23. feb, 2017

Föreläsning av Tobias G

Föreläsning av Tobias Gustavsson (SWDI), söndagen den 19 februari 2017, i ämnet samhällsfarliga hundar. På Hundens Hus i Åkeshov.

Lite noteringar från föreläsningen, såsom jag uppfattade det…

 

Lite om vargar, i möten mellan hund och varg i skog och mark:

 

Tikar dödar tikar, hanar dödar hanar i möten mellan hund och varg.

 

Det har visat sig att Jämthundar är den hundras som klarat sig bäst vid vargattacker.

 

De flesta möten i skog och mark mellan hund och varg går bra.

 

Hundaggressiva hundar löper större risk att bli dödad av varg.

 

Det är lika ofta hunden som söker upp vargen, som tvärtom.

 

Den svenska (och skandinaviska?) vargen är mer inavlad än en avkomma till två helsyskon.

 

 

Om hundar:

 

Aveln på mjuka hundar som är lekfulla hundar med resursintresse ökar, vilket tenderar ge ökad stresskänslighet hos hunden.

 

Socialiseringperioden för hunden varar till och med den 14 veckan i hundens liv. Under den tiden skall den helst träffa/uppleva sånt som den skall klara av träffa/uppleva som vuxen. Efter den 14 veckan i hundens liv kan man inte längre prata om socialiseringsperiod, då är det nånting annat. Det skulle kanske kunna diskuteras om man verkligen ska hämta valpen först vid 8 veckor, i vart fall inte senare, då man stjäl viktiga veckor från hundens nya flock och miljö.

 

Rädda hundar är svåra att bedöma egenskaper för, eftersom rädslan hos dem undertrycker andra beteenden. (”Perfect Pet Syndrom”).

 

Avla aldrig på rädda och eller sjuka hundar!

 

Dåliga gener är väl inte det värsta, det värsta är om de dyker upp i dubbel upplaga.

 

Stora aggressionsproblem har förekommit hos St Bernardshundar. Det finns flera fall där de bitit familjemedlemmar. Ägarrelaterade problem. Det finns även hanhundsaggressivitet hos den rasen.

 

Ökad aggression hos Jaktgolden.

 

Jaktlabben har fått en del problem med rädslor.

 

”Ridgebacken” (den man ser överallt) kommer från en utställningspopulation i England. Och är en utställningshund. Och har inget med riktiga Rhodesian Ridgeback från Afrika att göra.

 

Det finns hanteringsproblem hos hundrasen Lagotto i Sverige. Lite som att hantera en katt, som klöser och ”exploderar”. Lagotton är mer brukshund utomlands.

 

Man brukar prata om fem stora personlighetsdrag. ”Five Factor Model”.  Samvetsgrannhet, Extraversion, Öppenhet, Neurotisism och Sympatiskhet.

 

Borde generellt vara mer fokus på gener och miljö än hundens personlighet. Runt 10% har med hundens personlighet att göra när det gäller mentalitet hos hunden.

 

För lite motion riskerar ge bullerrädsla och separationsångest enligt enkät gjord i Finland för drygt 3000 hundägare.

 

Vid träning av problemhundar borde fokus mer ligga på hur hunden beter sig och vad man ska göra åt det. Istället för att gräva för länge och för mycket i hundens förflutna. Har man hundens historik är det ju bra (eller ingen nackdel) men om inte, så lägg inte för mycket tid på det. Fokusera istället på att börja träna hunden i rätt riktning.

 

MH och MT anser ju Tobias att det inte ger mer svar än ca 10% om hundens mentalitet. Likadant för L-tester. Man får svar på hur hunden beter sig i varje moment just den dagen. Inget annat egentligen. Det är svårt att dra några slutsatser av hur hunden beter sig på testet jämfört med i vardagen. Det som är intressant med dessa tester, och det Tobias anser att resultatet skall användas till, är för att jämföra olika populationer. Antingen en kull mot varandra, eller en ras eller liknande. Eller nån annan form av gruppering. Helst ska ju också testerna vara utförda samma dag på samma bana, för att få så exakta och jämförbara förhållanden som möjligt.

