11. maj, 2014

Hårdaste straffet?

Även om man ska bygga upp en hund kring positiva metoder, ge den fördel i såna beteenden som den gör bra, belöna när den gör rätt, vara en god, trygg och pedagogisk lärare osv, så måste man emellanåt (inte för ofta man får gå på känslan) plocka fram och visa sitt bestämmande på olika sätt för att få hunden att göra som man vill. Det är en viktig pusselbit, som rätt använd ger bra resultat. Det gäller att hitta rätt sätt att föra fram sitt bestämmande, sin korrigering gentemot hunden. Mycket beroende på (tror jag) vem man är som person, hur relationen gentemot hunden lagts upp och ser ut i övrigt, och inte minst vilken typ av hund man har. Det gäller att hitta ett bra sätt, en bra metod (eller några metoder) som med så medel som möjligt ger så stor effekt som möjligt. Vi har "Zack Nej" som funkar bra, som jag har börjat använda lite mer frekvent ute nu när jag trimmar Zack mer och mer i allmänlydnaden ute. Men korrigeringarna ger inte så mycket inlärning, utan de är bara till för att bryta oönskade beteenden i samband med inlärningen (när man kommit en bit i inlärningen till lite mer kravställning) och är hunden inlärd i ett moment (vilket den bör va innan kraven kommer) så gör den ju ofta rätt efter att man korrigerat den och så får man tillfälle att båda berömma och belöna den. Svart och vitt. Men allt detta både krav, träning och inlärning krävs ju att man kan kommunicera med sin hund, dvs att hunden är mottaglig för kommunikation. Exempel på när hunden inte är mottaglig är ju om den blir blockerad av nåt, eller bara är allmänt ofokuserad, eller kanske rent av struntar i sin förare (sker detta för mycket bör man nog börja fundera på hur man ska åtgärda detta - bygga upp relationen bättre och mer roligt kanske?). Men handlar ofokuseringen om att man känner att hunden inte riktigt bryr sig tillräckligt för tillfället (vilket den annars brukar och är van att göra), dvs att den inte lyssnar eller koncentrerar sig tillräckligt för stunden på sin förare trots att det inte finns nån jättesvår störning i närheten som man skulle kunna ha lite förståelse för, så tycker jag att det är läge för hunden att skärpa sig lite. Det är så härligt med effektiva korrigeringar, som med små medel ger stor effekt. Och ibland måste man ta till dem, för att få hunden på rätt köl igen. Som med alla korrigeringar så bör man inte ta till dem för mycket och för ofta, korrigeringar måste (tror jag) få tid att landa hos hunden och därefter följas av mycket positiv och bra inlärning, som ju är det som hunden lär sig av. Jag tror att korrigeringarna får störst verkan oxå om de används sparsamt och så sällan som möjligt. Det är allt det roliga man gör och bygger upp hunden med iform av aktivering, rolig träning, trygga lugna mysiga stunder som ger en möjlighet att på ett framgångsrikt sätt korrigera en hund emellanåt då det behövs. Utan en bra relation biter inte en korrigering lika bra. Hunden har inte lika mycket att förlora på att inte åtlyda en korrigering om den ändå inte är så imponerad av sin husse eller matte. Idag tog jag för tredje eller fjärde gången i Zacks liv till en korrigering som jag strax kommer till. Normalt annars (som ett bättre alternativ) kan jag säga "skärpning" till Zack i dessa situationer, vilket brukar räcka. Men Zack utvecklas och blir större och kaxigare, och jag ville statuera ett exempel när jag idag höll på att bli en "tjatmoster" i en situation som inte alls var svår för Zack. Jag stod och pratade inför Zack, som totalt struntade i vad jag sa, jag pratade inför "döva öron". Att bli en tjatmoster och lära Zack att han inte behöver lyssna på mig varken den första andra eller tredje gången har jag ingen som helst lust med. Däremot får man (tycker jag) ibland ha lite förståelse om hunden inte riktigt hörde vad man sa i en stökig siutation eller så, och då upprepa det en gång till. Man får inte vara för svart och vit, men man får gå på känslan och känner man att hunden verkligen borde ha hört det man sagt utan att man får nån reaktion, att den struntar i en, så är det läge att på ett lämpligt sätt korrigera den. Idag tog jag till den hårdaste korrigeringen man kan mot en hund tror jag (lite speciellt för dobbisar kanske?) när jag ville skärpa upp Zack lite, och få honom att förstå att MAN LYSSNAR FAKTISKT. Jag band upp honom i vår farstu längs med ett handtag man kan hålla i sig när man går uppför trappan till våningen ovanför oss. Detta gjorde jag tyst och lite bestämt, och inte som en samarbetsövning om man säger. Löst och ledigt fick han stå fastbunden 2-3 meter bort bara. Jag uteslöt Zack tillfälligt ur flocken. Där fick Zack vara någon minut medan jag i lugn och ro tog av mig kläderna, och kände Zacks blickar på mig genom väggen, sen gick jag tillbaka till honom och band upp kopplet lugnt, och så gjorde vi vår lilla procedur vid dörren där han ska ligga ner en stund innan vi går in. Och Zack var lyhörd och gjorde som jag sa till max. Nu ska jag (som jag brukar) berömma Zack när han (förhoppningsvis, vilket jag är ganska övertygad om) gör rätt i denna situation framöver och inte TOTALT skiter i mig. Detta medförde att Zack blev lite intensiv och mer kvick i sina rörelser, så jag hoppas (fick den känslan i alla fall) och tror att detta förde med sig nåt gott i vårat framtida samarbete, träning mm. Vi får se, vi fortsätter vår träningen, där grunden hela tiden är att vara lugna och trygga och ha skitkul med Zack i allt vad vi hittar på!! Cool