22. mar, 2017

Hundens kroppsspråk, Memea Mohlin

Nu har jag pysslat med hund ett tag och lärt mig en del, litegrann i alla fall, vilket gör att man har sitt sätt att läsa hund och att jobba med hund. Men man vill ju fortsätta att utvecklas, och då gäller det att lyssna på de som har mer kunskap och erfarenhet på området. Memea Mohlin är en hundinstruktör som jag läst flera bra böcker av men aldrig lyssnat på eller gått kurs för. Så när jag för en tid sedan såg att hon skulle ha en kurs i ämnet att läsa hund, så tänkte jag att den måste jag gå på och se om jag kan fylla ut nån kunskapslucka. Och ibland kan det också vara bra att bara diskutera olika saker gällande hund, som lite repetition, det kan ge nya kunskaper.

 

Kursen är på tre tillfällen, och vi går igenom ett bildspel, med en massa bilder på hundar som visar upp olika beteenden och uttrycker olika känslor. Intressant, roligt och lärorikt.

 

Jag tog några noteringar från det första kurstillfället, som jag uppfattade det - ibland kan man tolka information lite olika. Och lite generellt blir det ju, det finns ju alltid undantag från huvudreglerna…

 

Lång panna hos hund, dvs öronen mer eller mindre bakåtfällda är snälla öron. Lite upplyfta och bakåtstående öron är flirtiga öron. Lite uppresta i öronroten (om man säger) är nyfikna öron. Riktigt bakåtfällda öron är rädda, vilket även påverkar hela hundens ansiktsuttryck/mimik, som dras bakåt.

 

Framåtriktade öron kan vara: fokuserade, hotfulla, aggressiva, inriktade på något, fyllda av självförtroende.

 

Öronen på hundar som har stående öron, som liksom går i kors på huvudet, visar en hund som riktigt gör sig till och som inte vet med sig hur lycklig, glad eller inställsam den är.

 

Öronen är bättre att läsa än svansen. Dels för att man ibland har lättare för att se hundens öron (än svansen som ibland är lite för långt bak). Men även för att det ibland verkar som att hundens öron, som ju ligger närmre hundens hjärna, snabbare reagerar på hundens känslotillstånd. Ibland är det som att hundens känsla inte vandrar ut ända bort till hundens svans. Och då kan öronen hos hunden vara ett säkrare sätt att läsa hunden.

 

Ju mer luft mellan hundens bakdel och svans desto tuffare och mer hotfullt inställd är hunden. Sen kan svansen se lite olika ut upptill, krokig, rak, böjd.

 

Retrievers och spaniels är avlade för att fungera i grupp till skillnad från brukshundar / bruksraser, som skall arbeta ensamma. Detta gör att skärpan/aggressiviteten är lägre hos retrievers och spaniels, som inte lika lätt hamnar i bråk när de verkar i grupp, t ex vid resursförsvar.

 

Var har hunden sin tyngd, framåt eller bakåt, viktigt för att kunna utläsa om hunden är hotfull eller engagerad på nåt sätt i det som kommer emot, eller om den vill backa undan och lutar sig mer bakåt för att det är lite jobbigt/läskigt. Är hunden stolt/stor i sin kroppshållning eller är den lite rund och kuvad om ryggen/kroppen för att inte verka stor/hotfull? Det gäller att utläsa allt hos hunden.

 

Ofta har hundar samma sätt att uttrycka sig som vi människor, i grova drag. När vi människor blir lite hotfulla gör vi oss stora, precis som hundar. Är vi människor lite osäkra så intar vi en lägre, mindre och kuvad kroppshållning. Likadant med ansiktsmimiken, en bred min med munnen är vänlig/fredlig och en smal lite tuffare osv mm mm.

 

Mat och sex är två viktiga motivationer för hundar. Kastrerar vi en hane, är det bara mat som återstår.

 

Vuxna hundar leker inte så ofta. Det är intresset att föröka sig som styr (sexualiteten) intresset för andra hundar, vilket gör att tikar är intressanta för hanar ur det perspektivet och även andra hanar, eftersom de ses som konkurrenter. Detta medför att det inte är så stor vits med att låta nya vuxna hundar möta varandra. Risken för slagsmål är stor bland brukshundar.

 

Mandelformade ögon är snälla, runda hotfulla.