16. dec, 2013

Ungdomsgäng

I lördags passerade vi ett staket, som inhägnade en innergård på en skola. Innergården var lite lägre belägen än trottoaren vi kom gående på. Jag märkte det inte, men plötsligt när vi gick längs med staketet, så skulle Zack fram till detta och titta och nosa, varpå jag hör ett skräckslaget skrik precis i anslutning till att Zack hade gått fram till staketet för att nosa. Och det skräckslagna skriket kom från staketet. Min blick for väldigt snabbt mot Zack och staketet, då ser jag en ung tjej som tar sig för ansiktet och som precis har börjat gapskratta och berätta hur rädd hon blev. Hon hade flera kompisar, både killar och tjejer runt omkring som började skratta och/eller reta henne litegrann för det hon precis hade upplevt. Det som föranledde först rädsla och sen gapskratt hos den här tjejen var att hon hade hållt sina händer på staketet, som Zack då hade gått fram och luktat på, helt utan att hon uppmärksammade detta. Hon hade antagligen bara känt en blöt och kall nos på handen. Och det blev lite chockartat för henne. Helt odramatiskt kan man ju tycka, men vi är alla olika, och sånt som jag tycker är larvigt kan ju vara allvarligt för någon annan och tvärtom. Det verkade som att dessa ungdomar skulle klättra upp för detta staket med hjälp av varandra. Så högt var det, att de fick putta och hjälpa varandra upp över staketet till den trottoar vi stod på. Men samtliga var vid det här laget fortfarande nere på innergården, men samtliga stod precis i begrepp att börja klättra, en i taget. Detta medan vi fortfarande stod kvar på trottoaren där det skräckslagna skriket nyss kommit, och Zack var lite konfunderad över skriket och tittade på ungdomarna. Jag hade stått lugn medan allt utspelade sig, och började skratta lite med allihopa, när den lite mer glada stämningen hade tilltagit efter att den värsta chocken för tjejen hade lagt sig. Zack var fortfarande lite konfunderad och undrade  vad det var som hände, han skällde till lite av osäkerhet, för det här hade han aldrig upplevt. Jag petade till honom lätt, väldigt lätt, och då slutade han att skälla. Sen stod vi kvar där, Zack var fortfarande lite konfunderad men nu hade svansen börjat gå lite, han började bli lite engagerad i detta. På ett lite mer positivt sätt än innan, som jag tolkade det i alla fall. Även om han kanske pendlade lite mellan osäkerhet och ett mer positivt engagemang. Här hamnade jag i lite egna funderingar, skulle jag gå och lämna händelsen eller stanna kvar? Jag försöker i den mån det går att stanna kvar och "reda ut situationer" som uppstår om möjligt. Ibland går ju inte det, då har man att lufsa vidare på bästa möjliga och trygga sätt utan att skicka några signaler till hunden (som att vända sig om t ex) om att det som precis hänt var varken läskigt eller farligt. Här hade vi nu möjlighet att beblanda sig med ett antal ungdomar, så jag stannade kvar och "tränade hund" allt medan ungdomarna hade börjat klättra upp en efter en precis bredvid oss. Allt detta gjorde jag för Zacks skull, min avsikt var att vänja Zack vid något lite konstigt och märkligt som han inte hade upplevt tidigare. Jag tror inte på att skydda ens hund från allting, så länge det inte är nåt farligt. Och Zack hade nu börjat engagera sig i ungdomarna, som vi stod precis precis bredvid. I takt med att ungdomarna blev fler och fler bredvid oss, så blev Zack mer och mer engagerad. Det förde lite oväsen, som människor i grupp kan göra. Det är ju lite blandat det Zack upplevde här tror jag, han är både nyfiken men samtidigt lite osäker. Jag passade på att prata lite med nån kille som blev lite intresserad av Zack för att lätta upp stämningen lite för Zack. Zack var fram och hälsade på nån kille, Zack hoppade även till litegrann i sin nyfikenhet/osäkerhet. Men här nånstans när han hade fått nosa och känna sig för litegrann på ungdomarna, så började jag samla ihop honom lite då jag satte honom ner, vilket jag fick jobba en aning längre med än vanligt. Och det hade ju med situationen i sig att göra, som var ny och full av störningar om man säger. I takt med att Zack började ta till sig att han skulle sätta sig ner, så började ungdomarna att rulla vidare nerför trottoaren, bort ifrån oss. Eftersom det var kallt ute, så lät jag inte Zack sitta längre än några sekunder, sen fick han komma till mig för beröm och godis. Sen stod vi kvar en stund lugnt och stilla innan vi gick vidare uppför trottoaren. Ditåt vi var på väg från början. Det här var väl den största situationen hittills om man säger, full av nya intryck för Zack, som jag upplevde det i alla fall. Zack skulle kanske säga nåt annat om han kunde? Det är ju en konst det här med att läsa hund och förstå hur de upplever saker och ting. Man kan läsa, tro, tycka och tänka en massa funderingar och känslor. Men hur lirar det med vad hunden upplevde? Och en sån här händelse kan man säkert nörda ner sig i ordentligt om man vill, när det gäller att läsa hund. Allt Zack fick uppleva, och hur tog han det? Från början till slut, och vad är hans minnesbild av en sån här upplevelse? Men så länge jag är lugn och trygg, finns vid hans sida, och känner att jag kan styra min hund (även om det tar lite längre tid än vanligt) samt inte utsätter honom för nåt som känns fel eller som han far illa av såvitt jag kan bedömma, så är ju läget på nåt sätt under kontroll. Får man ju utgå ifrån i alla fall. Detta var ju ändå bara en grupp med människor och inget annat konstigt, även om situationen blev lite tillspetsad. Jag kan tillägga att denna situation blev lite värre än vad jag först hade kunnat förrutspå, men när vi väl hade gett oss in i den, så kände jag inte för att fly fältet. Det anslöt sig ca 6-7 ungdomar, jämfört med de 2-3 som jag såg till från början. Jag valde att stanna kvar och träna Zack att befinna sig i denna situation. Skall hunden utvecklas, måste den ju utsättas för lite lagom prövningar då och då, tänker jag i alla fall. Och Zack har redan varit med om en del, så jag hoppas och tror att detta var en lämplig svårighetsgrad för honom.