10. jan, 2017

Otto, fransk bulldog

Ikväll är det åter dags att träffa Otto och hans husse och matte, för fortsatt träning. Vi har haft ett litet uppehåll under jul och nyår.

 

Otto är drygt 2 år gammal. Han har en historia som man inte riktigt känner till, men man kan se konsekvenserna av den. Otto är jätterädd för andra hundar, och han tar ut sin rädsla mot andra hundar i form av aggression. Han kan inte umgås med andra hundar.

 

Brist på umgänge med andra hundar sedan han var liten och sannolikt en eller flera andra incidenter med andra hundar misstänker man ligger till grund för Ottos rädsla.

 

Ottos bakgrund upp till ca 1,5 års ålder känner man inte alls till. Från ca 1,5 års ålder fram till att hans nuvarande ägare fick honom för ca 3 månader sedan finns det lite information om. Orsaken till hans problembeteenden härrör sannolikt från tiden då han växte upp.

 

Hans nya ägare, husse och matte, föll pladask för honom och har nu haft honom i ca 3 månader då de tog över honom från Hundstallet. Otto har haft tur som äntligen kommit till en en riktigt bra flock, bestående av en husse och en matte, som vill honom väldigt väl och ger honom det han behöver - kärlek, trygghet, promenader och aktivering. På det träffar jag dem en gång i veckan för teori och praktik tillsammans med Otto, och träningen går framåt tack vare Ottos engagerade husse och matte.

 

Det som bara måste tilläggas om Otto (så att man inte fastnar i hans problembeteenden) är att han är fullkomligt helmysig som individ. Lugn, klok, pigg och glad och verkligen helcharmig. En riktig personlighet som man är glad över att få träffa. En jättegod hund för sina medmänniskor. Och han har ett stort förtroende hemmavid för sin husse och matte, hemma riktigt myser han tillsammans med sin flock. Det är utomhus problemen börjar.

 

Otto och hans flock bor mitt i stan vilket medför att det finns gott om andra hundar. Detta medför att träningen går lite av ”två steg fram och ett tillbaka”. Det kan vara svårt att bo som hundägare mitt i stan om man har en hund som är rädd för andra hundar, eftersom hunden konstant utsätts för möte av det som skrämmer den, andra hundar i det här fallet.

 

Och enligt mitt sätt att se det finns det inget uppbyggande i att utsätta en rädd hund för svåra möten med andra hundar som bara underhåller den rädsla man försöker hjälpa hunden att bli av med.

 

Andra hundar måste vi utsätta Otto för, för att han skall kunna bearbeta sina rädslor MEN på rätt avstånd, och därifrån bearbeta Ottos känsla inför andra hundar. Och det kan vara lite knixigt i stan där man inte alltid rår för vad andra människor och hundar hittar på. Men med tiden och framförallt rätt träning kommer Ottos inställning till andra hundar att bli bättre, även om tanken inte är att han skall kunna umgås med andra hundar såsom det känns nu i alla fall. Målet är lugnare och trevligare promenader i stan.