4. jun, 2015

Ett tråkigt besked

Vi firade Zacks treårsdag den 1 juni (kommer nån bild på det inom kort, till och med på Zacks brorsa Storm!) vilket var roligt och trevligt. Kul att Zack fyllt tre år och att allt rullat på så bra hittills. Dagen efter, den 2 juni, (i förrgår) hade vi ett veterinärbesök inbokat sedan länge med anledning av Zacks vita/ljusa fläckar på nosen. Vi ville kolla vad det är. Vi bokade in detta besök för länge sedan, eftersom det är lång väntetid till hudspecialisterna på Djurakuten i Stockholm. Och i förrgår var det dags.

 

Veterinären var bra och trevlig och berömde Zack för hans samarbetsvilliga inställning och trevliga uppträdande. Efter att hon klämt, känt och tittat på honom och framförallt hans ljusa fläckar på nosen, så kunde hon ganska säkert konstatera Vitiligo. Sjukdomen Vitiligo. En autoimmun sjukdom som orsakar pigmentbortfall, hunden tappar mer eller mindre pigment och får ljusa/vita fläckar på kroppen. I Zacks fall är det än så länge endast på nosen, och har vi tur stannar det med det. Har vi otur blir det värre, tiden får utvisa hur Zack kommer att se ut. Veterinären uttryckte det som att det med mycket stor sannolikhet är Vitiligo. Men ska man vara 100% säker ska man ju egentligen ta en biopsi på hunden för att vara säker. Men veterinären kände sig tillräckligt säker i kombination med att en biopsi inte är så trevlig för hunden. Så vi lyssnade på veterinären och nöjde oss med det beskedet så att säga.

 

Inget roligt besked så klart, och vi/jag tog det ganska bra direkt när vi fick det. Vi var nog lite förberedda på att det kunde vara det. Samtidigt var vi lättade med att det inte var nåt allvarligt, som kunde hota Zacks hälsa. Sjukdomen Vitiligo har som jag förstått det ingen påverkan på hundens hälsa utan är endast en utseenderelaterad sjukdom. Även om hundar med pigmentbortfall kan behöva smörjas in med solskyddskräm på somrarna för att inte bränna sig.

 

Idag när beskedet har fått sjunka in i två dagar känns det lite deppigt faktiskt. Men va ska man göra, det finns inget att göra, annat än att acceptera att det är så. Vi kan fortfarande träna och i framtiden tävla med honom i lydnad och bruks. Vi är ändå inga fenor på att ställa ut hund, även om vi faktiskt hade lite planer på att prova själva framöver i mindre sammanhang till att börja med. Vi har tränat det lite på landet. Men nu är det färdigutställt. Men det har varit jätteroligt att vara iväg på de fyra utställningar som blev för Zack!! Det var jättekul så länge det varade. Drömmen om att ställa ut hund utomlands får leva vidare till nästa hund. Och då ska vi fixa det själva. Tack så mycket Jeanett, Ammi och Mia för all hjälp vi fick med att ställa ut Zack!! Vi är tacksamma för det som blev och kommer att minnas det med stor glädje.