4. maj, 2015

Zack i tjafsigt hundmöte!

Gick på landet med Zack i lina (rådjur precis överallt), och vi gick där i lugnan ro vi halv tio-knycket i lördags kväll. Inte en käft så långt ögat nådde, fick påminna Zack lite här och där om att vi går på den stig/väg vi går på, och att vi INTE ska ut i skogen och jaga! En skön prommis, med frisk skärgårdsluft och härlig natur. Zack gick framför mig i linans längd, ca 10-15 meter.

 

Det hade börjat mörkna en hel del, men man såg fortfarande tillräckligt. Plötsligt kommer nåt stort vitt lurvigt springandes ner från en tomt som låg uppe på en höjd. Det visar sig vara en golden retriever, Totte 9-10 månader, som dragit från sin husse som stod uppe på en höjd där deras stuga var belägen.

 

Zack var 15 meter framför mig längst ut i linans längd. Och ser denna hund komma farandes emot honom. Zack var uppvärmd och halvt om halvt inne i ”jaktstämning”, dvs lite uppgasad av omgivningen. Zack var lite för energisk för ett möte med en annan hane, låt vara att det var en ungdom, men fortfarande var den stor och framfusig. Jag såg snabbt till att linan var lös, så att inte Zack skulle känna sig trängd av att linan höll emot honom. Så han var ju som lös kan man säga, i vart fall inget koppel eller lina som gjorde att halsbandet stramade åt runt halsen.

 

Här hamnade jag lite i ett ”moment 22”-läge, jag ville inte att Zack skulle känna av mitt stöd så att han av den anledningen började tuffa till sig mot den andra hanen. Samtidigt ville jag inte låta detta hundmöte pågå för långt bort ifrån mig heller. Jag hade kunnat ge mig på en inkallning, men situationen blev för tillspetsad och ny för Zack hade jag en känsla av, samtidigt som den andra hanen garanterat hade följt efter ändå. Så en inkallning hade inte löst situationen misstänker jag. Så hur jag en hade gjort så hade jag haft kvar den andra hunden lös nära Zack. Så jag lät bara glad och positiv av att den fina unga hanen kom springandes emot Zack, jag försökte få Zack att se det som nåt positivt. Zack stod mest som ett frågetecken helt still, och undrade vad det var frågan om?

 

Såna här situationer är lite jobbiga tycker jag eftersom vi inte släpper Zack med andra hanar, och här fick vi ett ofrivilligt möte med en annan hane, som inte var planerat. Och då får man ju improvisera. Och ju lugnare man är och inte skickar ut fel signaler desto bättre är ju förutsättningarna. Sen är det ju inte alltid att det hjälper om man har en hane som snabbt kan tända till ändå. Men Zack är ovan vid möten med andra hanar, han har endast några få lyckade sådana i bagaget, och har (än så länge) en ganska lång stubin. Så jag misstänkte att det skulle ta en stund innan det eventuellt skulle börja gå snett.

 

Jag stod ca 5-7 meter bort medan dessa både hanar (en ung och en lite äldre) började nosa och läsa av varandra, gick lugnt och fint tillväga, dock vara både lite spända och det kändes inte helt lyckat. Därefter övergick det till lek, som pågick en stund. Därefter blev denna lek ganska snabbt lite vild och hård, vilket inte kändes bra. Det blev liksom ingen paus nån gång där den ena lugnade sig, för att läsa av den andre, utan leken bara accelererade. Jag anade att det strax skulle kunna börja övergå i aggression, och jag hann inte mer än säga till den äldre mannen som nu hunnit ner från sin tomt till grusvägen som jag och hundarna var vid, att nu kan du ta och koppla din hund, då det började hetta till lite. Och när jag nu gick fram till de båda hundarna för att sära på dem, så började Zack att låta/muttra ganska mycket, förmodligen pga min närvaro. Jag tog Zack till mig och den äldre mannen hade sin Totte vid sin sida, Zack och den andra hunden lugnade sig fort. Vi började prata lite fint och trevligt med varandra, och sen gjorde jag lite så kallad ”fine dining”, jag matade båda hanarna med godis samtidigt. Jag satt lugnt och fint på knä mitt emellan dem och gav Zack godis från min högerhand medan Totte fick mat från min vänsterhand, båda hundarna var nu lugna och fina och uppskattade maten/godiset de fick. Att äta tillsammans ger en viss gemenskap och har ju en lugnande och positiv effekt.

 

Jag vet inte effekten av det, men jag ville göra vad jag kunde för att ge båda hundarna en sista positiv minnesbild av varandra, mötet och händelsen! Och det kändes bra när vi skildes åt efter att vi båda hussar hade pratat med varandra en stund, och hundarna förblev lugna efter att de hade skilts åt, då var det inte längre några sura miner.

 

Vi har (peppar peppar) klarat oss ganska bra från möten med andra lösa hanar, och med detta möte färskt i minne, så hoppas jag det dröjer innan nästa!