27. mar, 2015

Pinsamt!

Igår kväll var det småkyligt och regnigt, och Zack och jag var ute på sena kvällsprommisen. Efter att vi hade varit ute 20 min var vi ganska blöta och ville hemåt, problemet var att Zack inte hade gjort ifrån sig fullt ut än. Så vi lullade på en stund till, då vi kommer fram till en pub/restaurang, som ligger en trappa ner liksom. Det vill säga trottoaren vi gick på var i samma höjd som alla bord inne på denna pub/restaurang. Alla människor inne på denna pub satt i höjd med trottoaren och drack ur sina glas, medan de tittade ut genom fönsterrutorna mot gatan som vi kom gående på.

 

Plötsligt hittade Zack stället mot stort S att utfärda sitt behov vid, och han började på sedvanligt vis att ställa sig upp på två ben och krafsa mot fasaden med frambenen medan han stod upp som en människa. Detta var fortfarande utanför restaurangen men just där vi befann oss nu var det vanlig fasad och inte fönster. Men gästerna kunde fortfarande se oss om de så ville, om de sträckte på sig inifrån restauranglokalen (men vem vill se en dobbis göra ifrån sig?) och tittade ut genom fönstret. Jag kände direkt att den platsen Zack valt för att uträtta sitt behov vid inte var optimal, men så länge han höll sig borta från restaurangens fönster så var det väl ok ändå. Jag var vid detta tillfälle både blöt och trött och ville bara in till värmen, så jag gick med på Zacks förslag om val av plats.

 

När Zack efter en liten stund krafsat klart på fasaden och börjat göra sig ordentlig redo så att säga, så börjar han (enligt lagen om alltings jävlighet) att backa! Hallå tänker jag, samtidigt som jag inte orkar (eller vill egentligen) avbryta honom och gå en kvart till, för att hitta ett nytt ställe. Och Zack är ganska känslig, minsta lilla jag verkar missnöjd så kan han avbryta, så jag spelade med om att det var ok ändå. Tyvärr fortsätter han att backa, och nu börjar han komma precis vid fönstret där gästerna sitter som börjar förstå vad som är på gång! Gästerna skrattar nu ganska rejält och gör tummen upp till mig, och jag gör tummen upp tillbaka. Nu är Zack riktigt nära att uträtta sitt behov mitt framför restauranggästerna så att säga, som sitter och skrattar åt det hela. Zack hör ju inget och fortsätter sin procedur ogenerat. Jag står och håller i kopplet och låter min hund göra detta mitt framför en massa restauranggäster och det slår mig plötsligt hur jävla tokigt det här blev. Jag borde vetat bättre känner jag nu, men shit happens. Men inte nog med detta. Det sista som händer innan Zack påbörjar det hela är att han backar lite till och vänder upp sig rätt mot fönstret, så att gårdagens processade mat hamnar på fönsterkarmen märkte jag när jag skulle plocka upp det, precis vid fönstret. Och gästerna inifrån restaurangen skrattar nu om omöjligt ännu mer, men gör fortfarande tummen upp till mig, de verkar ha bra ölsinne, som gjort dem lite anpassningsbara och flexibla. Tack och lov hade jag en påse med mig, hade ju bara fattats att man glömt det. Föreställningen var nu slut, Zack var nöjd, och jag var lättad över att vi kunde fortsätta vår prommis hemåt. Nästa gång kommer vi att byta plats direkt kan jag säga, det där gör vi inte om.