19. nov, 2015

Status på Zack, lägesrapport!

I söndags var vi ut till Tyresta för en prommis. Lugnt, skönt och fridfullt. Man ser här och var att vildsvinen har varit framme och bökat, det är ganska gott om vilda djur i Tyresta. Under Zacks första 1-2 år var vi väldigt ofta ut till underbara Tyresta och gick med Zack lös i skogen, fram till att det inte riktigt gick pga hans stora jaktlust. Zack har stor jaktlust i sig, något jag arbetat med sen dess. Han fick tyvärr några tillfällen i sina ungdomsår, där han fritt kunde jaga vilt, något som han så klart aldrig glömmer och som legat oss till last när man ska ha honom lös i skog och mark.

 

Jag har sen dess tränat en del med honom i lina, vilket han till slut svarat ganska bra på. Det var länge sen han försökte sig på nån tjuvrusning med linan på. Nu är det nästan så att jag skulle kunna klippa linan och bara ha den löst hängande på honom, som en signal. Sen beror det också lite på var vi är nånstans, är vi på landet eller i Tyresta där han på båda ställena känner sig lite hemma, så märker jag på honom att det är ökad risk för återfall i jaktlusten. Men även på dessa ställen har det blivit bättre, vilket är kul att se. Däremot kan jag släppa honom lös och så länge jag tränar med honom eller har honom under lydnad brukar det gå bra, även om det är i marker där det finns vilt. Men helt 100% säker kan vi inte vara på honom vad gäller jaktlusten.

 

Sen handlar det ju, som allt vad gäller hund, om att prioritera det man vill träna på med sin hund. Man har ju inte tid eller ork att träna på allting, ibland gäller det att hitta hjälpmedel och fungerande lösningar - som gagnar både hund och förare (t ex att ha linan på, så enkelt).

 

I stan har det hittills fungerat bra att ha Zack lös, både för träning och promenader. Även om kopplet oftast får sitta på ändå när vi tar prommisar i stan.

 

Zack är fortfarande lugn och trevlig på prommisarna i stan, men en tendens till ökad skärpa/aggressivitet har jag sett på Zack vid de tillfällen då många tikar löper i stan där vi bor. Då har han inte samma tålamod med andra hanar, då kan han reagera och bli förbannad om de stirrar emot honom och har en kaxig kroppshållning, speciellt när han är i koppel och känner ett nära stöd från husse eller matte. Men normalt sett annars bryr han sig sällan om andra hanar.

 

Zack har med åren blivit mycket mer social i stan på våra promenader. Han kan ibland se en trevlig människa på håll, som han sen gärna står och väntar in till hen skall passera oss, och svansen börjar gå glatt och han hoppas så gärna att hen skall stanna och hälsa på honom. När hen bara går förbi, så kan jag riktigt se på Zack ibland att han blir lite ledsen, han ville ju så gärna hälsa. Zack kan se så rolig ut i dessa situationer!

 

En annan situation som inträffade för ett tag sedan, där jag blev lite imponerad av Zack var när en lastbil som lät ganska mycket för det första kom åkande och stannade precis vid vägkanten/trottoaren där vi gick, och ur lastbilen hoppade en stor man ut ganska hastigt och burdust. Denna man landade på trottoaren ganska nära Zack, som bara stod still och kollade in mannen som sen började le mot Zack varpå Zacks svans började gå och sen fick Zack hälsa på lastbilschauffören lite kort innan vi gick vidare. Zack är van vid lite såna här konstiga och snabba situationer i stan och hanterar dem jättebra, vilket är praktiskt.

 

För övrigt är allt bra med Zack, som gått upp lite i vikt, han väger nuförtiden 42 kg, jämfört med de 38 kg som han vägde ganska länge ett tag. En ganska lagom vikt. Man märker att han landat lite i den han är nu såväl mentalt som fysiskt.