16. okt, 2014

En tyst promenad!

Körde jag och Zack för första gången i lördags. En ganska intressant idé. Där man stänger igen mun, ungefär som om munnen vore försedd med ett blixtlås. Sen gäller det att enbart med mimik, kroppsspråk och fysisk kontakt kommunicera med sin hund. Vet att jag läste om det för länge länge sedan i nån av Memea Mohlins böcker, om hur hon nån gång tappat rösten och då blivit tvungen att kommunicera med sin hund med enbart kroppsspråket. Nu råkade jag läsa om det i helgen på Fredrik Steens blogg hur han förordade en tyst helg för de som ville ägna sig åt det. Och de kan nog föra relationen till hunden framåt lite, ge det en knuff i rätt riktning. Man tvingas att bli mer tydlig i sitt kroppsspråk och i sin mimik, vilket man har nytta av sen när man lägger till ord till sina handlingar, när promenaden (eller den tysta helgen) är över så att säga. Faktiskt en bra grej tycker jag! Men det gäller att bli mer fysisk mot sin hund, och tydlig. Ja man är ju tvungen, vilket kan vara bra. Bra i vardagen där det kan passa att rätta till hunden lite lugnt, tyst och bestämt för att få den i rätt sinnesstämning.