9. sep, 2014

Zack lös i lina!

Det är inget fel på Zacks jaktlust, tvärtom så är han ganska duktigt jaktsugen. Något vi har att sätta stopp för ute i naturen, och motarbeta, samt låta han få utlopp får jaktaktiviteter som vi ordnar (och inte han själv). Det har funkat bra att ha honom lös under sommaren, men mot slutet lyckades han med nån enstaka egen (om än kort) tur. Och där beslöt jag mig för att inte ge honom nån mer chans till det, så att han inte får alldeles för många lyckade egna små jaktturer. Han har sammantaget redan några stycken. Och i det här sammanhanget är ju egentligen en egen jakttur, en för mycket.

 

Detta har nu medfört att jag slängt på honom en lina (på 15 meter tror jag den är) när vi är ute och promenerar på landet ute i naturen, bland en massa rådjur och en del älgar och annat smått och gott.

 

I fredags kväll var vi ute och gick en prommis i skymningen och Zack skötte sig jättebra. Och skymning innebar ändå ett ganska intressant läge för honom, då djuren normalt är mer i rörelse. Han förstår ju att han sitter i lina, men köpte det bra tycker jag. Inte en enda gång försökte han sig på nåt dumt, som att sticka efter vilt. Vi har i och för sig i omgångar under Zacks uppväxt tränat på detta vis, så det var inte på något sätt nåt nytt för Zack, vilket gör att vi redan kommit en bit på väg.

 

Jag gör så när vi promenar med linan att han får stanna strax innan linan tar slut hela tiden, och efter flera ”stanna – bra – godis” så började han själv att stanna vid ca 15 meter bort innan linan tog slut så att säga. Tack vare hans ”muskelminne” och vana vid det laget att göra så, vilket jag fortsatte att berömma. Bra och praktiskt. Han insåg också att det som vanligt var jag som styrde prommisen även om han var en bit bort från mig. Emellanåt fick jag styra in honom på den väg vi gick, så att han inte skulle ut och spåra och vinda för mycket på egen mark, vilket han åtlydde jättebra. Och det var sällan jag behövde använda linan, vilket är tanken mer och mer att bara ha den som en säkerhet.

 

Sammantaget fungerade allt jättebra under denna ”lös”-prommis, och så skall vi nu fortsätta att arbeta under prommisarna på landet. Vad som är jätteviktigt nu och för en lång tid framåt, det är att Zack inte lyckas göra NÅN egen lite jakttur.

 

En fördel är om han fått rusa av sig lite på mer än 15 meters avstånd ifrån mig innan prommisen, så att den värsta energin har gått ur honom. Det blir bara tokigt annars om man har en för pigg hund som inte kan kontrollera sig inom dessa 15 meter.

 

Min tanke sen framöver, när jag bankat in ordentligt i Zacks huvud att det nu är så våra lösprommisar ser ut, är att jag successivt skall minska alla dessa hjälper och signaler till Zack, som jag nu har till hjälp.

 

Jag har dels en handske på högerhand för att inte bränna mina händer på linan, samt linänden i min hand och lite lina. Sen slingrar sig linan lite mellan hans ben. Sen löper ju själva linan mellan honom och mig. Allt detta blir ju som signaler till Zack om att han nu är lös fast inom vissa ramar. Den främsta signalen borde vara den lina som hänger ner från hans hals och som han känner längs med kroppen och benen. Tanken är till slut att, som enda signal till Zack, ha kvar en liten stump lina som hänger ner från halsen ner på kroppen, men som för övrigt inte trasslar och har sig vilket gör det mer praktiskt för oss, husse och matte. Man ska aldrig lura en hund, det straffar sig bara, men på ett sånt här vis ska jag ändå försöka att lura honom på sikt, vi får se framöver om det går?