19. jul, 2014

Zack som rosenrasande

Vid två tillfällen under hela hans liv (hittills - bäst att tillägga) har Zack blivit rosenrasande. Vid båda dessa tillfällen har jag tappat hakan och undrat om det verkligen är samma hund som jag är van vid? Zack har då börjat skälla som en tok, och det är inga ljusa skall direkt utan mörka riktigt avvisande, och han har nästan stått och studsat lite vid min sida. Vid båda dessa tillfällen har han varit precis bredvid mig, och känt av min närhet och mitt stöd så att säga, och sett något som han velat skydda oss ifrån. Något som han upplevt som ett ankommande hot. Tack och lov är det inte så ofta han upplever saker och ting hotfullt eller har behov av att säga ifrån. Men ibland händer det. Vaktinstinkt lite slarvigt uttryckt, mer exakt kanske det varit fråga om revirförsvar i båda dessa situationer? Vid båda dessa tillfällen har vi varit i en av oss hyrd (och för Zack främmande) stuga för semester i enslig miljö i kombination med att det plötsligt dykt upp främmande personer en bit bort just precis medan jag suttit ner och haft Zack bredvid mig. Den första gången var i fjällen i vintras, och den andra gången var nu på Gotland förra veckan, då tanten vi hyrde stugan av plötsligt dök upp på tomten och ville oss något, och det gillade inte Zack alls, då vi satt ute på altanen som tillhörde stugan. Tilläggas bör att det var väldigt ensligt och normalt inga andra människor i närheten. Eftersom Zack vid båda dessa tillfällen har varit vid min sida (och på så vis känt mer stöd) precis när han gått igång så att säga, och då gjort det från 0 till 100 väldigt fort, så har jag inte velat släppa fram honom i det skicket till det som upprört honom (så att han kan checka av det, vilket jag försöker göra i andra situationer och när det går), vilket medfört att jag istället "hanterat" honom vid min sida och fått rätsida på honom. (Tyvärr kan man ju inte alltid låta hunden checka av allt som stör den). Att det gått från 0 till 100 vid dessa tillfällen är ju som jag uppfattat det, Zack har säkert skickat ut flera signaler innan, som jag dock missat att läsa av. Men det har nog hur som helst gått relativt fort. Och det bästa är ju om man kan läsa av sin hund så tidigt som möjligt och säga till den eller avleda den tidigt, innan den växer sig för stark och stor i situationen så att säga, då man har mer hund att hantera än om man "tar den" tidigt. Man lär känna sin hund hela tiden i takt med att den utvecklas, vilket alltid är intressant och ibland blir man påmind om vaktegenskaperna...