30. jan, 2014

Höger eller vänstertrafik?

När man kör bil i Sverige är det högertrafik som gäller, detta tror jag även tillämpas mycket när man är ute och går också. Man promenerar ofta i högertrafik på trottoarer och när man befinner sig på ställen där det är mycket folk. Lite som en outtalad regel kanske, det är invant på nåt sätt och känns tryggt för människor tror jag. Men när man är ute med hunden så har ju många människor som är aningen aktiva med sin hund, sin hund på vänster sida. Eftersom det är vänstersida när man tävlar, så är det lätt hänt att ”gå fint” i vardagen även sker på vänstersida. Det är på nåt sätt lättare för hunden att använda samma sida, även om det givetvis går att träna in hunden på höger sida också. Jag har valt vänstersida för Zack i vardagen, även om man ibland för flytta över honom på höger sida om det är tjockt med folk. Men helst använder jag vänstersida, och detta innebär ibland att man blir en sån där besvärlig hundägare som går lite mot strömmen. Men det känns mycket bättre att ha hunden på vänstersida, och för att Zack ska slippa möta alla mötande människor närmst, så blir det lite vänstertrafik för min del i vardagen. Och häromdagen tillät jag mig att bli lite irriterad (men bara lite inombords utan att Zack märkte det) och det tog sig uttryck i ett glatt ”är han lite bångstyrig” till en gubbe som stod mitt i vägen för oss i vår vänstertrafik. Gubben kom alltså i högertrafik från motsatt håll, och befann sig framför oss en 10 meter bort med sin stora brukshund på högersida i ett krampaktigt tag om kopplet. Hans hund puttrade och muttrade. Gubben med hunden gjorde kanske som man ska göra enligt många? Anpassade sig efter högerregeln även på detta promenadstråk och hade hunden på högersida. Nu fick jag inget svar av denna gubbe, som självmant förflyttade sig över på den andra sidan gångvägen, så att vi fick fritt spelrum att gå framåt. Jag tänker tvärtom, och tycker det känns helknasigt att ha hunden på höger sida, och risken är att jag kommer att fortsätta med Zack på vänster sida i vardagen för det känns bäst så. Men jag är inte omöjlig av mig, så givetvis får man samarbeta i dessa situationer så att det blir så bra som möjligt för alla inblandade. Men när det blir som det blev denna gång, att jag som förare/ledare för hunden tar ett tydligt, tryggt, glatt och säkert initiativ med Zack lugnt bredvid mig så får jag för mig att det är den här typen av lyckade lösningar i vardagen när man t ex lyckas flytta på ett annat stort och bylsigt ekipage som bl a gör att man växer, eller bibehåller hundens syn på en, som ledare. Så härligt när det löser sig bra ute, vilket det inte alltid gör!