13. feb, 2014

Lägesrapport

Zack har än så länge inte visat sig så yvig ute i sina rörelser och beteenden. På det stora hela tar han saker med ro, och som det kommer litegrann. Men ibland händer det att även han har lite åsikter att komma med. Och eftersom det inte inträffar så ofta så blir man nästan lite förvånade varje gång det händer att han vräcker sig ut i kopplets längd och/eller skäll till litegrann. Men det borde snart bli lite mer av den varan med tanke på den ålder han befinner sig i. Häromkvällen så blev han lite störd av en annan medelstor hund som kom ganska nära oss på trottoaren, och skulle vräcka sig fram till denna hund och skällde till lite. Precis innan det hade jag tränat Zack lite vid ett vilt främmande barn som jag började prata med och som var intresserad av hundar. Vi hade då ett staket emellan oss, med barnet på andra sidan som stod och spelade fotboll, och det var en situation som inte Zack riktigt var van vid. Och han blev lite osäker i början och skällde till lite, men vi stod kvar en stund och grabben på 11 år som vi pratade med fick ge Zack lite godis genom staketet samt även en tennisboll. Och det var alltså direkt efter detta, som vi plötsligt mötte en annan hanhund på ganska nära håll. Det blev kanske lite mycket på en gång för Zack, som reagerade litegrann. Men Zack lugnade ner sig, sin vana trogen, ganska snabbt. Därefter vid vår port skulle den stora vita grannhunden in före oss, som Zack aldrig haft nån åsikt om, nu skulle Zack plötsligt vräcka sig fram till den medan vi stod och väntade på att de skulle gå in i porten före oss. Jag tror kanske att Zack börjar vakna till lite om man säger. Men därefter har han varit lugn och cool ute som vanligt, men man märker ändå nån tendens till att han börjar piggna till lite i vardagen, på gott och ont, men mest gott! Såna här beteenden går jag och väntar på litegrann då det hör till en dobermann på nåt sätt, även om man för den skull ska akta sig för att det blir nån slags självuppfyllande profetia under de vardagliga prommisarna. Så att man inte tolererar såna här beteenden utan tvärtom är där direkt, och visar Zack lugnt och tryggt hur man vill ha det istället. Imorse var Zack återigen cool ute på morronprommisen, vi träffade några sopgubbar som tömde sopor och Zack skulle lukta på alla soppåsarna (såklart – gammal mat säkert!) och så snackade vi kort med sopgubbarna lite medan de fixade och donade lite. Och det är lite på gott och ont med såna här ”gubbar” som är ute i tjänst, eftersom de kan vara lite stressade och yviga och manhaftiga. Och just såna gubbar med det sättet har väl genom Zacks uppväxt inte varit hans favoriter alla gånger, även om det gått bra många gånger oxå, och så även gjorde imorse. Med tiden så tror och hoppas jag att alla dessa upplevelser landar rätt en vacker dag. Det är mycket hundar ska lära sig och vänja sig vid här i livet!