7. dec, 2016

Status / Blandad kompott

Det rullar på bra med saker och ting. Mycket att stå i. Med Zack är allt bra. Men det finns lite allt möjligt att skriva av sig om, tråkiga som roliga saker.

 

Full fart på utbildningssidan, håller just nu en problemhundskurs på Hundstallet samt jobbar med en husse och matte till en liten hund som är rädd för andra hundar. Återkommer kanske angående träningen av den hundrädda hunden.

 

Tyvärr finns det några tråkiga saker att skriva om också…

 

Vi var ut med Zack till ett friluftsområde en bit utanför stan, som vi gillar. Och vi har varit ut dit många gånger med Zack genom åren. Skönt att få lite frisk(are) luft och miljöombyte, det blir som skön rekreation och Zack behöver lika mycket som vi få lämna stan ibland. Även om man som stadsbo blir lite finurlig och lär sig att hitta sätt och ställen att aktivera sin brukshund på. Väl ute på denna prommis i ett härlig naturbeläget område, så slängde jag på Zack linan, det var lite folk och hundar i rörelse och inga jättestora ytor att vara på. Vi promenerar på och kommer ut på ett litet fält där jag ser en husse och en matte med en stor svart lurvig hund. Lös. Ah, men då håller vi oss till höger tänker jag direkt. Även om de nog har koll på sin hund tänker jag, så håller vi avstånd till dem, så gott det går. Vi går vidare och håller avståndet till den andra hunden. Och precis när jag börjar känna att vi nog kommit bort ifrån dem så pass, att även om deras hund är lös och det inte har någon koll på den, så ska det vara lugnt. Precis när den känslan infinner sig att det nog är lugnt, så vänder jag en sista gång på huvudet för att kolla läget och ser då hur den stora svarta lurviga (hanhunden visade det sig strax) kommer springandes RAKT emot oss. Och den ställer sig mellan oss tvåbenta, husse och matte, och precis bredvid Zack. Hussen och eller den andra matten, kommer inte ihåg vem av dem, ropar för döva öron på sin hund. Zack har lite svårt att se vad denna hund har för inställning eller känsloläge, då den är väldigt lurvig och bara står och glor på Zack rakt framifrån. Dessutom stor och svart vilket kan ses som lite hotfullt. Dessutom har den liksom tagit sig rätt in i vår flock, husse, matte och Zack. Jaha, tänkte jag. Det här blir ju fint (Not). Jag hade inga planer för ett sånt här möte. Jag tänkte bara att vi skulle gå ut i naturen och gå, och ha det lugnt, trevligt och skönt. Det är liksom halva grejen med att åka utanför stan, att man vill vara lite ifred. Under några sekunder, som kändes väldigt långa så står Zack och den andra hunden och tittar på varandra. Jag orkar inte riktigt göra något, och börjar jag göra något i det lite spända läget som var, så är ju risken att Zack ser det som den utlösande faktorn – att ge sig på den andra hunden. Vilket han ändå skulle göra strax, var jag helt övertygad om i alla fall. Gå in i försvarsläge och försvara flocken helt enkelt. Lite moment 22 av hela situationen, hur man än gör blir det fel. Men jag kände att jag stod så pass nära bägge hundarna att jag snabbt kunde ingripa, så jag avvaktade det hela lite. Och såna här situationer får man ju ta lite som det kommer, det är svårt att förbereda sig för detta. Man vill liksom inte bli så erfaren på såna här situationer. Och jag kommer aldrig kräva att Zack skall klara av ett så pressat läge. Det finns roligare och bättre saker att träna på då.

