12. mar, 2018

Samtal med veterinären.

Igår på väg hem från fjällen, i god tid före det att vi skulle inta lunch, nånstans efter Malung och före Dala Floda så ringde jag veterinären. Vi tog kontakt med Bagarmossens Djursjukhus, som är närmst att åka till och har dygnet runt öppet. De kan, och har möjligheter, att operera mm. Förra dobbisen genomgick sin magomvridningsoperation där, tidigt på julaftons morron för ca 10 år sedan.

Nåväl. Samtalet påbörjades och jag förklarade hur Zack hade betett sig och hur han verkar må. Vi pratade en bra stund, och det var ingen bra känsla som växte fram under samtalet. De frågade rätt var det var om vi hade möjlighet att ta in på nån akutmottagning längs med vägen till Stockholm? Från en ofarlig kennelhosta, om man säger, till att behöva ta in akut så fort det gick är det ganska stor skillnad. Njäe eller ja... fick jag ur mig tror jag. Vad svarar man på det, de har ju inte ens sett Zack, som varit så glad på dagarna uppe i fjällen. Som sprungit runt i kåken och utanför, och tagit för sig av livet. Även om han har lite hosta, varför är det så bråttom att åka till nån akutmottagning? Jag förstod nog inte riktigt, eller så ville jag kanske inte förstå? Kanske anade jag något som jag inte alls var förberedd på?

Vi kom i vart fall fram till att vi skulle åka direkt till Djursjukhuset i Bagarmossen, så snart vi kom fram till Stockholm. Vilket skulle bli runt 18-19  tiden. Djursjukhuset informerade oss hur de funkar om Zack skulle behöva ligga kvar på sjukhuset, varför gjorde de det tänkte jag...!?

Jag verkligen hörde hur allvarligt de såg på Zacks sjukfall. Vi som bara skulle in och få nån slags antibiotika mot en kraftig förkylning eller infektion.

Stämningen i bilen blev tyst, vi satt och funderade tyst för oss själva. Jag började gråta, både en och två gånger. Sen började vi prata i bilen, och diskuterade lite försiktigt vad det var vi hade hört i telefonsamtalet, vad hade Djursjukhuset just sagt till oss mellan raderna?

Utan att tänka vidare tog jag upp mobiltelefon och googlade dcm hund symptom, och kunde då läsa "De vanligaste symptomen är andningssvårigheter och hosta på grund av lungödem relaterat till vänstersidig hjärtsvikt". Jag stannade där och kände tyngden i de orden och den äckliga förkortningen DCM.

Till saken hör att Zack luktat infektion om man säger. Jag vet inte riktigt hur infektion luktar, men den lukt som omgett Zack uppe i fjällen har verkligen varit infektion, ganska kraftig sådan lukt.

Hosta, och lukt av infektion, glad och pigg på dagarna. De måste ju vara nån form av förkylning eller variant av kennelhosta, kom vi fram till. Det borde kunna vara det. Även om vi samtidigt underströk att vi inte vet ett smack, och att vi får vänta och se vad veterinärundersökningen skulle ge oss för info.

Plötsligt blev bilresan ett jobb, att ta oss hem och packa av det värsta för att sen åka direkt vidare till Djursjukhuset. Alla trevliga extrastopp vi brukar lägga in på vägen hem passerades.