6. apr, 2017

Zack, snart 5 år.

Zack blev som utvecklad och klar vid 4 års ålder, från valptiden fram till 4 år märkte man av olika utvecklingsperioder och mentala skov eller spökåldrar då och då. Sammantaget har han ändå varit väldigt stabil hela tiden. Nu börjar han närma sig 5 år, den 1 juni fyller han år. Och jag har nyligen börjat märka av lite små små ”gubbtendenser” om man säger. Det är egentligen inte rätt ord, men Zack kan vid det här laget sin flock och har några år på nacken. Han kommer lite oftare nu förtiden och skall bli kliad och masserad, vilket han älskar och han kräver lite fint att få det. Och vi skämmer så gärna bort honom, det är han värd. Han kan våra rutiner hemma, och gillar än mer att ta det lugnt hemma, när han fått sin aktivering och sina promenader. Han har som en relation till sin matte och en annan till mig som husse.  

Han älskar sen länge att träna olika lydnadsmoment. Och får han använda sin nos är lyckan gjord för honom. Oavsett om det är nosework, uppletande eller spår! Han gillar även att kampa och leka med olika leksaker. En liten förkärlek har han nog till att ligga och tugga på saker och ting, när han fått eller jagat ikapp nån tuggbar leksak som belöning. Och det är nog viktigt att ta till sig som en bra belöning till Zack, ibland kanske man lurar sig och tänker att det bara är kampen eller att jaga ikapp som hunden tycker är kul? Men det kan ju lika gärna vara att ligga och mystugga lite på den efteråt.  

Zack är lugn och trygg hemma och ute, väldigt nyfiken av sig, gillar att undersöka nya saker, och har med åren blivit mer och mer socialt nyfiken även om han inte har nåt behov av att engagera sig så mycket i människor han inte känner. Mer än att hälsa på dem, vilket han gillar. Och alla grannar, släkt och vänner han känner tycker han väldigt bra om.

Zack är ju inte van vid barn, men så länge vi bara passerar dem eller möter dem lite snabbt på stan så går det jättebra. Drar mötet ut lite på tiden kan ha bli lite osäker, om det inte är ett väldigt hundvant barn. Och det känns skönt att han funkar så pass bra med barn ändå.

Det är en person Zack inte gillar, och jag tror det har att göra med hur burdust han hälsade på Zack när han var liten. Han gick rakt fram till Zack när han precis kommit till oss som valp och böjde sig över honom, utan att läsa av situationen eller ge honom nåt utrymme att freda sig. Han gjorde alla fel man kan för att skapa en otrygg känsla hos Zack. Och efter att denna person gjort ungefär likadant några gånger till, utan att jag hann med att styra upp det hela, så blev Zack övertygad om att denna man inte är trevlig. Denna man ”kan hundar” och en dobermann måste man minsann visa var skåpet ska stå. Han är dessutom både lite stressad och otrygg i sitt sätt att vara, och det finns inte nånting Zack uppskattar med denna person. Och vissa människor går det inte riktigt att prata med. De senaste åren har vi ändå löst dessa möten bra, och det är inte så att Zack hatar honom. Han gillar honom inte bara.

Zack är som regel lugn, men har ett allvar djupt inom sig, och det kan komma fram i några få olika situationer. Zack är t ex väldigt känslig för om det kommer fram en annan hane medan han leker med en annan tik. Då svartnar det lite för Zack, det uppstår helt enkelt en konkurrenssituation som Zack löser med aggression. Dobermann, bruksras och okastrerad som han är. Jag ser inget konstigt med det, och undviker helt enkelt sådana situationer. Det finns ingen anledning att utsätta Zack för dessa situationer och det finns ingen anledning att träna honom till att fungera i en sån situation, som jag ser det. Bara undvika det. De få situationer som uppstått av det här slaget har inte jag gått in i, utan det är hundägare som kommit smygandes bakifrån utan att säga till eller fråga om det går bra att deras hund är med och leker. Suck. (Lite folkilsk håller man på att bli, även om jag alltid försöker vara trevlig).

