det har funkat jättebra. Momentet är lite svart och vitt, vilket det skall vara tycker jag. Hundens vilja att vara till lags i dessa situationer kommer ju av den relation husse/matte har till hunden. Är det en bra relation som är uppbyggd med trygghet och samarbete, så tjänar ju hunden på att vara till lags, och göra som husse/matte säger, vilket den oxå väljer att göra då. Även om dobbisar kan vara lite busiga ibland. Men är det bara kopplet som förbinder hund och förare, så kanske det inte går lika bra? Och detta är ju en övning/moment, som man med mycket (allt?) annat, måste vara konsekvent med för att det skall funka. Detta förbudsord använde jag till en början mellan 4-6 månader ca en gång om dagen för att jag inte ville påkalla Zacks oroskänslor för ofta/mycket till en början. Jag ville att han skulle få tid att smälta varje upplevelse av det här slaget, för bästa möjliga inlärningseffekt. Med tiden som Zack växt sig större och starkare, har jag ibland tagit till detta kommando lite oftare. Känslan får styra detta. MEN viktigt att poängtera, detta är i och för sig en viktig bit i relationen till hunden. MEN det VIKTIGASTE är ju TRYGGHETEN med husse/matte och det SAMARBETE som hunden ges möjlighet till iform av all rolig aktivering. Det är dessa två bitar som leder relationen i rätt riktning, och i släptåg därefter skall bestämmandedelen komma (som förr ofta kallades "dominans") tänker jag.
  • Inga hanhundsmöten. Från 6-7 månader avbröt vi hanhundsmöten och lek med andra hanar, för att minska risken för bråk som jag endast tror höjer hundens osäkerhet och beredskap inför andra hundar, vilket med åren kan utvecklas till hanhundsaggression. Detta har jag genomgått med Rocky, och vill (om möjligt?) undvika detta. Jag gör i vart fall det jag kan för att hålla nere den egenskapen hos Zack, som vi tack och lov inte (än så länge) knappt sett nån tendens till.
  • Sitt, lägg dig ner, stanna, vänta och varsågod är vanliga kommandon som vi tränat på med ungefär samma innebörd som respektive kommandonamn. Stanna kvar är ytterligare ett kommando, efter att Zack satt eller lagt sig ner.
  • Självbehärskning. Zack är ganska lugn av sig, men om han blir lite ivrig, intensiv eller så i vardagen, så har han att lugna sig innan vi går vidare, eller innan han får hälsa eller gå fram till någon/något. Ibland har han bara att lugna sig för att han ska det, inte för att det just denna gång kommer att leda till nån speciell belöning, utan för att det handlar om att uppföra sig. Klarar han inte av det av sig själv, så hjälper jag honom in i rätt position och/eller sinnesstämning. Lugnt, tryggt och lite bestämt.
  • Inga ryck i kopplet. Husse använder sig av små nappningar i kopplet, små lätta ihållande drag/knyck/nappningar tills dess Zack ger med sig, som är svåra att stå emot och som innebär ett lagom och anpassat obehag för Zack om han fastnar i nån fläck eller liknande. Eller inte lyssnar på prommisen när vi ska gå vidare.
  • Smackljudet. Ett smackliknande ljud som jag använt som arbetsverktyg till Zack från valptiden för att få hans uppmärksamhet, få honom att komma till mig eller liknande. Två smackningar innebär en förstärkning av "nu rullar vi vidare", inte nödvändigtvis ögonkontakt i den situationen. 3-5 smackningar, då vill jag ha lite uppmärksamhet. Men det här är ett uppmärksamhetsljud som vi tar till här och där, då och då, som det inte finns några riktiga regler för. Zack blir aldrig tillsagd om han inte lyssnar på detta, utan detta är som ett kompletterande "verktyg" i vardagen då det behövs.
  • Varsågod. Ett frikommando som innebär att nu får du gå och ta det där som du vill. Som regel vet man var hunden har sitt fokus. Lägger jag ut ett märgben på landet och tränar lite, så tränar och lever Zack i nuet hela tiden i väntan på "varsågod", som innebär att han får gå fram och ta benet. Har vi en hund framför oss så gäller "varsågod" att gå fram till den andra hunden."Varsågod" används även vid matskålen osv. Ett "varsågod" föregås så gott som alltid av att Zack tar ögonkontakt med husse/matte.
  • "Bra". Belöningsordet som innebär att Zack gör rätt, och skall fortsätta med det. "Bra" förstärks med godis då och då.
  • Brottning med husse. Regelbundet sen Zack var liten plutt har husse och Zack brottats och lekt som de är med varandra utan några hjälpmedel. Husse sätter reglerna, men för övrigt är det viktiga att detta är kul både för husse och Zack.
  • Mycket kel och gos varje dag.
  • Rolig träning och aktivering i stort sett varje dag.
  • Zack får vara lös och springa av sig, regelbundet, flera gånger i veckan.

Jag kanske har glömt något nu, men det får jag återkomma till i så fall... Detta borde vara det mesta i stora drag.