21. maj, 2014

Dobbisar och katter!

Det är vad jag själv erfarit och förstått (av andra dobbisägare) ett lite speciellt kapital, och inte alltid den bästa kombinationen. Sen får man nog skilja på katter som hunden bor med hemma och andra katter ute, som är främmande för hunden. Zack fick nog uppleva lite katter som valp hemma hos uppfödaren, men därefter ser han dem som nåt hårigt, levande och försvinnande roligt/spännande. Igår mötte vi en katt ute, på en koppelprommis, och Zack ställde sig i ett pampigt läge gentemot katten. Jag lät han stå och titta på den en stund, ibland/ofta blir det det här stela stirrande läget, mellan katten och hunden där ingen gör nåt utan båda bara står stilla och tittar på varandra. Efter en stund provade jag att säga ”Nu rullar vi vidare” till Zack, som (lite förvånande) utan att jag rörde kopplet (vilket jag helst inte ville) följde med mig lugnt vidare utan någon protest alls, medan han till synes helt och hållet bara släppte katten från sina tankar!! Praktiskt men lite förvånande, men ändå inte kanske, eftersom vi har tränat lite gå fint vid ett ställe som det finns en massa kaniner på (lösa och fria sådana) vilket gått bra. Och även om inte detta var en kanin, så kan nog träningen haft bäring även för detta ändamål.