22. maj, 2014

En äldre herre

Igår blev det en lång kvällsprommis i stan via gator, torg, parker, små skogsområden mm. På ett ställe stannade jag och fotade Zack, som vi gör ibland ute på våra prommisar. Allt medan Zack stod (se bilden) och tittade på en lös boxerhane, som vi brukar se i detta område, men den verkar hålla sig bra till sin husse och har aldrig varit nåt problem. Medan jag fotade Zack, kom det en äldre man smygande mot oss en bit bort. Han syns till vänster på bilden ovan. Jag fortsatte att sitta lite på huk medan jag fotade Zack, samtidigt som denna man närmade sig oss. Och jag började fundera på vad Zack skulle säga om det? Denna man var till åren kommen och gick sakta fram med sin käpp till hjälp. Han var lugn och trygg och lite försiktig av sig i sitt kroppsspråk, men främst bara harmonisk och balanserad, medan han kom allt närmre. Jag satt kvar och fotade Zack, tills mannen var ganska nära mig då jag reste mig upp för att kolla vad han ville. Och då noterade även Zack denna man. Det visade sig att det var en snäll och trevlig man, som under i princip alla sina år 83 år (även som barn) fram till för några år sedan hade varit hundägare. Främst boxrar hade det blivit. Och han började berätta hur underbart det var med hundar, som han verkade sakna djupt. Zack var lös och ledig i kopplet, och godtog utan problem den äldre mannens närhet, som nu stod riktigt nära mig med sin käpp till hjälp. Zack gjorde en liten ansats till ett försiktigt hopp, men Zack ångrade sig (av sig själv utan att jag gjorde nåt) halvvägs i luften och nuddade aldrig mannen, så han landade på alla fyra istället och höll sig bara bredvid oss en stund innan han fortsatte att iaktta den lösa boxern en bit bort. Zack uppförde sig exemplariskt, lugnt och fint, den äldre mannen klappade Zack på huvudet lite fint efter en stund. Så skönt med såna här erfarenheter av olika slag. Mannen berättade om nån av hans tidigare kompisar på Östermalm som hade ägt en dobermann, men för övrigt var det hans före detta boxrar som upptog hans berättelse. Och vi stod och pratade en bra stund, och mannen blev till slut tårögd vid tanke på en av hans gamla vänner, en boxertik. Hon var enligt honom världsmästare på en sak: ”Att vara snäll”. Han betonade vilken nära vänskap ett riktigt hundägande innebär, och jag kunde inte annat än att hålla med denna man, i allt klokt och intressant han hade att berätta om hundar.