21. apr, 2014

Allt möjligt

Igår avslutade vi kursen i lek och belöningstänk på totalt tre tillfällen (de tre senaste söndagarna) som har varit jättebra. Även om man känner till att man ska leka mycket med sin hund på olika sätt, som grund för både relationen och lydnadsträningen, så är det bra att fylla på med lite nya kunskaper på det området. En insikt husse kommit fram till är att vi kanske har "paketerat" in lydnadsmomenten lite för tidigt, redan då han började närmade sig 1 år fyllda. Med det menar jag att regler i lydnadsmomenten hade kunnat få vänta lite till. Zack är en ganska mjuk och förarvek hund, som bara hade kunnat få leka och ha det ENBART skitkul i lydnaden tills vidare. Kul har vi haft, och har fortfarande, men genom att jag gått in i ett (för tidigt?) skede och börjat sätta upp lite regler så har jag kanske hämmat Zack lite i sin glädje över att träna och leka!? Och gjort det till lite mer allvar än vad det skall och bör vara för en hund som Zack? Med facit i hand skulle han ha fått bete sig som en riktig "gris" i lydnaden länge och väl, kampat tjoat och tjimmat, tills han blivit heeelt odräglig, då hade det varit dags att börja sätta upp lite lite regler och börja hämma honom lite här och var när han inte håller sig till de regler som finns fastslagna för lydnadstävlingar (eller bruxet för den delen). Börjar man sätta upp regler innan glädjen och intensiteten är TOTAL för en hund som Zack, så finns risken att det inte blir så bra som det kan bli!? Nu spånar jag på och tänker högt. Lek = lydnad och lydnad = lek? Det är nog ett ganska bra motto. Gör man träningen och lydnaden till ENBART en rolig lek och hela tiden har överseende med lite slarv och skrattar åt det, så bygger man i vart fall inte upp det på ett för tråkigt sätt för hunden? Samtidigt vill man inte ha en alltför GALEN hund, som kanske börjar stressa och ha sig och blir för intensiv i lydnaden, det är ju en balansgång det där. Nu är jag lite självkritisk, för jag har aldrig kört ett träningspass utan belöning för Zack, och vi blandar med kamptrasor, bollar, fint godis av diverse slag mm mm. Men ett tag framöver nu skall jag bara köra enbart skitroliga pass, inte vara så formell och tävlingsinriktad utan bara träna och ha det skitkul. Varannat pass skall enbart få vara lek tänker jag. Vi har nu ett antal olika nya lekar att ta till, som jag vid tillfälle framöver ska försöka filma och lägga ut på sidan. Det är så jäkla skoj det här med hund, för man lär sig heeela tiden nåt nytt Cool 

 

 

Något som bekymrar mig och fick hussehjärtat att blöda i förmiddags är att Zack kan ha nåt bekymmer med sin vänstra framtass/ben!? Igår på kursen pep han till litegrann när han travade fram på det mjuka gummigolvet i hundhallen, som om något gjorde ont i tassen typ, men bara kort och litegrann, sen var det bra igen. Men i förmiddags när vi busade och kelade lite så hamnade han i nåt konstigt läge med samma tass, men den här gången pep han och gnydde ganska länge, det var som att smärtan satt kvar medan han höll upp tassen. Och det varade kanske 4-5 sekunder hans läte medan han ondgjorde sig över sin tass som gjorde ont. Men det kändes som 5 minuter. Jag sa eller gjorde inget mer än att bara ligga kvar där jag låg, sen la han huvudet på mitt huvud en stund innan han gick och la sig i sin säng nedanför vår säng. För att strax därefter hopp upp till mig igen och lägga sig bredvid mig. Då klappade jag bara om honom lite lugnt utan att säga så mycket. Man känner sig dum och det skär i hjärtat som husse i dessa lägen, som tack o lov sällan inträffar, när hunden gör sig illa i ens närhet. Ens hund blir liksom osäker på vad det var som hände, och tittar på en undrande och frågande - vad var det som hände, hade du husse/matte med det att göra? Då gäller det att vara som vanligt och inte göra nån grej av det, mer än att bara som vanligt ta hand om hunden, som man ändå skulle ha gjort, och inte göra nån skillnad för att hunden gjorde illa sig. Och genom det tala om att det inte var jag som ville dig nåt illa, utan det inträffade ändå konstigt nog, och så farligt var det nog inte, men ta det lugnt vid mig så är allt lugnt, frid och fröjd. 

 

 

Igår var vi på middag med två barn, som var väldigt nyfikna på Zack. Och det gick bra, Zack fick hälsa på barnen vilket han gärna gör glatt. Han är nyfiken, positiv och svansen går glatt vilket är kul att se. Detta så länge det inte blir för svåra eller konstiga situationer, vilket vi hela tiden försöker se till att det inte blir. Då har Zack tidigare skällt till och blivit lite osäker. Mottot är annars att Zack enbart bör träffa hundvana barn, som har lite vana vid hundar och är lugna och trygga, detta för att bygga upp rätt förväntningar på barn. Den ena killen på nyligen fyllda 8 år fick igår träna lite sitt och ligg med Zack, som hela tiden belönades med godis från killens händer. Båda barnen fick vid ett annat tillfälle klappa och gosa med Zack på nära håll medan både husse och matte var vid Zack, som njöt av att bli klappad från alla håll och kanter. Så gårdagens middag blev ett bra pass med socialträning. Gårdagen blev kanske lite väl intensiv med facit i hand. Husse och Zack började morronen med att springa 5 km, därefter frukost och kort vila innan det var lek och belöningskurs för Zack i två timmar, och därefter direkt vidare till en påskmiddag på 5 timmar...

 

 

Det känns för övrigt som att Zack utvecklas åt rätt håll hela tiden. Han har nuförtiden mer överseende med att många människor prompt ska fladdra med händerna, armarna och alltid alltid böja sig över honom för att hälsa på honom. Sa jag Alltid alltid, alltid alltid. Jag har gett upp att informera människor. Det är som att jag pratar kinesiska. Så nu får Zack istället vänja sig vid att vi människor är som vi är, vilket iofs är bra. Människor är ju som de är. Ibland händer det dock fortfarande att han blir osäker, speciellt när nån människa med armar och överkropp som en babian eller gorilla ska fram och kladda på Zack. Men världen består ju av alla typer, so why not get used to it...