11. aug, 2014

Ändrat upplägg för Zack

Zack har under sina första två levnadsår fått mycket tid ute iform av promenader, han har fått hänga med på många olika grejer, vi har tränat och aktiverat honom. Kanske lite väl mycket, som jag var inne på i ett inlägg jag skrev nyligen. Det har varit bra för hans miljöträning och trygghet ute till saker och ting, men mellan 1,5 - 2 år upplevde jag nog att han dippade lite i tävlingslydnadsträningen. Jag tror att vi då hade nött, tränat och tröttat ut Zack lite med allting han hade fått vara med om, såväl i vardagaen som i träningen/aktiveringen. Sedan strax före sommaren (tror jag det var) så gav jag Zack en välförtjänt paus med träning och aktivering, vi drog i vart fall ner på allt. Vi tog bara mysiga prommisar, var på landet där han fick springa av sig, tugga märgben och bara vara och ha det bra. 

 

Sedan nån vecka tillbaka har jag börjat smyga igång träningen igen via ett lite nytt upplägg. Zack får nu en mer lagom dos promenader i vardagen, och samtidigt har vi dragit ner på träningspassen och kör färre pass med mer kvalitet i. Detta innebär att Zack är mer "på" i träningen nu, han vill mer, är mer energisk och tycker att det är roligare. Det känns bättre.

 

Vill bara poängtera att inget av det här är Zacks fel, allt handlar om husses iver och bristande erfarenhet för att lägga upp det rätt med tävlingslydnaden. 

 

Tanken är nu att Zack skall få längta mer efter tävlingslydnadsträningen, och sukta efter den. Jag skall försöka att avsluta träningspassen i rätt tid, inte köra för ofta, med förhoppning om att vi ska bygga upp det rätt. Samt hela tiden försöka träna med så rätt belöningar som möjligt, något som jag mer och mer börjar få en klar bild över när det gäller Zack.

 

I fredags på väg till landet, besökte vi en för Zack helt främmande brukshundsklubb. Vi var helt ensamma på denna klubb vid middagstid. Så jag släppte Zack på plan och körde ett pass, körde igenom ett antal moment med tennisbollen som slutbelöning. Och det gick ganska bra. Zack tyckte det var kul och var ganska tänd under träningen och han utförde momenten ganska bra. Nu var ju detta en helt ny plats, vilket var tanken med detta träningspass. Men det var positivt att Zack tände till lite när vi kom ut på denna nya plan. Jag såg på honom att han blev förväntansfull. Jag fick under träningspasset (som jag redan visste sen tidigare) svar på några detaljer som jag ska slipa på.

 

Det vore ju som en dröm om Zack (Tjuren Ferdinand) kunde vara så lugn, cool och underbar som han i stort sett varit i vardagen hittills och samtidigt tända till på lydnadsplan. I nån annans (mer erfarna) händer hade det säkert redan varit ett faktum. Men nu får Zack dras med husse i tävlingslydnaden. Men vi har det som mål och tränar på (men vi har ingen brådska). Lydnad och bruks är en av många roliga grejer med hund, men absolut inte det viktigaste (inte för oss i alla fall).