13. mar, 2018

Veterinärbesöket

Vi kom fram till Bagarmossens Djursjukhus nån gång framåt kl 19.00 i söndags kväll. Besöket fick gå under namnet på vår allra första teori ”Kennelhosta”, så vi och Zack placerades i ett speciellt rum för ”Infektioner”. Ifall det skulle smitta det Zack drabbats av. Väl inne i det rummet var det en annan flock med hund som väntade på att bli undersökt. En liten hund visade det sig som drabbats av hopplös cancer och som fick somna in senare under kvällen medan vi fortfarande väntade på att få komma in.

Efter en halvtimmes, eller timmes väntan, så kom en sköterska och kände och klämde lite på Zack. Hon kollade hjärta, puls mm sånt som de snabbt kan checka av. Jag känner eller hör inget konstigt, mer än att Zack har hög puls, men för säkerhets skull kommer ni få träffa en veterinär senare under kvällen. Det kan dröja, jag vet inte när de har tid. Det kan bli väntetid upp emot tre timmar sa hon, och kommer det in många (ännu mer) akuta fall kan det bli ännu längre väntan så klart.

Ok, sa vi. Vad ska man säga. Det var bara till att hoppas att vår väntan inte skulle bli för lång. Zack kopplade av efter en stund och kom till ro på golvet. Vi tog med filt och vintertäcke åt honom. Vi, husse och matte, försåg oss med kaffe och en stor portion tålamod medan vi kollade på nån tatueringsserie på tv som den andra familjens husse knappat in på fjärrkontrollen.

Den andra familjen försvann efter ett tag in i rummet bredvid där deras hund undersöktes, med en massa tårar som följd från hundens alla familjemedlemmar. Vi fick då ”Infektionsrummet” för oss själva. Och framåt 21.30-22.00 så blev det plötsligt vår tur, ca en dryg timme tidigare än förväntat.

Vi fick komma in till ett rum där veterinären började berätta lite om sig själv och frågade vad som hänt? Vi berättade samstämmigt det vi upplevt med Zack under halva vår fjällvecka, som precis tagit slut i och med vår hemkomst till Stockholm denna söndagkväll.

Ok sa hon och började undersöka Zack, ungefär det skötaren gjort en stund tidigare. Och från och med denna stund, så har vi fått en väldig massa information angående läget med Zack.

Det faktum att mängden information är stor och känslomässigt väldigt jobbig för oss husse och matte att ta till oss medför att allt inte är återsökningsbart till 100% i våra minnesbilder. Men vi har givetvis det viktigaste klart för oss, och det vi eventuellt tappat bort i informationsväg, får vi höra av oss om igen till Djursjukhuset...