17. dec, 2013

Olika människomöten

Senaste 3-4 dagarna har vi på hundprommisarna i stan mött nya intressanta och konstiga människor. I fredags hälsade vi kort på författaren Håkan Nesser och hans Rhodesian Ridgeback, i lördags visade Mårten Palme Zack för en unge i barnvagn och i söndags pratade vi en stund med skådisen, fast denna gång hundägaren, Susanne Reuter. De var trevliga allihopa! Men ikväll stötte jag och Zack på ett märkligt par, som stod och letade efter något på marken när vi kom gående på vår sena kvällsprommis. Jag såg på håll hur de stod och letade efter något sådär som vem som helst som tappat något kan göra. Inga konstigheter tänkte jag, men när vi kom närmare detta par i 40-års åldern, en man och en kvinna, så frågade plötsligt kvinnan om Zack (eller hunden som hon kallade honom) kunde hjälpa till? "Vad letar ni efter för något då?" frågade jag. Braj sa kvinnan, B R A J tänkte jag, det är ju nån form av knark. Jättemärkligt. "Nä, han är inte tränad för det" sa jag och gick vidare, och när vi gick förbi paret såg jag på mannen att han i vart fall inte hade tappat allt, han hade helt klart hunnit få i sig en del innan han hade tappat resten på marken. "Fin hund du har" sa mannen, "det är en sån här Ridgeback va?". "Nej det är en dobermann" rättade kvinnan mannen med, "jättefint med brun" sa hon till oss. "Tack" sa jag och gick vidare med Zack på promenaden och funderade kort över mötet med dessa märkliga främlingar. Nog för att Zack råkar få i sig en och annan ciggstump eller snusprilla, vilket vi oroar oss för. Men det finns tydligen risk för att hundar kan få i sig än värre saker än så, även om det är betydligt mindre risk för det...