30. dec, 2013

Hundar är kul men svårt

Jag gillar ödmjukhet och när resultat talar för sig själv. Jag gillar när kunniga människor inom olika områden (nu tänker jag mest på idrotts- samt hund- och hästvärlden, som intresserar mig) uttalar sig i stil med att "det verkar så", "det förefaller att vara på det viset", "min erfarenhet säger det", "forskning talar för det", "jag upplever att det är på det viset" osv. Man säger alltså inte att det ÄR på ett visst sätt. Man uttalar sig bara ödmjukt, kunnigt och sanningsenligt om något, som det inte GÅR ATT VETA hur det ligger till med, även fast en del anser det. Detta hindrar inte att man har sin uppfattning klar, och har heller inget att göra med dåligt självförtroende. Man vet innerst inne vad man håller på med och tror på sig själv, men har inget behov av att framhäva sina kunskaper och krydda dessa in i absurdum, eller ta i för mycket i sina argument och göra saker och ting svart eller vitt fastän man egentligen inte har fog för det. Jag gillar oxå det här lite trygga, underfundiga, och lågmälda resonemangen som kommer ur människor som kan jättemycket. Där man ibland även har att utläsa svaret i hur det sägs. Inte bara vad som sägs. Såna människor fascinerar mig, på samma vis som de som är jätteduktiga men inte har något behöv av att framhäva det, mer än i sina resultat då. En egenskap som jag ibland tycker mig märka hos dessa fascinerande människor är att de även vill lära sig mer hela tiden, de är så nyfikna på det som de är duktiga på och som intresserar dem, att de hela tiden söker ny information på området. På det viset går de oxå sin egen väg litegrann. Detta tror jag oxå medför att de inte alltid tror på saker och ting förrän de själva upplevt eller erfarit det, vilket oxå kan angränsa till lite galenskap, då man ju inte behöver uppfinna varje hjul på nytt så att säga. Men får man till en bra balansgång och känsla för det som man själv behöver erfara för att begripa respektive det som man kan lita på stämmer, dvs att det redan finns tillräckliga studier eller underlag för det, så är nog även denna egenskap bra skulle jag tro. Detta blev ett långt intro till det jag egentligen tänkte komma till, ang hundbranschen nu, att några av de jag träffat, läst eller hört om som "KAN" detta med hundar är väldigt ödmjuka. Det är väldigt tydligt hur försiktiga de är i sina uttryck, som t ex "forskning visar på det", "det är en kvalificerad gissning att det är på det viset" eller "ju mer man lär sig, desto mer ödmjuk blir man" osv. Eller som när en av de personer jag var på en föreläsning av berättade hur flera hundkunniga personer (som jobbar dagligen med detta) stått och iakttagit en tjänstehund under en specifik övning, och där samtliga av dem var överens om att denna hund var rädd. Detta trots att denna hund inte hade uttryckt, som jag förstod det, ett enda litet kroppsspråk om att den var rädd. Detta gjorde denna föreläsare väldigt ödmjuk inför det faktum att all hans samlade kunskap och erfarenhet sa en sak (inklusive hans kollegors), samtidigt som han inte någonstans hos hunden kunde finna stöd för det han upplevde. Det här med hundar, eller samtliga djur för den delen, är ju så oerhört kul, kanske lite pga av det är så svårt och intressant samt att man aldrig blir riktigt fulllärd. Men just att det är ett så komplext ämne/område det här med hundar gör ju att man känner en oerhörd glädje när man kommer rätt på inlärningen hos sin egen hund, för att inte tala om när man lyckas sätta ihop en rad moment på tävlingsplanen och därtill få domaren på sin sida i bedömningen av dessa moment. Då är ju lyckan på nåt sätt total. Hundar är kul men svårt...