13. mar, 2014

Smått rosenrasande Zack!

Tjuren Ferdinand alltså. Idag "råkade han sätta sig på ett bi". Så här var det. Vi satt i en stuga i skogen och fikade. Plötsligt inträffar det två saker samtidigt. Och exakt vad av detta som triggade Zack vet vi inte. Men han blev skogstokig. Riktigt arg, som jag aldrig sett honom. Vattenkokaren puttrade till ganska bra vid fönstret samtidigt som en gubbe eller två passerade utomhus förbi stugan vi satt i, fast de var en bit bort. Men det kan ha triggat vaktbeteendet och/eller vattenkokarens puttrande. Eller en kombination. I vart fall började Zack skälla och vältra sig fram, strax innan befann han sig lugnt precis vid min sida vid ett köksbord. Och skallet och vältrandet var inte att leka med. Det var allvar från Zacks sida. Och denna gång, till skillnad från tidigare tillfällen när han vaktat lite mildare vid min sida, så fick jag inte ner honom direkt/bums så. Denna gång fick jag snacka och lugna honom lite tryggt och bestämt under en liten stund innan han fann sig lite mer till ro. Tjosan vilken  förvandling, snacka om en ulv i fårakläder. Det var riktigt ovant att se honom i detta tillstånd. Samtidigt hör ju detta till den ålder och utveckling han går igenom nu till en stor och vuxen dobbis. Därefter idag har han varit sig lik, lugn och fin, som vanligt. Så får vi se framöver hur han beter sig :-) Och när nästa "konstiga" beteende dyker upp. Helt klart är att moder jord/natur har varit och fyllt på hormonerna lite! :-) Det är så kul att följa en hunds utveckling, och inte minst intressant!