10. nov, 2014

Som en ny utvecklingsfas

I fredags så var Zack lite på hugget, mer utåtriktad än vanligt, och gillade inte när en svart mellanstor schnauzer kom ut från sin port och allmänt var på hugget. Schnauzern kom alltså ut från sin port -  läs hans revir -  där han tydligen (inget ovanligt) brukar vara extra snäsig mot andra hundar, som han gärna meddelar att de inte har nåt att göra vid hans port. Det sprakade och osade ilska om denna hund när de skulle passera oss på trotoaren, som tydligt skickade ut en massa signaler om vad han tyckte om Zack, som inte heller han höll igen om vad han tyckte. Zack vräkte sig ut lite från min sida. Och det där har varit väldigt ovanligt och sällan förekommande hos Zack, såna beteenden. Så jag blev lite förvånad, samtidigt har han uppnått den åldern nu, där sånt sker. Jag sa till Zack efter detta, även om det är tio gånger bättre att förekomma och läsa av Zack så fort han i sitt kroppsspråk ”sår ett litet frö” till att bete sig på detta vis. Då går det ju fortfarande bra att kommunicera med Zack. Och det är normalt så jag jobbar med honom, vilket känns bra. Nu tog han till sig bra av det jag sa. Och vi gick lite fint och lydigt efter detta ekipage sen utan problem. Det är dock sällan han sått frön till att bete sig så att han vräker sig ut.

 

 

För övrigt i fredags var Zack lite pigg, energisk och vaktig. Måhända behövde han springa av sig lite. Kan ju ha kommit sig av lite understimulering, även om jag har svårt att begripa det, för understimulerad borde han inte ha varit. Men sen på lördagen var han sig lik igen. Intressant när det tillfälligt uppstår nya beteenden, som han normalt inte gett uttryck för tidigare, och det var några nya beteenden i olika situationer samma dag. Lilla utfallet mot schnauzern vi mötte och lite vaktande/utfall vid en annorlunda plats vi var på, inför några som Zack tyckte var skumma, egentligen inga konstigheter. Men det har varit så genom hela hans uppväxt, vilket jag lagt märke till. Vissa perioder/dagar, men bara nån gång ibland – det kan vara långa uppehåll däremellan, när det är som att nåt tillfälligt flugit i honom, vilket medfört lite nya beteenden. Men det är väl sådär att växa upp och bli stor, utvecklingsfaser som skall passeras och gås igenom oavsett vilka djurarter det är fråga om misstänker jag. Hunden begåvas i sin utveckling av nya krafter och mer tro på sig själv, vilket den vill testa. Kolla av vad man kan göra med dessa nyvunna krafter liksom, hur långt de räcker och kan påverka i sin flock och omgivning? Samtliga av dessa beteenden har för Zack kommit när han varit vid min sida och känt mitt stöd, och där får man tydliggöra att det är jag som tar hand om situation och inte han. Tryggt och säkert. En gång är ingen gång försöker jag tänka, dvs allt som händer och sker från hundens sida krävs det ju kontinuerlig träning och vana av för att det ska bli ett befäst beteende. Och jag tror det är bättre att ligga lite lågt när hunden beter sig på ett nytt konstigt/annorlunda vis, istället för att fostra hunden för hårt i vissa situationer när nåt nytt beteende uppenbarar sig. Givetvis får man ta hand om situation och hunden, och avleda/avstyra den och kanske säga till den lite lagom också. Men främst handlar det om (tänker jag) att ta sig ur situationen på ett bra sätt och sen klura vidare hemma i lugn och ro hur man ska förhålla sig till sin hund och situationen nästa gång den dyker upp. För som sagt oönskade beteenden blir ju inte befästa av att de uppstår vid ett tillfälle. Och har man ett tänk / en plan klar för sig inför nästa gång samma situation dyker upp, så kan man bättre lära hunden då vad som gäller i denna situation. Givetvis finns det undantag, dvs enstaka tillfällen och händelser som kan sätta sig djupt hos hunden, där man inte får en andra chans att lära den vad som skall gälla. Men då får man väl lägga upp det hela mer långsiktigt och jobba smart och lagom svårt för hunden och sikta på gradvisa förbättringar successivt. (Lite så har det blivit med ”linbanan” Zack reagerade på, även om det går bra nu).

 

 

Nåt som jag nästan glömt bort, även om vi på sätt gör det kontinuerligt ändå av att vi bor i stan. Det är att miljöträna Zack, han får som sagt mycket miljöträning av att bo och vara i stan, men man kan ändå utveckla det lite genom att försöka besöka nya ställen och miljöer. För miljöträningen är ju en pågående process under hundens uppväxt, det står alltid skrivet om det inför att folk köper sin valp. ”Glöm nu inte bort att vänja din hund, vid typ 8 st olika människotyper, underlag, djur, miljöer mm” Och har man gjort det för sin valp så är det som att det är installerat och klart hos hunden, verkar många tro, och jag har nog under en period tänkt lite så jag med. Glömt bort det helt enkelt. Men vill man ha en ”miljöstark” hund bör man nog upprätthålla det där då och då, även om det såklart är bättre att hunden stött på saker och ting nån gång i sitt liv, speciellt när det var små, jämfört med aldrig…

 

 

Apropå det, så har jag varit tillbaka med Zack vid den ”linbana” i en lekpark som han en kväll (den 23 oktober) blev lite skraj för. Jag råkade dessutom ställa lite krav på Zack när jag håll på att kommunicera med honom precis innan denna ”linbana” kom farande med en pappa och hans son i. Linbanan kom ur mörkret hastigt och lite läskigt för Zack som reagerade, och det blev lite för mycket för Zack när jag dessutom precis innan höll på att ställa lite krav på honom. Zack reagerade med att vilja flykta lite, och jag blev så förvånad över detta eftersom jag knappt sett detta beteende tidigare hos honom. Så här blev det intressant att återgå till denna linbana, och Zack var första gången vi var tillbaka till denna plats (efter händelsen den 23 okt) inte helt bekväm. Han hade en klar minnesbild om att snart kommer den här läskiga linbanan igen. Fast ändå på ett ganska lugnt sätt. Sen har jag varit tillbaka där en gång till, och nu börjar han släppa detta bättre. Själva platsen för linbanan, där stortrivs han! Dit går han gärna, det är som att platsen/vägen dit strax innan är lite jobbig. Att själva platsen för linbanan är kul har säkert att göra med att jag en stund efter att detta jobbiga hade hänt, gjorde den till en riktigt kul lekplats. Så vi skall fortsätta att gå förbi där, då och då. Göra det till en trevlig vana, istället för nåt läskigt. Lite miljöträning helt enkelt.