15. sep, 2014

Idag vaknade jag...

husse, och kände att foten inte alls bar mig som den skulle när jag skulle kliva ur sängen. Ipren invärtes och voltarensalva utvärtes på foten gjorde efter några timmar susen. Men innan detta hann börja värka, undrade jag hur dagens utställning skulle gå med en halt husse? Tack och lov hade vi uppfödaren till hjälp som skulle ställa Zack idag, och allt runt omkring borde väl funka även om husse knappt kunde gå!? Vi chansade och hoppades på det bästa, och drog imorse runt 08.45 iväg 12 mil till Gimo för en internationell utställning, med totalt bortåt 1100 hundar! Alltid lika spännande!

Intressant och rörande tycker jag det är att se när ens hund känner av att man är skadad och inte är sig själv. När man med hjälp av bordskanter, bokhyllor och väggar med allvarlig min tar sig fram i lägenheten lite jämrandes, och samtidigt har Zack bredvid sig som en ledsagare, nästan som assistanshund som följer varenda steg man tar, och som tillfälligt har lagt bort alla tankar och planer på att busa med en. Hunden förstår och känner av att man inte mår bra, och blir som lite orolig och stöttande i sitt sätt att vara, fascinerande och rörande.