13. mar, 2014

Zack attackerad!

Jag hatar slagsmål. Hundslagsmål i det här fallet. Ytterligare ett fel i det hela var att Zack var inblandad. Men Zack (och jag) fick handla lite i nödvärn. Idag befann vi oss på en ensligt belägen plats i naturen för en härlig joggingtur (hade jag tänkt). Det var väldigt isigt på den väg vi befann oss, sådär så man fick ta ett litet steg i taget för att inte ramla. Vi hade 20-30 meter kvar innan vi skulle komma fram till vår joggingturs början, dvs på bättre och mer fast mark. Då fick jag syn på en liten (jävla skulle det visa sig) hund som kom springandes skällandes emot oss. Vi hade ingen anledning att fly tänkte jag, dessutom hade det inte gått på den isväg vi befann oss. Så jag stod stadigt kvar med Zack i slakt koppel bredvid mig. Istället började jag lugnt och vänligt prata med hunden som nu kommit några meter ifrån oss och dennes matte som i panik hade hunnit skrika "stanna" två-tre gånger på vägen fram till oss. Allt frid och fröjd så här långt. "Är han snäll?" fick jag ur mig. Ja, som i ja-absolut fick jag till svar av hundens matte. Men jag började få taskiga vibbar av att hunden inte åtlöd sin mattes "stanna"-förfrågan/begäran. Plötsligt var hunden precis vid Zack som nu hade blåst upp sig och skickat ut en rad med signaler, om att tar du ett steg till så smäller det. Jag stod på den isiga gatan och matten började närma sig sin hund ännu mer. Och det var nog när hennes hund fick lite stöd av sin närvarande matte som den tog steget och gick till angrepp mot Zack. Plötsligt började den andra hunden ilsket lite i raseri att nafsa och bita Zack på mitten/magen typ som en tok och lät sådär vidrigt ettrig och arg. Zack gick nu över från signaler och kroppsspråk till handling. Jag hörde hur han växlade upp och blev arg när han började låta sådär som arga hundar gör, strax därefter riktade han ett skapligt bett över den andra hunden. Kändes riktigt tokigt. Här nånstans är min minnesbild lite av och på, men på nåt sätt kom de emot mig samtidigt som jag närmade mig de båda hundarna, och den lilla hunden hade nu fått "blodad tand" och hade inga planer på att ge sig. Zack fortsatte i sitt försvarsläge och skulle nog göra slut på den andra hunden, vad vet jag? De var nu lika goda bråkstakar bägge två, även om det fortfarande var den lilla (ursäkta uttrycket) skiten som hade börjat. Här tog jag tag i Zack via ett stadigt tag om kopplet med den vänstra handen samtidigt som jag slängde iväg den andra hunden några meter med den högra handen, i rikte mot hundens matte som låg på marken efter att hon ramlat på den isiga vägen.  Eftersom inte hundens matte lyckades fånga sin hund den första gången jag skickade hennes hund till henne gjorde jag ytterligare ett försök att skicka bort hennes hund till henne och denna gång tog hon emot honom. Detta efter att hunden gjort en ny attack mot oss. När hon väl tagit emot och fångat in sin hund lät den ledsen och sårad. Jag mådde dåligt av att se den lilla stackars slagskämpen lite sargad och ynklig  och led av hela situationen samtidigt som Zack lugnat sig vid min sida. Matten sa då "det var bra att han blev tillsagd". Vilket jag kände precis tvärtemot om, det var inte alls bra att han åkt på stryk, kanske ännu en gång eftersom han betedde sig som han gjorde. Och det var antagligen lite smärtsamt detta slagsmål för denna lilla hund som säkert kommer vara och bli ännu mer osäker framöver gentemot andra hanar och hundar. Men jag sa inget. Jag höll mig lugn under hela situationen och vi stod och pratade en kort stund efter denna tråkiga sammandrabbning våra hundar råkat ut för innan jag och Zack fortsatte gå mot den väg vi var på väg emot. Det var mycket som hade börjat gnaga i mitt huvud. Hur mådde egentligen den lilla hunden efter detta?  Hur kommer detta att landa hos Zack? Hur kommer hans inställning mot andra hundar att vara efter detta möte/bråk? Och igen, hur mår den andra stackars lilla hunden efter detta? Det var massor med tankar som for genom mitt huvud. Vi har klarat oss länge och väl från hundbråk med Zack. Det här var första gången det hände. Är den björn som sovit så gott hos Zack nu väckt i samband med detta? Eller krävs det mycket mer än så här, dvs många olika bråk innan en hanhund blir sådär jobbig som man inte vill ha dem. Jag gissar på att det är individuellt, men hoppas och tror i Zacks fall att det krävs mer än så här!? Även om det aldrig är positivt för hunden att råka ut för sånt här. Zack har ju precis kommit in i en ny fas där han emellanåt kan visa mer attityd än tidigare, vilket säkert påverkade hur han betedde sig i detta bråk. För han gasade tyvärr upp sig ganska duktigt. Som jag skrivit om tidigare så är det en intressant period vi har framför oss nu med Zack då han utvecklas. Men normalt är han jättemysig, lugn och fin vilket jag har planer på att han även fortsättningsvis ska vara. Så det kommer vi att jobba vidare för med honom. Men det är sannerligen intressant och spännande detta med hundar.