7. dec, 2015

En gripande historia, som illa berör.

Matten har en hund sen tidigare, sen några år av samma ras. Oxå importerad från ett land i Europa, samma land som denna tik kommer ifrån. Denna tik har levt ett kringströvande liv i hälarna på ett nomadfolk i sitt forna hemland, och verkligen behandlats som en lägre stående varelse, dagarna i ända. Men antagligen följt nomadfolket eftersom det inte funnits något annat alternativ. Allt som denna hund behövt utstå bär hon idag fortfarande inom sig, vilket gör att denna tik är svår att nå fram till. Hon är inåtvänd, lite åt det likgiltiga hållet, men samtidigt rädd för en massa saker. Och hon är inte den utåtagerande hunden, tvärtom, en försiktig och inåtvänd tik som bara slutit allt mer och mer inomhus sig. En tung stor börda att bära.

Mattens största önskan är att denna tik skall börja visa lite känslor, positiva känsloyttringar som visar på att hon kan njuta lite av livet. För idag finns hon hos en bra familj som vill henne väl, men alla mentala ärr som hon fortfarande bär på sätter stopp för positiva känslor. Denna tik skulle behöva komma ur sin linda och börja leva livet, litegrann i alla fall, men dit är steget långt. Denna tik har en annan hund i familjen att ty sig till, som är hennes stora trygghet. Så länge denna "broder" om man säger finns med och delvis bär upp denna tiks liv, tillsammans med en väl omhändertagande familj, så rullar livet ändå på i en ny och positiv anda får man ändå säga jämfört med hennes tidigare liv. 

När hon kom till Sverige så var det problem att teckna försäkring för henne, det blev en massa strul med veterinärundersökningar och påstådda sjukdomar som till slut inte visade sig vara så allvarliga som veterinärerna först trodde. Hela denna resa med alla veterinärundersökningar var en pärs för hennes nya familj, som består av husse, matte och ytterligare en hund, som blivit som en bror för denna tik.

Denna tik bär på rädslor som inbegriper det mesta, nya människor, hundar, platser, och oförutsedda händelser kan leda till att hon plötsligt skriker rakt ut, eller så sluter hon sig inåt, till hennes redan sargade själ. Hon gör ifrån sig inomhus ibland av ren panik, för saker eller situationer som andra hundar inte reagerar det minsta på. Hon går inte alltid att röra eller klappa, men hennes nya familj jobbar på det, och försöker ta varje tillfälle som de kan för att skapa lite närhet och kärlek, vilket denna tik egentligen behöver väldigt mycket av. Men eftersom hon är så svår att nå fram till mentalt, så går det knappt. 

Det finns positiva saker att nämna om denna tik, hon söker upp sin matte hemma ibland, till hennes mattes stora glädje. Det händer att hon kommer på morgnarna för att säga gomorron lite försiktigt. Och hon verkar trivas i bilen som familjen har, där hon verkar uppleva det tryggt. Vidare kan det ibland hända att hon lever upp lite utomhus när hon får vara lös med sin nya broder, för att nämna några positiva saker.

Hela denna tiks väsen andas på nåt sätt ändå tacksamhet för det hon kommit till samtidigt som hon är väldigt inåtvänd och sluten i sig själv.

Man får lite perspektiv och funderar lite, och plötsligt känns ett dåligt spårupptag eller liknande väldigt oviktigt...