25. apr, 2014

Zack börjar kännas lite klar och färdigutvecklad!?

Även om han inte är det. Men Zack har de senaste dagarna varit inne i en riktigt bra period (även om det kan kännas som han varit inne i en bra period hela livet ibland). Och han börjar väl närma sig att vara lite klar och färdig som individ, även om ”livets hårda skola” fortsätter dag för dag så att säga me alla möten och upplevelser, vilket ju medför att hundar utvecklas hela livet (precis som vi människor), men det jag tänker på nu är hundens alla faser den ska gå igenom. Nu tillhör ju dobbisarna den omogna skaran av hundraser, så bortåt 3 år kanske man kan säga att de är färdiga? Även om det biologiskt och generellt är vid 2 år som de är utvecklade och klara både mentalt och fysiskt. Zack har i vart fall varit inne i en bra period, där han varit lugn och cool (som vanligt) och tar allt i stan med ro. Häromdagen kom det en liten kille cyklandes på grus med sin trehjuling, rakt emot Zack och nästan på Zack så att säga. De kom ganska snabbt från sidan, och jag hann liksom inte smita förbi dem lite snabbt, så vi stod vackert kvar på vår plats, och där kom alltså denna lilltjipp på sin trehjuling med sin mamma en bit bakom. Rakt emot Zack. Vi stod vackert kvar lugnt och tryggt i slakt koppel, och nu ska vi se hur Zack tacklar detta tänkte jag för mig själv. Jag stod bakom Zack och log åt båda de två små killarna (Zack o pojken på trehjulingen). Zack stod lugnt kvar och sträckte fram nosen lite och luktade på killen som cyklade precis förbi Zack, nästan så att de nuddade varandra, och Zack stod helt stilla kvar, lugnt och tryggt som jag tolkade det. Även om jag sneglade på alla samtidigt, både mamman, pojken och Zack för att försöka överblicka hela situationen, som gick jättebra. Nu blev det optimala förutsättningar eftersom alla var lugna och trygga i situationen, såna här upplevelser och erfarenheter tycker jag är intressanta, och jag är glad när Zack får uppleva sånt här på ett positivt sätt.