12. jul, 2016

Varg – hund

Intressant att läsa om vargens ursprung och hur domesticering skedde, finns lite olika teorier att läsa om när, var och hur det gick till. Det är sånt här som man förkovrar sig över lite då och då när intresset faller på extra mycket, och funderar över.

Det som jag fastnat vid (som låter troligt, men hur sant det är vet jag inte) är nåt i stil med att de nyfiknaste och modigaste vargarna vågade sig fram för att äta gamla sopor och matrester från människor förr i tiden, för att göra livet enklare. Genom det uppstod i så fall människorna och deras rester som ett behov för vargarna. Och med tiden närmade sig varg och människa varandra och något slags umgänge uppstod. Människan fick vargen som nån form av sällskap och med tiden kanske även som hjälpmedel vid jakt. Detta då med vargar som var lite nyfikna och mindre rädda av sig, och med tiden kanske blev något sociala? De andra som inte hade rätt egenskaper för umgänge med människor höll sig nog borta, och med dem uppstod nog inte så mycket kontakt av naturliga skäl.

Med tiden kom nya valpar med rätt gener (för samarbete och umgänge med människor) från de här vargarna som människorna börjat umgås med i en eller annan form. Och på detta vis kanske det fortsatte, och med tiden uppstod ett hunddjur som var ganska socialt och samarbetsvilligt för människan. Och sen rullade allt detta på över tid och utvecklades vidare. Genom avel på både naturligt sätt och efter mänskligt urval.

Ovanstående var lite tankar som flög i mig när jag hittade ovanstående bilder på mig och en varg från kolmården (under ett av mina tre besök där) för ca 10 år sedan. Det var fascinerande möten med vargar, som jag är glad över att jag fick (och hann) vara med om. Den flocken jag var inne hos vid ett tillfälle, med ledarvargen Atlas, tyckte jag då verkade vara en fungerande flock. Men sen hände något med Kolmården, deras rutiner, eller vargflocken eller nåt annat? Nåt gick väldigt fel för några år sedan inne hos vargarna, som drabbade en av de anställda på Kolmården. Väldigt tragiskt.

När det gäller träning av hund så hänvisas det ibland till vargarna, hur de fungerar och att de är ursprunget till våra hundar. Att våra hundar är släkt med vargar, och har DNA från vargen gör att vissa legaliserar, och förklarar, sina lite hårdare uppfostringsmetoder med det. Problemet med det resonemanget, tror jag, är att den domesticeringsprocess som skett av vargen och därefter all den uppfödning av hundar som lett till många samarbetsvilliga hundar gör att vi inte kan jämföra hunden med vargen. Det är som två vitt skilda djur, som förtjänar att hanteras på olika sätt. Det går idag generellt inte att berättiga ett för hårt korrigerings- eller bestämmandetänk med att hunden genetiskt kommer från vargen. Många hundar är idag avlade för samarbete och för att vilja vara människor till lags. Generellt, givetvis finns det alltid undantag.