 

Det tog väl nån sekund till så börjar hundarna närma sig varandra, och det var inget snällt kroppsspråk från Zacks sida, som tyst närmade sig den andra hunden. Zack är generellt bra att ha och göra med i många situationer, lyssnar bra och tar till sig av det man säger. Men i det här läget brydde jag mig inte om att ens försöka kommunicera med honom, jag förstod att han var helt inne i sin värld som nog kretsade kring revir- och/eller resursförsvar? Lite beroende på hur man definierar det. Störningen, iform av den svarta hunden, var i vart fall alldeles för nära och svår. Och Zack är tack och lov väldigt oerfaren på den här typen av plötsliga möten.

 

När hundarna väl kommit fram till varandra, så utbryter slagsmål ganska omgående. Zack var mest drivande, men jag kände mig inte det minsta arg på honom, jag förstod honom. Jag förhöll mig väldigt neutral när jag gick in och bröt det hela, vilket var gjort ganska snabbt. Tror inte generellt att det ger något att säga till sin hund efteråt i det här läget, mer än att det skapar osäkerhet hos hunden. Bättre att träna förebyggande då. Så jag tog tag i Zacks halsband varpå han omgående kändes ganska lugn. Detta medan jag kontrollerat informerade den andra hundens ägare om att de antingen borde ha sin hund i lina eller träna mer inkallning mm mm. Jag blev ganska irriterad faktiskt. Det kan hända olyckor med hundar, så är det, och det blir fel ibland. Det är en sak, men när man inte bryr sig om att ha koll på sin lösa hund trots att man ser att det kommer en annan hund, som man överhuvudtaget inte känner, så blir man lite trött. Speciellt när man varit med om det ett antal gånger. Att man inte bryr sig mer om sin hunds säkerhet? Alla raser har sin bakgrund och syfte, varje hund har sin uppväxt och sociala bakgrund samt att de är individer, med sin egna personliga läggning och åsikter. Man kan inte bara utgå ifrån att två hundar ska uppskatta varandra. Det kan ju gå hur fel som helst.

 

Denna situation slutade lyckligt, ingen skada alls på någon av hundarna, vilket var glädjande.

 

Hussen och matten till den andra hunden, förstod andemeningen i det jag sa, och verkade hålla med mig när de bad om ursäkt.

 

Men det är ju inte bara hundarna som är olika till sitt sätt, även vi människor har ju olika åsikter om hur hundar ska bete sig, tränas, hälsa på andra hundar mm mm. Och ibland blir det kollision mellan olika uppfattningar. Och ibland inser den ena parten sitt misstag och tar lärdom och går vidare, lite klokare ur situationen. Jag har nog själv blivit korrekt (som jag ser det) uppläxad ute med vår förra hund, som jag tagit lärdom av.

 

I denna situation som uppstod så frångick jag en av mina principer, att aldrig bli upprörd när jag har Zack med mig ute på prommis. Eftersom jag inte vill föra över fel signaler till honom. Men Zack tog det hela jättebra från det att jag särade på honom och den andra hunden. Och utifrån tänket ”en gång är ingen gång” så tror jag inte att han tog illa vid sig. Han kan ju mig vid det här laget och vet att det var en tillfällighet, vilket känns bra.

 

En tråkig sak som jag fick höra om häromdagen är att en av Zacks tikkompisar har lämnat jordelivet efter att hennes mjälte sprack och rann ut i kroppen. Mjälten sprack pga att en påverkad människa sparkade till denna hund ett antal gånger efter att ha blivit besviken över att han inte fick hälsa på hunden. En djupt tragisk händelse.

 

En annan tråkig händelse inträffade med en av våra grannar, även det en tikkompis till Zack. Grannen var ute med sin tik, men kom inte längre än utanför våran port, då det kommer en man gåendes som halkar till på en isfläck och tappar sin hund som på en sekund sätter sig fast och låser käken i vår grannes hunds bakdel. På nåt sätt får de loss hundens käkar från tiken, varpå mannen springer iväg utan att säga något. Tiken är under läkning och det verkar ha gått förhållande vis bra ändå. En tråkig händelse oavsett. Kunde lika gärna ha inträffat oss med Zack.