5. feb, 2014

Ungdomar vid busskur

Häromkvällen var Zack och jag ute och sprang en runda på 5 km, då vi passerade en busskur med ungdomar som var lite rastlösa och hade myror i brallorna som började tjoa sig till lite kontakt med Zack, varpå Zack reagerade lite och undrade vad det var för nåt, men vi sprang vidare några steg, men Zack var mentalt kvar hos ungdomarna i busskuren märkte jag. Och har jag bestämt mig för att vi ska springa vidare, så springer vi vidare helt enkelt, då övertalar jag Zack med röst och kopplet lite fint dit vi ska, utan att få det att verka som att vi ”flyr ifrån dem”. Och så fort Zack var med mig på att vi skulle springa vidare vilket skedde, så tänkte jag  - nu kan jag ju vända och springa tillbaka till ungdomarna för att visa Zack vad det var för några! Detta eftersom han blev lite nyfiken på dem, samt att han nu var med mig på att springa framåt, jag låter aldrig Zack själv få bestämma var vi ska gå. Det är ju inte alltid man har tid och möjlighet att visa upp allt i världen för sin hund, men när möjlighet finns och tillfälle ges brukar jag försöka ta vara på det och miljö- eller situationsträna Zack litegrann. Och dessa ungdomar verkade dessutom vilja oss något eftersom de tjoade efter oss. Så jag vände tillbaka med riktning mot ungdomarna, och stannade några meter ifrån dem och tittade på dem lite frågande med Zack bredvid mig, men de verkade inte längre vilja oss något. Jag sa inget, för jag hade inget att säga till dem, men ungdomarna hade tidigare kommunicerat med oss, så jag tänkte att de kunde få möjlighet att förtydliga vad de ville. Men ungdomarna blev bara tysta och tittade på varandra, de verkade inte längre vilja oss något, och Zack tittade på mig och undrade vad vi nu skulle hitta på? Så vi fortsatte glatt vår springtur i den riktning vi skulle.