27. jan, 2017

Varg - Sjundareviret

Vargen är ett intressant rovdjur. Så vacker, intelligent, nödvändig för naturen, kraftfull, snabb och stark. Ett fascinerande djur, som jag är svag för. Vargdebatten är en het potatis, och det är ju lätt att som stadsbo säga att man vill ha vargar i vår svenska fantastiska natur. Men jag tror inte att jag skulle ändra uppfattning om jag bodde på landet, närmare vargarna. En präst lärde mig en gång att man inte behöver förstå varför människor tycker som de gör, ibland har man bara att respektera det. Nåt jag försöker tänka på innan jag dömer andra. Och vi människor är olika och tycker olika. Och vi har rätt att uttrycka våra åsikter, innanför Sveriges rikes lagar. Det kallas yttrandefrihet. Jag tycker vargen hör hemma i vår natur. Skogen och djurlivet vore som fattigare utan vargen och dess mystik, och hela ekosystemet skulle påverkas negativt utan vargen.

 

Våren 2015, för snart två år sedan, föddes det 6 st vargvalpar i Sjundareviret mellan Järna och Gnesta. Alfatiken sköts i september 2015, och alfahannen vet man inte var han tagit vägen. En av tikarna i kullen hade tydligen vandrat till Norge där hon blivit skjuten. De vargar som återstår av denna vargflock och som idag finns kvar i Sjundareviret är två tikar, två syskon på snart 2 år. De är kvar i Sjundareviret och uppehåller sig där.

 

Jag har varit där och spårat dem, väldigt häftigt och intressant. Att vandra i vargens spår, se tecken på att de sprungit, tvärnitat, gått sakta och gjort ifrån sig var en mäktig upplevelse. Att dissekera avföringen och se att den ätit grävling (alternativt vildsvin som också finns i området) spädde på känslan av VARG, för att inte tala om lukten av avföringen som verkligen var VARG.