19. okt, 2014

Zack blev rädd

för första gången kanske man lite grovt kan säga. Det hör inte till vanligheterna i alla fall, visst kan ha bli lite osäker eller reagera litegrann, men han har hittills varit ganska jämn i sitt uppträdande får man nog säga. Mentalt har det hittills inte varit så stora toppar och dalar i hans uppförande, tvärtom så har han haft en ganska jämn kurva sett till hur han uppfört sig ute i alla möjliga olika miljöer. Det var en brandbil som skrämde honom för nåt år sen, då blev han lite skraj med all rätt. 

 

Men i fredags blev han rädd, vet inte om det var nån tillfällighet? Han har ju under sin uppväxt emellanåt kommit in i små mentala skov, då han sett lite annorlunda på omgivningen än vad han normalt gör. Och några dagar senare, så har han varit sitt normala jag igen. Det är väl så att gå från ungdom till att bli vuxen, både människor och djur passerar väl olika utvecklingsfaser som de ska igenom mentalt, där man kan reagera lite mer känslosamt än man annars gör.

 

Men i fredags så blev Zack rädd, han reagerade på ett sätt som jag aldrig sett honom förrut. 

 

Det var fredagkväll, mörkt ute, och vi skulle passera en barnfamilj med hund, som stog och lekte vid en linbana vid en barnlekplats. Och plötsligt från ingenstans, precis när jag skulle ta in Zack vid sidan för att passera den andra hunden som familjen hade, så kommer pappan med barnet i famnen åkandes i full fart i den här linbanan. Det var som sagt mörkt ute och plötsligt kommer de swischandes några meter upp i luften från ena sidan och lite emot oss. Zack hann inte riktigt uppfatta vad det var, utan såg plötsligt bara att de kom flygandes i luften på väg lite emot oss. Jag tror att det inte liknade nåt som han hade upplevt tidigare. Tyvärr höll jag precis på att jobba med honom, och jag hade precis sagt till honom att skärpa sig lite när de kom farande i linbanan. Det blev för mycket på en gång, och Zack reagerade genom att bli rädd, han började flykta och backa i kopplet.

 

Och hans beteende här liknade lite det som han tog till när en brandbil brakade förbi oss i full fart på två meters håll med fullt sirenpåslag för nåt år sen. Då ville han flykta (inget konstigt med det heller tycker jag) men jag höll i kopplet hårt då, vilket hindrade honom från att flykta. Och jag har märkt vid andra tillfällen senare hur vi hade nytta av det tillfället, jag tror han lärde sig lite att inte flykta då, dvs även om det händer nåt riktigt konstigt, så står man kvar vid husse/matte. Det är ju det man vill förmedla i alla fall. 

 

I fredags fick jag smacka och dra/locka in Zack till mig. Sen fick jag honom på bättre humör, då vi tillsammans gick fram till pappan med barnet som fortfarande satt kvar i den sits man sitter i när man åker linbanan, fast nu stod de still så att säga. Jag pratade hela vägen fram till pappan, med både mamman och pappan (och hade givetvis frågat om lov att komma fram med Zack). Och Zack gick ganska omgående självmant fram till pappan för att nosa och hälsa, och var då en duktig hund. Sen stod vi kvar en stund och pratade. Sen gick familjen och vi var kvar en stund vid området, och Zack fick leka av sig lite med en leksak. Så det gick otroligt fort, från det att han reagerade med rädsla till att han hade gått fram och kollat av det hela och till synes släppt det. Jag kunde sedan sätta mig på den sits man sitter i när man åker linbanan, vilket gick bra, jag kunde till och med börja åka/gå lite från marken fortfarande sittandes i sitsen. Och det gick oxå bra. Zack var med på noterna och följde med lugnt. Sen när vi skulle gå vidare, så tog jag några vändor förbi den här platsen för att checka av att allt var i sin ordning, och det var det.

 

Men nu ska jag med spänning gå tillbaka till den här platsen, så som att inget har hänt, för att se hur Zack reagerar. Det kändes riktigt bra när vi till slut lämnade den här lekplatsen, det kändes som att Zack hade acklimatiserat sig riktigt bra. Så jag tror att det gick riktigt bra, trots att det till en början kändes lite oroväckande, eftersom jag aldrig sett Zack uppträda på det viset. Men jag tänker mig att det är sånt som kan hända, det viktiga är ju att man inte förvärrar situationen utan tvärtom tar hand om hunden på ett bra sätt, och visar att det inte är nåt farligt, så att den lär sig det. Då kan man ju kanske se positivt på det istället, och hoppas att hunden stärks av det istället, att den utvecklats mentalt och lärt sig att även detta inte är nåt farligt...

 

Den erfarenhet jag har sedan tidigare av sådana här linbanor och hundar på lekplatser är att även vår förra hund reagerade lite samt en annan hund, en trevlig schäfer jag var daghusse till i min ungdom. Så detta kan ju vara nåt som inte liknar nåt annat hundar normalt får vara med om och uppleva, och därför kan medföra att hundar reagerar mer eller mindre på det?

 

Ja, vi får se hur det är i Zacks fall. Jag ska nog redan ikväll ta mig en prommis förbi denna linbana igen för att kolla av läget på nytt. Hur som helst skall jag nu göra det här till en rolig plats för Zack dit vi går och har kul och leker, successivt med tiden. Med tiden skall jag även se om jag kan rigga med nån som åker linbanan medan vi kommer gående, om vi inte har tur att få till det av sig självt, att nån redan är där och åker medan vi går förbi... Fortsättning följer! Cool