Vissa hanar som kommer för nära gör sig heller icke besvär, de ska bort ur situationen tycker Zack. Och Zack löser detta med aggression om de kommer för nära, inget konstigt heller tycker jag. Det löser vi med att hålla lite avstånd till andra hanar, eller så samarbetar vi oss ur situationen eller så tar jag till förbudsordet. Jag går på känslan i dessa situationer, och försöker lösa det på bästa möjliga vis.

Zack har faktiskt några kastrerade hanar han brukar leka med, och på samma sätt som han tål tillsägelser från tikar, så tål han att de kastrerade hanarna säger till honom litegrann. Men jag är alltid med och håller koll på dessa möten.

I Zacks möten med valpar brukar jag försöka ledsaga Zack och styra honom till att uppföra sig bra, dvs inte bli fysisk eller hårdhänt med valparna. Inte leka med valparna helt enkelt, då valparna kan ta skada. Och hittills har Zack varit väldigt duktig vid valpmöten, han har visat upp ett lugn och haft ett bra tålamod, och det är ju viktigt att valparna får rätt erfarenheter.

Tikar har Zack fått mycket erfarenhet av, och han vet att det ofta låter om dem, eller att han blir tillsagd. Jag försöker dock inte utsätta honom för tikar som bits, det finns inget positivt med för hårda tillsägelser. Men att de säger till Zack på ett bra vis när han blir lite för närgången är bara bra. Zack kan se så roligt ut när han leker med en viss dobbistik, för när hon säger till honom så orkar inte Zack alltid flytta på sig, utan drar bara bak sin hals och sitt huvud. Medan hon fräser åt honom på ganska nära håll. Zack har utvecklat ett riktigt effektivt sätt att tacklas på, som han vet brukar ge lite reaktion hos de tikar han prövar det på. Han snurrar runt med hela kroppen och ger tiken en tackling med hela sin bakdel. Och det är ganska bra kraft i de tacklingarna. Zack brukar ibland skoja med mig och matte med dessa tacklingar, när vi är ute på prommis, och han ser för rolig ut när han får in en träff på oss. Så nöjd, och jag börjar ofta skratta högt av det, vilket har gjort att jag förstärkt dessa tacklingar till beteende, som Zack tar till när han vill ha lite reaktion från oss, få igång oss helt enkelt. Och han har fått mig dit han vill, för ibland leder dessa tacklingar till att vi börjar busa om nåt annat. Och jag är helt medveten om att det är han som styr mig, vilket jag bara tycker är roligt. Och det är så det ska vara tycker jag! Ett givande och ett tagande.

Vid två tillfällen har Zack blivit förbannad på tikar och tagit till aggression. Det ena var vid ett möte med en jättestor polarhundstik. Denna stora tik ställde sig på två ben och höll på att brotta ner Zack, vilket han inte gillade. Men detta var i samband med att Zack missbrukade att dricka vatten, och det kan ha varit så att Zack inte mådde helt ok vid detta tillfälle. Och att det medförde att han inte hade nåt tålamod eller förståelse för tikens lekbeteende.

Vid ett annat tillfälle så mötte Zack en liten tik av terriersort. Där ägaren förvarnade om att hon var arg av sig. Men det brukar ju tikarna vara tänkte jag när Zack blir för närgången. Men denna lilla tik flög ganska omgående på Zack mot hans hals, och det var allvarligt menat detta övergrepp från tiken. Hon var nog livrädd den här stackars tiken, och skulle ju aldrig behövt träffa Zack. Hade jag förstått detta innan, hade jag avstyrt mötet. Ibland är det bättre att läsa hunden mer ordentligt än att lyssna för mycket på dess ägare. Tog lärdom av det. Och Zack tog såklart illa vid sig och blev förbannad, varpå jag direkt lugnade ner honom och sen var det frid och fröjd.

Han har verkligen blivit speciell för oss Zack, och han har ett lugn som jag beundrar, helt fantastiskt. Som en riktigt filbunke emellanåt, så avslappnad. Och sen kan vi dra igång honom när vi vill det. Den här av- och påknappen, var redan installerad när vi köpte honom (bra avel).

Sammantaget är vi jättenöjda med vår kille Zack, som dagligen ger oss glädje och lycka och för mig som hundnörd – ständiga lärdomar om hundar och hundträning!