22. dec, 2013

Tydlighet

Tydlighet mot hunden är viktigt. Ens hund behöver ibland instruktioner för att förstå hur den ska bete sig, ibland räcker det med att vara lugn och trygg, men ibland behöver man lägga till ett direktiv, kommando eller instruktion. Allt beroende på hur man lagt upp träningen och inlärningen. När nån av oss, husse eller matte, lämnar Zack kvar i bostaden med den andre (husse el matte) så brukar den som lämnar bostaden meddela Zack att han nu får vara med husse eller matte, beroende på vem det är som går av oss. Det funkar bra, gör vi det inte, så blir Zack lite vilsen och oförstående och följer gärna med den som skall gå ut och lämna lägenheten, vilket inte är tanken. Han skall ju i denna situation vara kvar med den av oss som är kvar hemma. I förmiddags skulle matte lämna lägenheten för att gå ner i källaren och tvätta. Kvar i lägenheten skulle husse och Zack vara, som strax skulle ut på prommis. Men denna gång var Zacks matte lite otydlig med att meddela Zack detta, så Zack skulle glatt med och tvätta när matte öppnade ytterdörren. Husse/jag skulle hjälpa till och gjorde en inkallning som funkade, men jag såg på Zack att han mentalt var kvar ute i farstun och undrade vad hans matte gjorde, medan han kom in till mig. Ytterdörren var i detta skede fortfarande öppen och matte höll på att packa in tvätten i hissen ifarstun några meter bort för att strax därpå åka ner i källaren. Inte oväntat drog Zack i detta läge, jag såg på honom att det fanns risk för det, ytterdörren var fortfarande öppen (men jag är inne på att hunden alltid har ett val, och att den måste lära sig att välja rätt, mer om det en annan gång). Zack gjorde här ett felaktig val utifrån de regler vi har. Han drog ifrån mig, i och för sig till sin matte. Men har jag kallat in honom, så har jag det, då ska han stanna vid mig. Det funkar normalt bra, men det här blev en för tillspetsad och svår situation för Zack, som drog efter matte, som precis hade påbörjat sin hissfärd ner i källaren dit Zack inte kan komma. Jag lyckades hindra att Zack sprang nerför trapporna mot källaren dit han ville sticka (men inte kan komma, men det visste ju inte han). Han var i detta skede energisk och ville hitta på nåt märkte jag på honom, så han tog trapporna uppåt i fastigheten istället. Och drog ifrån mig igen. Zack gjorde ytterligare ett felval, helt fel att återigen sticka ifrån mig. Suck, men så här kan det ju vara att ha en ung hund som utvecklas. Så jag hörde hur han tassade uppför trapporna, och vi bor på våning 2 av 6. Och hans tassade hördes ännu längre upp i fastigheten, han drog uppåt helt enkelt i jakt på sin försvunna matte (som bara höll på att sticka ifrån honom eftersom hon inte berättat att hon skulle gå som hon brukar). Zack hade trots detta brutit mot min inkallning och lämnat mig två gånger, inte snyggt gjort. Så jag lät han springa uppåt i trappen, och när han kom tillbaka efter en stund så höll jag lite djävligt igen dörren så han inte kom in. I några sekunder lät jag honom vara utanför flockens gemenskap och gemensamma bo(stad). Jag ville låta han smaka på den ensamhet han för en kort stund föredragit, med förhoppningen att han kanske skulle dra sig lite för att göra om det. Men det här är ju en dobbis, så det är ju ganska självskrivet att han skulle kunna göra om det, även om Zack normalt är lite klok av sig. Efter några sekunder då Zack fått vara själv i farstun/trappen, så kommenderade jag honom att sitta ner. Sen fick han komma in, och då kunde jag inte låta bli att ömka honom lite, "staaaaackars lilla dig som varit ensam i nån minut utan oss, huuuuuur är det, staaaaackars lilla dig" sa jag ungefär med ömkande röst, och tog honom till mig. Efter en stund var han lugn och vilandes vid mina fötter, då berömde jag honom. Sen var allt frid och fröjd. MEN jag ville absolut att vi skulle göra om detta en gång till, så att Zack fick en snabb och ny/rätt upplevelse av denna situation. Så när matte skulle ner i tvättstugan nästa gång, ca 40 min senare, så fick hon tydligt meddela Zack att hon nu skulle lämna oss en stund. Och när hon gjorde det, så stod Zack lugnt och stilla kvar i hallen och tittade när hon gick. Inte en tillstymmelse till att han skulle följa med eller bry sig om var hon skulle. Jätteskönt att vi fick avsluta detta med en bra upplevelse för Zack. Kort därefter gick Zack och jag ut på prommis.