22. aug, 2014

Möte med lös hane!

Igår kväll när vi var ute på prommis i storstaden, så inträffade en situation som kan vara riktigt jobbig som hundägare – en lös springande hane som kommer rätt emot oss.

 

Det är en sån situation som kan gå fel och orsaka bråk. Allt så klart beroende på vad det är för hund man har själv och vad det är för hund som kommer fram till en. Och även beroende på vad ens egna hund sedan tidigare har för erfarenhet, vana och känsla för andra hundar och hundmöten samt inte minst för hur föraren till hunden agerar när den mötande hunden kommer.

 

Mycket som spelar in hur det ska gå i en sån här situation.

 

Tidigare i Zacks liv när han var yngre så var jag bara lugn och positiv när det kom fram en främmande hund, för att öka förutsättningarna till att själva hundmötet skulle gå bra. Men då var han en liten plutt typ. Är jag positiv har jag en god chans att föra över det och trygga hunden lite i mötet, istället för att jag blir arg, orolig eller osäker och då för över det istället till min hund i hundmötet.

 

Nu är ju Zack vuxen och lite mer allvarlig. Även om han generellt sett är lugn och fin ute, så kan han skicka upp svansen när andra hanar kommer (för) nära. Och styr man inte in honom rätt när man passerar andra hanar eller om man står stilla och pratar med nån ägare ganska nära, så är ju givetvis risken att han börja intressera sig mer och mer för den andra hanen. Men det får han inte. Ganska naturligt och inga konstigheter.

 

Så det här med möten med främmande lösa hanar är ju nåt man är glad så länge man slipper. Det är aldrig lätt att hantera två hanar samtidigt själv så att säga. I vart fall inte om de skulle bli en bråkig situation.

 

Det bästa är ju om man är förberedd med en plan A och B, dvs för hur man ska agera i olika situationer – dels i tävlingslydnadsträning men även i vardagslydnaden. Ju mer instinktivt och rätt man agerar, med och för sin hund, desto bättre är det ju  - man agerar som en bra ledare.

 

Jag har klurat på vilka olika sätt man kan hantera möten med främmande lösa hundar på. Och hur långt jag är beredd att gå i min ”försvarslust” för att försvara mig, men kanske normalt främst min hund. Sällan man själv känner sig hotad, man är nog mer orolig för sin hund. Även om det finns läskiga exempel på människor som råkat illa ut av lösa hundar.

 

Jag har fnulat ett tag på att prova att ta in Zack bakom ryggen på mig, tryggt och bestämt, och med kort koppel hålla honom där bak, för att sedan kunna arbeta med min kropp, och mina ben/fötter (om så behövs) och framförallt rösten mot en främmande hund. Alla sätt är ju bra utom de dåliga. Jag har dock klurat på om detta sätt att hantera en sån situation skulle vara bra och funka som jag tänkt, utifrån den jag och Zack är? Eftersom jag inte kommit på nåt bättre sätt, så hade jag bestämt mig för att pröva detta, om/när denna situation skulle inträffa.

 

Igår var det dags, och det var jätteskönt att jag hade min plan klar för mig. Man måste ju prova med nånting, det värsta är ju att bara stå och inte göra nåt med risk för att det sen smäller.

 

Jag agerade direkt och instinktivt när den här ruffsetuffsen till hane kom springande emot oss. In med Zack bakom ryggen lite fint så, utan att skicka ut en massa orosignaler, och sen började jag med ett lågt röstläge att jobba bort den ankommande hunden, som stannade till och försiktigt vände på klacken sakta. Jag fortsatte att jobba med rösten och ett lite bestämt kroppsspråk tills den försvann helt. Zack stod lugnt bakom mig, och verkade lugn och trygg, så det verkade som allt flöt på som jag tänkt.

 

Det är ju inte alltid allt går som man tänkt, speciellt inte i såna här situationer där man inte känner den mötande hunden. Men SÅ skönt när det flyter på och går bra.

 

Nu är vi dessutom en erfarenhet rikare Zack och jag tillsammans inför nästa gång denna situation uppstår. Hur det går då vet man ju dock aldrig…