 

Bäst svar om hundens mentalitet får man om man frågar hundägaren. Förutsatt att frågorna ställs på rätt sätt. Man kan inte fråga om hunden brukar bli rädd i vardagen? Ställ istället frågor om hur hunden brukar bete sig vid ett hundmöte, dvs lägg inte in möjligheten för hundägaren att värdera hundens beteende i olika situationer.

 

De hundar som med framgång genomfört L-tester har haft ett högre stresspåslag under och efter testet. Man mäter detta i hundens saliv, dvs nivån på hundens utsöndring av kortisol.

 

Frågan är om det var i stress hunden agerade så bra? Att det var stressbeteenden liksom.

 

Aggression, kan delas upp i hotbeteenden (stirrande och tyngden på frambenen tex) och öppen aggression (utfall, direkt attack)

 

Olika aggressionstyper:

 

Rädsla, Försvar (få bort hotet sen är hunden ok), Dominans (företräde till resurser i situationer där det är ont om det) och Frustration (förbannad över att inte få nåt tillräckligt fort).

 

Stress kan ge frustration.

 

Hög förväntan kan gå över i frustrationsaggression. En nackdel med belöningsbaserad träning om hunden hamnar i en för hög förväntan.

 

Predation kan man ta med som ytterligare ett exempel på aggression, som dessutom inte kommer fram vid vissa tester. Och som ibland är förklaringen till att hundar dödar andra hundar.

 

Små hundar kan man säga generellt är mer aggressiva än större hundar. Men de orsakar inte lika stor skada som stora hundar.

 

Läs av främmande hundar vid möten, redan på långt håll. Vad säger hunden och vad utstrålar den?

 

Hund som luktar på knän och ben undersöker människan. Inte läge då att sticka ner handen och hälsa på den, det är då de flesta bitolyckor sker om man försöker hälsa på hunden. Vänta till hunden höjer blickan och börjar vifta lite på svansen, då tar den kontakt. Inte förrän dess. Blanda inte ihop en hunds undersökande beteende med att den vill ta kontakt.

 

En myt om den sociala hunden, inte så många hundar som man tror som är sociala och vill ta kontakt/hälsa. Kanske 3 av 10.

 

Börja jobba med hundens känsla på promenad vid möten med människor. Håll i hunden i halsbandet och jobba med att stryka den lugnt och fint. Ha gärna hunden parallellt med dina ben, så att den med tiden lär sig att slappna av i denna postion, som till en början är tvångsmys. Men med tiden lär sig hunden slappna av och njuta. Börja träningen i hallen hemma efter promenad och gör den sen successivt svårare.

 

Alltför många som tränar på att hunden skall sätta sig vid möten med människor när man är ute på prommis. Hunden kan så klart lära sig att sitta, men risken är att den är i fel känsla då. Och att den samlar på sig energi, som sen tar sig uttryck i ett för häftigt beteende när man släpper upp den ur sittpositionen. (Samma tänk som vid motbetingning egentligen, att man börjar med att jobba med hundens känsla och inte hundens beteende).

 

Om man blir angripen av en hund, som t ex biter sig fast i armen, så är rådet att ta tag i hundens halsband (om det finns, annars halsskinnet) och dra hunden till sig och samtidigt trycka armen som hunden bitit sig fast i mot hunden, ner mot hundens gap. Då finns chansen att hunden reagerar med att spotta ut armen, eftersom det blir lite obehagligt för hunden.

 

Det man inte skall göra oavsett om en hund bitit sig fast i en människa eller hund, är att försöka dra bort armen eller den andra hunden som sitter fast. Då är risken att man förvärrar bitskadorna.